Inte på pricken

Det blev dags för votering. De närvarande 297 tryckte på sina knappar. Strax därpå fanns resultatet på tavlan. 148–149. Med en rösts övervikt hade oppositionen lyckats samla tillräckligt mycket stöd för att häva den normalt rödgröna majoriteten och besluta om en prickning.

Regeringen kunde, som det hette i reservationen, inte »undgå kritik för att ha brustit i fråga om styrningen av Vattenfall«. Det var den redan avgångna näringsministern Björn Rosengren som hade anmälts, men den socialdemokratiska regeringen som helhet som fick anmärkningen.

Det var torsdagen den 5 juni 2003, och några större rubriker blev det inte i tidningarna dagen därpå.

Regeringar och statsråd prickas hela tiden av riksdagens konstitutionsutskott. Eller får kritik, vilket är den egentliga formuleringen. Händelsen ovan skulle vara sedan länge bortglömd, om det inte vore för att ytterligare tre senare näringsministrar också hamnade i KU för just Vattenfall.

Den bångstyriga energijätten är en långkörare i riksdagen. Jakten på Vattenfall har eskalerat successivt över åren, där den senaste vändan har inneburit något slags crescendo med de uppmärksammade offentliga utfrågningarna dagarna före påsk.

Den här gången har KU formellt granskat två saker, efter två specifika anmälningar. Dels förra näringsministern Maud Olofssons hantering av Vattenfalls köp av holländska Nuon. Dels statsministerns och övriga regeringens ansvar för frågor i samma affär.

Det är inte omöjligt att det blir kritik mot både regeringen som helhet och enskilda statsråd. Finansminister Anders Borg hävdade i sin utfrågning att beredningen av Nuonförvärvet mellan hans departement och Maud Olofssons inte varit fullständig. Olofssons egen tidigare statssekreterare Ola Alterå, ansåg i sin utfrågning att beredningen varit tillräcklig, men medgav att processen kunde ha dokumenterats bättre. Olofsson dök ju inte upp för att svara på frågor.

Utskottet sammanträder nu på tisdag, och vid ytterligare tre tillfällen. Vid mötena, som är slutna, ska det avgöras vad som ska stå i det betänkande som lär bli klart i mitten av maj. KU har genom åren ofta varit politiserat och ledamöterna följt partibok i sina betänkanden. För att pricka ett statsråd i en regering med riksdagsmajoritet har det krävts att några hoppar över staketet, som miljöpartiet 2003. I dagens KU har de borgerliga partierna lika många ledamöter som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern. Sverigedemokraterna har utslagsröst, vilket gör röstläget mer svårbedömt.

Någon huggsexa i kammaren, som för elva år sedan, lär det inte bli. Sedan några år tillbaka avstår riksdagen från att rösta om utskottens granskningsbetänkanden.

Maud Olofsson lär överleva en eventuell kritik från KU. Hon har upplevt det förut. 2012 fick regeringen kritik för näringsdepartementets hantering av Saabs försäljning.

Vattenfallgranskningen handlar om större saker än så. För tre månader sedan var Nuonaffären en förhållandevis okänd historia för folkflertalet. Men tydligheten och hårdheten i Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts kritik av näringsdepartementets beredning av affären har inte bara gjort härvan till riksnyhet – mindre än ett halvår före ett riksdagsval. Det har också skadat det centerparti som hålls ansvarigt för härvan, ett parti som balanserar på riksdagsspärren.

I utfrågningarna har både Borg och Reinfeldt dessutom gett en bild av vilken information de hade om Nuonaffären och dess förberedelser som går rakt emot vad Maud Olofsson sagt själv. Uttalanden som implicerar att Olofsson ljuger. Detta mellan de personer som utgör själva grunden till den allians som är basen för dagens regeringsmakt.

Saker långt större än en prick.

Fakta | Nästa steg i KU:s Nuongranskning

Inga fler utfrågningar planeras. KU håller nu slutna sammanträden. Inga ställningstaganden om Nuon lär bli offentliga före det sista, som hålls 13/5. Riksdagsbehandling av granskningsbetänkandet hålls den 10 juni