Intressekonflikt

Wanja Lundby-Wedin hade haft en tuff vecka. Socialdemokratiskt valfiasko är nederlag också för en LO-ordförande. Dessutom väntar en stor lönerörelse runt hörnet.Därför satte hon sig i slutet av förra veckan och skrev en artikel till Dagens Nyheters debattsida.

Hon skrev att en borgerlig regering riskerar att få »en situation där fackföreningsrörelsen varken vågar eller kan sluta avtal på arbetsmarknaden«. I vilket fall inte med lika långa avtalsperioder som i dag, lade hon till.

Budskapet fäste som det var tänkt. Som en krigsförklaring.

Alla stora intresseorganisationer påverkas av regeringsskiftet. LO och andra organisationer med nära band till socialdemokratin förlorar makt, medan Svenskt Näringsliv och högerlobbare vinner. Därför hotade Wanja Lundby-Wedin regeringen med storsläggan i sin artikel.

– Det facklig-politiska samarbetet bygger på att det socialdemokratiska partiet har regeringsmakten. Facket har ju haft Hans Karlsson, en av de sina, som minister. Den kopplingen bryts nu, säger statsvetarprofessorn Gullan Gidlund.

Tittar man på de politiska förslagen lutar det också mot att facket försvagas. LO gillar inte, men kommer inte att kunna påverka, den föreslagna sänkningen av a-kassan.

På längre sikt riskerar den nya regeringens idé att höja avgiften till a-kassan att urholka styrkan i alla fackförbund, även tjänstemännens TCO och akademikernas Saco. Var femte LO-medlem kan på sikt lämna facket på grund av höjda avgifter, visade arbetslivsforskaren Anders Kjellberg i en undersökning nyligen.

Men slutsatsen att LO nu blir svagare är för enkel, anser flera statsvetare. Tvärtom kan LO få lika stort inflytande som under en socialdemokratisk regering.

– Den förra borgerliga regeringen ville nedmontera korporatismen. Men den hållningen har inte moderaterna i dag. Min hypotes är att det inte blir någon stor konfrontation, och att det är föga troligt att vi kommer få se några större maktförskjutningar, säger Jörgen Hermansson, professor vid Uppsala universitet.

Korporatism är statsvetarspråk för samarbetet mellan regeringen och intresseorganisationerna. Det som bland annat innebär att både politiker och företrädare för fack och arbetsgivare sitter med i Ams styrelse.

Svensk politik har formats av samförstånd. Påtryckare bjuds in för att tycka till om regeringens förslag. Sedan 1990-talet har informell lobbning ökat, samtidigt som den formella minskat. Men det är de redan stora intresseorganisationerna som tjänat mest på lobbningen, menar Hans Agné, doktor i statsvetenskap med inriktning på demokrati och lobbning.

Det innebär att mäktiga fackförbund och arbetsgivarorganisationer är bäst både på formella och informella kontakter med regeringen. Och står därför starka oavsett vilket parti som regerar. Det råder ett slags dödläge i maktbalansen mellan Svenskt Näringsliv och LO, som inte påverkas av regeringsskifte.

– Det är möjligt att LO kommer att få det svårare att få till möten, komma till tals och sätta en fråga på dagordningen just när de vill. Men en svensk regering är fortfarande beroende av att lyssna på de stora intresseorganisationerna, säger statsvetardoktorn Daniel Naurin, som studerat lobbning.

Frågan är då om Svenskt Näringsliv och andra intresseorganisationer till höger har större anledning att jubla. Troligen inte, svarar Hans Agné:

– Borgerliga politiker brukar generellt vara mer negativa än socialdemokratiska till att intressegrupper kommer in och så att säga stör jämvikten på marknaden. Men det innebär att den nya regeringen kommer att ställa sig lika skeptisk till Svenskt Näringsliv som LO.
Svenskt Näringsliv riskerar också att hållas tillbaka av den politiska verkligheten, menar Jörgen Hermansson.

– Det finns en stor potential till besvikelse. De borgerligas valmanifest skiljer sig en hel del från Svenskt Näringslivs önskemål. Och just att kunna säga nej till sina egna i en framtida konjunkturnedgång tror jag att de borgerliga har lärt sig av sin egen historia, säger han.

Det innebär också att det är långt ifrån säkert att alla mindre organisationer på den borgerliga kanten kan räkna med säkra framgångar. Tankesmedjan Timbro och den högljudda företagarorganisationen Företagarna kan både vara vinnare och förlorare om fyra år.

En definitiv förlorare bland Företagarnas skyddslingar efter maktskiftet är frisören Herbert Patzer i Stockholm. I 40 år har han friserat statsministrarna. Från Erlander och Palme till Bildt och Persson.

Nu förlorar han en säker kund. Fredrik Reinfeldts behov av ett tjänsteföretag som Herberts Patzers är litet. Den nya statsministern ansar sitt huvudstubb på egen hand.