Ivar Arpi: Genusaktivismen på KTH har stöd hos regeringen
Fokus intervjuar Genusdoktrinen-författaren Ivar Arpi om KTH:s kontroversiella utnämning: "Trycket kommer från regeringshåll."
Bild: TT
Efter Fokus artikel om nepotism vid professorskallelser vid KTH reagerar nu författaren och opinionsbildaren Ivar Arpi på vad som har skett vid lärosätet. Han och pedagogikforskaren Anna-Karin Wyndhamn gav 2020 ut boken Genusdoktrinen, där de går till botten med frågan om svenska lärosätens tillämpning av genusvetenskap och jämställdhetsintegrering.
– Att varken KTH:s rektor Sigbritt Karlsson eller Muriel Beser Hugosson [som Karlsson nyligen utnämnde till professor på tvivelaktiga grunder, reds anm] vill ställa upp på en muntlig intervju med Fokus är upprörande. De är makthavare och anställda vid en statlig myndighet och då borde man kunna kräva större transparens. De avslöjar sig själva som politiska aktörer i stället för myndighetschefer, säger Ivar Arpi.
Boken Genusdoktrinen behandlar samma fenomen som framkommer i Fokus artikel om den kontroversiella professorskallelsen på KTH – nämligen att man inom universitetsvärlden gör avsteg från meritokrati då kvinnor kvoteras in och att forskare tystas av rädsla för repressalier.
– Det är inte svårt att se varifrån agerandet av KTH får sin kraft. Trycket kommer från regeringshåll. Där har man satt upp mål för att få in kvinnor som professorer. Mellan 2010 och 2015 hade universiteten direktiv om att 32 procent av de rekryterade och befordrade till professorer skulle vara kvinnor, säger Ivar Arpi.
Kvoteringen drivs på från regeringshåll
Inom vissa discipliner är andelen kvinnor tydligt lägre än 50 procent, som inom ingenjörsämnen, tekniska ämnen och naturvetenskap. Trycket blir då desto hårdare på tekniska lärosäten att förändra könsfördelningen, menar han. Och då är det lätt att man tummar den akademiska friheten och meritokratiska principer.
– KTH har helt enkelt fått eld i baken vad gäller mångfaldsarbetet. I det aktuella fallet vill alltså rektorn därför omdefiniera begreppet kompetens och vad som ska vara meriterande för att vara professor. Det blir tydligt nog i det blogginlägg hon gjorde på KTH:s hemsida där hon menar att ”akademiskt hushållsarbete” ska vara meriterande eftersom detta är ”något som ofta görs av kvinnor”.
Det är också i en sådan miljö som korruption och vänskapsrekryteringar gror, menar Arpi. Det som går förlorat är själva grunden till vetenskapligt arbete, menar han, då det fria forskningsarbetet inskränks av värdegrundsarbete och politiska agendor.
– Det är dessvärre inte bara inom akademin som denna aktivism breder ut sig. Vi har sett samma tendenser på andra myndigheter och inom public service, där så kallad mångfaldskompetens ska anses meriterande. Att ha en viss hudfärg eller ett visst kön skulle alltså automatiskt ge dig en viss kompetens. Det är i själva verket inget annat än rasism.
Inte bara på Södertörn
Han tar upp ytterligare exempel från boken Genusdoktrinen, bland annat ett fall i Lunds Universitet.
– Där frös man helt enkelt inne en utlyst tjänst på grund av att det inte hade sökt någon tillräckligt meriterad kvinna, trots att det fanns manliga sökande som var meriterade, säger Ivar Arpi.
– Människor i allmänhet tror att det är inom de mjuka disciplinerna inom humaniora och på nyare högskolor som Södertörn, som problemet är mest påtagligt. Men artikeln i Fokus visar att det genomsyrar även de områden man förväntar sig ska vara fredade från detta.
***
