In i mörkret

I mitten av oktober för 40 år sedan startade 1973 års oljekris. Ett par veckor tidigare hade Syrien och Egypten attackerat staten Israel för att ta tillbaka områden som staten ockuperat under sexdagarskriget 1967. Attacken satte hela världsekonomin i gungning.

Under oktoberkriget stödde västmakter som USA Israel. Det gjorde att de oljerika nationerna inom Opec minskade sin produktion, höjde priserna på råoljan samt stoppade exporten till de länder som visat sin lojalitet med Israel. Inom loppet av några få månader fyrdubblades priset och oljekrisen 1973 var ett faktum.

Sverige reducerade energikonsumtionen genom bensinransonering och regeringen uppmanade människor att stänga av varmvattnet några dagar i veckan och att lämna bilen hemma.

Oljekrisen 1973 blev startskottet för ett politiskt, ekonomiskt, miljömässigt men också arkitektoniskt nytänkande. Oljan prioriterades till produktion och sysselsättning före hushållens uppvärmningsbehov, och därför började arbetet med att minska energiåtgången i bostäderna. En metod var att bygga hus med mindre fönster, likt kvadratiska frimärken, som skulle bevara bostadens värme bättre. Detta kompletterades med isolering och i viss mån även tilläggsisolering för byggnaderna som redan fanns. Hus byggdes inte heller längre med platta tak, något som också var mer energiekonomiskt.

Men den arkitektoniska förändringen under 1970-talet berodde inte bara på oljekrisen. Efter år av miljonprogram och massbygge växte strävan efter bevarandet snarare än nyproduktion.

Under 1960-talet exploderade byggandet världen över. Nya former av städer dök upp och miljonprogrammen utvecklades och växte runt om i landet. Decenniet blev helt produktionsinriktat men arkitektoniskt detaljfattigt. Slutet av 1960- och början på 1970-talet var rekordår för bostadsbyggandet. 1970–71 byggdes det 107 000 bostäder i Sverige, vilket är det högsta per invånare i världen. I dag ligger det snarare på 25 000 bostäder per år.

– Från att bygga nytt överallt började man sedan intressera sig för den befintliga staden som nu skulle vårdas i stället för att rivas. Ett tänkesätt som började redan före oljekrisen, men där krisen blev en katalysator, säger Claes Caldenby, professor på Chalmers tekniska högskola.

Parallellt med energikrisen 1973 tog postmodernismen fart. Först som en rörelse inom filosofi, litteratur och konst. Senare även inom arkitekturen.

– Det skapades en opposition mot modernismen, som ansågs föråldrad. Dels kan man se det som ett paradigmskifte, dels som ett generationsskifte, säger arkitekten Tomas Lewan.

Oljekrisen bromsade byggandet, ifrågasatte stadsplaneringen och ökade energimedvetenheten. Små, nästan obefintliga fönster och otymplig tilläggsisolering löste det praktiska. Gestaltningen kan dock ifrågasättas. De hus och byggnader som byggdes då är med dagens öppna planlösningar och fönsterväggar mörka invändigt och klumpiga utvändigt.