Juno Blom: »Det finns ytterligheter som vill tysta mig«

Hur går allting?

– Det går bra. Det är och har varit en stor omställning. Jag tror att om man går från ett arbete man älskar, som jag förvisso är tjänstledig ifrån, är det förknippat med ett stort mått av osäkerhet. Jag vill vara med och förändra och det är alltid svårt att veta var man gör det bäst. I veckan hade jag min första debatt i kammaren.

Varför bestämde du dig för att bli politiker just nu?

– När vi fick den stora flyktingvågen till Sverige var det tydligt att ett system blev synat. Jag hade många ärenden då som berörde nyanlända barn och barnäktenskap. Den handfallenhet och vilsenhet blev tydlig i hur vi ska hantera det. Vi förstod inte målgruppens behov trots att vi på pappret kommit väldigt långt i vårt samhälle vad gäller vilka tillgångar och skydd människor och barn ska ha.

– Då sa mina döttrar till mig att det är andra generationer som kämpat för att du ska ha tillgång till det samhälle du växt upp i. Då får du bli politiker och kämpa och utveckla det nya om du har erfarenheten, kunskapen, och drivkraften. Så de anmälde mig. Och nu är jag är.

Och då fick du direkt en förstaplacering på listan i Östergötland?

– Ja, det var inte riktigt det jag väntade mig. Jag trodde att efter anmälan kanske det tar minst fyra år innan man byggt sin plattform. Det är en fantastisk ära att få det här förtroendet, både från väljare och medlemmar. Men det är viktigt att komma ihåg – det är inte jag som person, utan de frågor som jag är profilerad i som många tycker är viktiga och vill att jag företräder.

Vilka frågor är det?

– Jag företräder barn. Det handlar om bland annat om hedersrelaterat förtryck och barnäktenskap. Jag tycker det är en skam att vi i Sverige behandlar och betraktar barn med olika måttstockar beroende var de kommer ifrån. Det är inte värdigt en demokrati 2018. Jag saknar ett barnrättsperspektiv. Där har vi aldrig satt ner foten.

Hur ska vi göra?

– Det krävs ett skifte. Vi måste ta in den forskning och erfarenhet som finns. Barn som är utsatta, oavsett vilka barn vi talar, måste bevisa väldigt mycket för att värden ska tro på dem i relation till vad en vårdnadshavare måste motbevisa att det barnen säger inte är sant. Det är barnrättsperspektivet som är, har varit och kommer att vara, det jag vill ta fasta på. Det är märkligt att vi har en nationell strategi för våld mot kvinnor innan vi har en liknande för våld mot barn. Det säger något om vårt samhälle. Det är en fråga jag tänker driva.

När du pratat om dessa frågor, har du blivit misstänkliggjord?

– Jag har alltid haft ett rättighetsperspektiv på mina frågor. Mitt uppdrag är att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tänker att vårt primära uppdrag är att barn ska ha rätt att slippa detta och det är svårt att säga emot. Har vi beslutat något ska det gälla alla. Det har jag klarat mig ganska bra på.

– Det som har uppstått är en förvirring kring kulturrelativister. Många gånger har det påverkat debatten, det verkar vara intressen som kolliderar. Men det gäller att kunna ha två bollar i luften samtidigt. För när kulturrelativister tystar debatten så spelar man de reaktionära krafterna i händerna. Det är klart att jag också blivit brunsmetad och hotad, men jag vet vilken värdegrund jag vilar på. Det är en naturlig reaktion på att det finns ytterligheter som vill tysta mig. Om jag jobbat med de frågor som jag gjort utan någon reagerat, då har jag varit otydlig.

Läs Fokus möter med Juno Blom här.

Fakta | Juno Blom

Politisk karriär: Riksdagsledamot för Liberalerna sedan den här mandatperioden.

Annan karriär: Jobbat i ett miljonprogram i Norrköping. Blev 2006 ansvarig för regeringsuppdraget mot hedersrelaterat förtryck.

Ålder: Nyss fyllda 50 år.

Familj: Två döttrar.