»Ingen ville provocera öppet med fördomar om romer«

Journalist, författare, kritiker, förläggare och nu även filmregissör. Hon ger intryck av att vara timid och nästan blyg men Lawen Mohtadi vet vad hon vill och har alltid arbetat hårt med ett starkt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet. Som fyraåring kom hon till Sverige med sina föräldrar från iranska Kurdistan.

I början av oktober är det biopremiär på dokumentärfilmen om Katarina Taikon som hon skrivit manus till och regisserat tillsammans med Gellert Tamas. Nu laddar hon inför en intensiv höst bland annat genom att bada på kvällarna:

– Ja, i går blev det från Gröndals klippor. Bada är det bästa sättet att varva ner på. Jag försöker också vara ensam när jag är ledig. På jobbet är man alltid så tillgänglig men jag har ett stort behov av att vara själv.

Lawen Mohtadi drivs mycket av sin egen nyfikenhet, och helt ovetande om att romerna på olika sätt skulle vara på allas läppar har hon under tio år fördjupat sig i romernas historia i Sverige och skrivit en del av den svenska historien som inte funnits nedtecknad tidigare. Allt började med att hon läste en kort text om Katarina Taikon, blev nyfiken och ville veta mer. Texten handlade om Katarina Taikons debatt med Ivar Lo-Johansson som liksom många andra gjorde romerna till något exotiskt, något att titta på utifrån. Men när hon sökte information om Katarina Taikon och hennes liv fanns inte mycket. Hon intervjuade Katarinas familj och vänner och det blev till slut boken »Den dag jag blir fri« som mycket handlar om 1960-talsaktivismen. Den kom ut 2012, som också var det romska kulturåret och Sverige firade att romer bott i vårt land i 500 år.

Det var ju bra timing...

– Det var verkligen en slump och jag hade aldrig kunnat föreställa mig det stora genomslaget boken fick. Jag visste ju inte exakt hur pass känd, folklig och läst Katarina Taikon var.

Boken har gjort att hon rest land och rike runt och mött mängder av människor i bland annat Luleå, Jokkmokk, Östersund, Borås och Kristianstad:

– Jag trodde nog att folk skulle vilja ventilera rasism och fördomar om romer. Men inte en enda gång under tre år har jag mött någon som öppet velat provocera.

Lawen Mohtadi har även språkligt bearbetat Katarina Taikons böcker om den romska flickan Katitzi inför nyutgivningen som startat tidigare i år. En försiktig redigering av typen att ersätta det ålderdomliga »landsfiskal« med »bypolis«. Och i höst startar en samtalsserie på Dramaten om romernas situation, kallad »Romsk höst« med Lawen Mohtadi som presentatör.

Vad krävs för en förändring för romerna?

– Jag har inga svar men jag ser hur svårt vi har att se vår egen tid när vi är mitt uppe i den. En miljon svenskar lämnade Sverige på grund av fattigdom. Vi var hungriga och utblottade och har alltså egna erfarenheter av fattigdomsbekämpning, vi borde ha lösningar ganska nära, tycker jag. Men vi är så kortsiktiga och glömmer vår egen historia när vi möter flyktingar från exempelvis Syrien.

Vad har du lärt dig?

– Det har varit en enorm bildningsresa att göra research och skriva om Katarina Taikon och därigenom romers liv, om lagar och regler, informella regler och hur myndigheterna agerat. Det har varit en ögonöppnare att kliva in i den här delen av svensk historia. Som att det till exempel rådde invandringsförbud för romer till Sverige mellan 1914 och 1954.

Hon är fokuserad och tydlig och menar att vi bara måste ställa oss frågor om vilken människosyn som låg bakom det och även hur det påverkade de drabbade.

Katarina Taikon dog 1995, efter att ha legat i koma sedan ett hjärtstillestånd 1982. Under arbetet med boken om henne sökte Lawen Mohtadi mycket i bild- och ljudarkiven hos SVT och SR.

– Det var speciellt att höra och se Katarina. I det materialet är hon så levande.

Efter att ha skrivit boken bestämde hon sig tillsammans med en vän, journalisten Gellert Tamas, att göra en dokumentärfilm om Katarina Taikon, med bland annat SVT som medfinansiär och medproducent.

Biopremiären blir den 2 oktober, men först var det världspremiär på festivalen Way Out West i Göteborg i augusti.

Hur gick det?

– Det blev liksom en mjukstart för oss och det var 60–70 personer i blandade åldrar i en fin, äldre salong. Folk var faktiskt ganska tagna och entusiastiska.

Hon verkar lugn som person men var nervös när hennes egen bok kom ut. Nu är Lawen Mohtadi mer bekväm för hon kan ana hur reaktionerna kan bli.

– Men filmen har nog samtidigt ett annat genomslag än boken.

Drivkraften är att formulera, skriva och skapa något om det hon själv är nyfiken på. Samtidigt älskar hon att arbeta med andras språk och det gör hon på Natur & Kultur där hon är förläggare för sakprosa. Det innebär böcker om så olika ämnen som kulturen kring filmen »Psycho«, en bok som startade som ett projekt i sociala medier kring rasism och sexism samt en bok om diktaturen i Thailand i dag. 

FAKTA | Sushi på Råkultur

Bjuden på lunch: Lawen Mohtadi, författare och filmregissör.

Aktuell: Med dokumentärfilmen »Taikon« som har premiär 2 oktober, till vilken hon skrivit manus och regisserat tillsammans med Gellert Tamas.

Åt och drack: Nio bitar Sushi Moriawase, alltså kockens val, samt picklad blomkål. Drack vatten samt kaffe med mjölk.

Bjöd på lunch: Jane af Sandeberg som åt samma sak samt algsallad.

Fotograferade: Ida Jansson som också valde kockens.

Var: Råkultur på Kungstensgatan i Stockholm.