Islamisternas kampanj knäcker Sveriges socialsekreterare

Sedan årsskiftet drar beskyllningar om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn som en präriebrand genom de gränslösa sociala mediekanalerna.

Fenomenet är visserligen inte nytt – sådana påståenden har cirkulerat under många år – men omfattningen är annorlunda den här gången. Eller som Mikael Östlund, kommunikationschef på Myndigheten för psykologiskt försvar, uttrycker det:  

– Den här koordinerade desinformationskampanjen har snabbt nått väldigt många fler människor än det finns invånare i Sverige.

Kärnan i kampanjen är att den svenska Lagen om vård av unga, LVU, påstås användas systematiskt för att ta barnen från föräldrarna i muslimska familjer. Syftet skulle vara att sekularisera dem och motarbeta islams utbredning. Stiftelsen Doku publicerade den 27 januari en kartläggning av det hat som uttrycks i islamistiska miljöer och kanaler på nätet, där Sverige beskrivs som kriminellt och socialtjänsten som en maffia. Hot om vedergällning formuleras öppet.

– Vi har haft kampanjer mot socialtjänsten tidigare, men det här är snäppet värre. Vi har just gjort en undersökning kring arbetsmiljön i områden som kallas utsatta och 69 procent av socialsekreterarna svarar att de har utsatts för hot och våld, direkt eller indirekt. Sju procent säger att de har avstått från att fatta beslut enligt LVU trots att de borde ha gjort det, säger Heike Erkers, ordförande på akademikerförbundet SSR, som har en stor majoritet av landets socialsekreterare som medlemmar.

Erkers är orolig för att någon ska få för sig att ta till våld. Enskilda socialsekreterare har omnämnts på nätet.

LVU är en tvångslag som kan användas om ett barn far illa i familjen eller beter sig på ett självdestruktivt sätt.

– Vi får inte glömma att det alltid handlar om barnens väl och ve, säger Heike Erkers. Vi måste stå upp för att vi var det första landet med förbud mot barnaga. Man kan inte heller ge föräldrar en femte chans om de har slagit sina barn. Det är bättre att man skyddar barnen, och det blir fel, än att man inte alls skyddar dem av rädsla för att det ska bli fel.

En av migrationens inre motsägelser är att så många av dem som invandrat till Sverige de senaste decennierna är så misstrogna mot institutionerna i det land de valt att komma till. Missnöjda personer har sprängt en socialsekreterares bil utanför hans jobb i Malmö och en kollega till honom tvingades sälja sitt hus i Botkyrka och gå under jorden efter långvariga hot och ett brandattentat. I Göteborg demonstrerade medlemmar i en kriminell klan utanför ett socialkontor i protest mot att ett av släktens barn hade omhändertagits. Och den 7 februari samlades demonstranter utanför riksdagshuset i Stockholm med talare och plakat som beskrev deras nya hemland som en fasciststat. Ytterligare en manifestation följde i Göteborg den 13 februari.

– Kampanjen sätter ännu mera press i en redan pressad situation, säger Heike Erkers. Ofta sitter nyutexaminerade socionomer med tunga ärenden som borde skötas av dem som är erfarna och garvade. I vår aktuella undersökning fann vi 30 LVU-ärenden som inte har blivit utredda.

Kan det finnas något fog för kritiken om missbruk av LVU och att muslimer diskrimineras?

– Nej, det ser jag inte som möjligt. Så fungerar det inte. Dessutom är det inte socialsekreteraren som fattar beslutet utan kommunens socialnämnd. Och i nämnden blir det ofta avslag på grund av för lite pengar i budgeten till de barn som verkligen skulle behöva hjälp.

Även om uppgifterna om Sverige och socialtjänsten främst sprids via arabiskspråkiga kanaler utomlands, finns det också ett inhemskt nätverk som underblåser de hätska stämningarna. Här finner man bland andra det muslimska partiet Nyans, den islamistiska sekten Hizb ut-Tahrir, den utvisningsdömde imamen Abo Raad i Gävle samt imamen Basem Mahmoud i Malmö, som i fredagspredikningar har hävdat att skolorna och socialtjänsten ”manipulerar muslimernas barn” och ”stjäl barnen i samma stund som de föds”, vilket Kvällsposten rapporterat om.

I Malmös stora moské,  Islamic Center, kunde man redan för tjugo år sedan hämta en liten skrift, ”Islams principer”, där det stod att ”den Helige Profeten (frid över honom) uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimers kultur och livsstil”.

Mikael Östlund på Myndigheten för psykologiskt försvar menar att de, som sprider konspirationsteorier om systematiska övergrepp mot muslimska barn, kan ha olika sammanfallande intressen.

Det är en planerad påverkanskampanj, säger han, och genom att människor jagas upp kan de lättare radikaliseras, både utomlands och här hemma.

– Kampanjen utgör ett hot mot det öppna samhälle vi vill ha i Sverige. I förlängningen kan personer bli upprörda som inte normalt är aktiva i våldsrörelser.

Det finns paralleller mellan händelserna idag och utvecklingen Jyllands-Postens publicering av tolv Muhammedteckningar 2005. I båda fallen vill de som eldar på ha konflikt, ett kulturkrig, där muslimer i framställs som förorättade. Påstådda uttryck för ringaktning mot islam har i båda fallen använts som tändvätska för samordnade angrepp på västerländsk lagstiftning; i Sverige handlar det om barns rättigheter, i Danmark gällde det yttrandefriheten.

 I Muhammedfallet ledde det till våldsamma demonstrationer i länder i Mellanöstern och Afrika, med angripna ambassader och ett par hundra dödsoffer, och senare till mordförsök på en av tecknarna och ett avstyrt terrordåd mot Jyllands-Postens redaktion.

Även angreppen på den svenska staten och socialtjänsten blir ett slags försvar för att upprätthålla ett väl avgränsat parallellsamhälle med egen moral och rättskipning.

***

Läs även: Kidnappningsryktena blottar den svenska otydligheten

Läs även: Oredans Sverige – fifflarnas förlovade land

Läs även: Teodorescu Måwe: Ordet u-land ruskade om Sverigebilden

Du har väl inte missat? Den svenska invandringspolitikens historia – en artikelserie i tre delar.

Här tecknar du din prenumeration på Fokus.