Juridiskt spel om Bildt

Den 12 januari i år greps en 43-årig svensk medborgare, med bakgrund i Bosnien-Hercegovina, och häktades misstänkt för grovt folkrättsbrott, mord och människorov under Jugoslavienkriget. Enligt anklagelsen hade 43-åringen varit vakt i det bosnisk-kroatiska koncentrationslägret Dretelj och där begått brotten sommaren 1992.

Förundersökningsledare i fallet är Magnus Elving, åklagare vid den Internationella åklagarkammaren i Linköping. Han är något av expert i Sverige på utredning av brott begångna i krig. I måndags hamnade han mitt i den svenska valrörelsen med sitt beslut att inleda en förundersökning om ett annat misstänkt krigsbrott.

I den pressrelease som skickades ut var beskrivningen lågmält saklig: »brott om den humanitära rätten i Sudan under åren 1997–2003«. Några misstänkta aktörer nämndes inte, bara den enigmatiska formuleringen att det fanns anledning att tro att det fanns »en svensk anknytning till sådana brott«.

Men få missförstod den egentliga måltavlan: bolaget Lundin Oil och dess dåvarande styrelsemedlemmar. I synnerhet en: Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt.

Elving hade släppt en pr-mässig atombomb mitt i den svenska valrörelsen. En utrikesminister i brottsutredning! Vänsteralliansens ledare och bloggare kunde inte få nog av tillfredsställelse. Den politiska världen surrade genast med frågor: hur länge ska utredningen hålla på? Inte minst med tanke på det där datumet i september.

Några mer uttömmande svar från åklagaren själv var dock inte att vänta.

– Utredningar av denna art är mycket omfattande och tar regelmässigt lång tid, förkunnade Elving i pressmeddelandet som avslutades med beskedet att han inte kan ge »några som helst kommentarer om utredningsläget«.

Sedan stängde den luttrade åklagaren av mobiltelefonen, och undvek att returnera telefonsamtal.

Som Fokus redogjorde för i förra veckans nummer är anklagelserna om Carl Bildts och Lundin Oils eventuella ansvar för händelserna i Sudan under nämnda år inte nya. De går lika långt tillbaka som Bildts engagemang i bolaget och längre än så. Anledningen till att debatten nu har blossat upp och ärendet hamnat på åklagarens bord är den rapport som en grupp frivilligorganisationer publicerade häromveckan. En rapport med få nyheter om de stora dragen i anklagelsen men mer detaljer om kopplingarna mellan Lundin Oil och konflikten.

Någon, sannolikt organisationerna själva, har lämnat in en anmälan till åklagarkammaren, som därmed tvingas ta ställning till ärendet. Åklagaren hänvisade till deras utredning i pressmeddelandet.

Fallet Bildt och Lundin Oil är inte bara en bomb i valrörelsen, det kan bli en ordentlig juridisk härva också.

Rubriceringen – så kallat folkrättsbrott – har funnits i svensk lag sedan 1948, men har börjat tillämpas först de senaste åren. Enligt lagtexten i brottsbalken består ett folkrättsbrott i att någon gör sig skyldig till »svår överträdelse av sådant avtal med främmande makt eller sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten«.

Hittills finns bara en dom. Det var polismördaren Jackie Arklöv som i december 2006 dömdes för folkrättsbrott, för dåd begångna i Jugoslavienkriget. Lägervakten är fall nummer två. Förutom dem finns ytterligare ett åtal som är väckt och som kommer upp i rätten i höst. Ett åtal i det nu aktuella Sudanfallet skulle bli fall nummer fyra.

I praktiken är vad som kan anses vara folkrättsbrott ganska otydligt. Ansvaret för folkrättsbrott har större räckvidd än vanliga brott, även passivitet – underlåtenhet att handla – kan bli föremål för åtal. Såvitt Fokus kan se finns inga anklagelser om att någon från Lundin Oil direkt deltagit i brottsliga handlingar. Men det finns också möjlighet att lägga ansvar på överordnade, det som lagen kallar »förmans ansvar«. Vilket i Lundin Oil i så fall skulle kunna innebära längre upp i organisationen.

Hela vägen upp till vd och styrelsemedlemmar? Detta går inte att svara på med hjälp av lagtexten och har aldrig prövats. Folkrättsbrott är inriktat på rena krigsförbrytelser och det är tveksamt om bestämmelsen om förmans ansvar för så kallade krigsmän kan tillämpas på civila företagsledare. Åklagaren är i stället hänvisad till allmänna bestämmelser i svensk rätt om medverkansansvar.

Det hade varit lättare för åklagaren om den svenska lagen hade sett ut som den internationella folkrätten. Där finns rubriken »brott mot mänskligheten« som skulle underlättat hanteringen i ett mål av Sudantyp. I sådana brott spelar det till exempel ingen roll om det formellt har pågått en »väpnad konflikt«, vilket åklagaren enligt nuvarande svensk lag måste fastslå vid ett eventuellt åtal i Sudanfrågan.

Begreppet brott mot mänskligheten formulerades i den så kallade Romstadgan som antogs 1998, och är den »lag« som ligger till grund för den internationella brottmålsdomstolen i Haag. Sverige var snabbt att ratificera stadgan, och det fanns snart ett förslag från den så kallade »internationella straffrättsutredningen« att omsätta den i svensk lag, som därmed skulle ersätta den befintliga skrivningen i brottsbalken. Men trots att förslaget i flera år har legat färdigt på justitiedepartementet, har inget lagförslag sett dagens ljus.

Att det inte har kommit fram någon ny anpassad svensk lag irriterade Magnus Elving i fallet med den 43-årige ex-jugoslaven, trots att en statlig utredning har kommit med förslag.

– Nu har det betänkandet legat i åtta år. Det har inte hänt någonting, sa Elving till Norrköpings tidningar i januari i år. Tidningen frågade också om åklagaren upplevde det som frustrerande.

– Jag vill inte använda så drastiska uttryck men det är önskvärt att lagstiftningen harmoniseras med andra länder. Till dess får vi hanka oss fram. Men det blir inte riktigt bra. Det är lättare om man talar om brott mot mänskligheten så att alla vet vad det handlar om, sa Magnus Elving då.

I fallet Sudan får han alltså nöja sig med den befintliga lagstiftningen. Men genom att nu öppna en utredning i ett så spektakulärt fall kastar Magnus Elving och Internationella åklagarkammaren ljus på den sega processen, och sätter press på lagstiftarna att agera. Elving har uppenbarligen ett starkt engagemang i frågan. Han var till exempel sammankallande i den kommitté inom rättsväsendet som skapade den så kallade Krigsbrottskommissionen vid Rikspolisstyrelsen.

– 2007 inrättades äntligen kommissionen som har tio utredare. Det känns bra att det blev så, tidigare var det jättesvårt att sälja in det budskapet, sa Magnus Elving till Norrköpings tidningar.

Tidigare var utredningarna splittrade på över 20 polismyndigheter, vilket inte kan ha varit särskilt effektivt. Krigsbrottskommissionen jobbade till exempel i tre år med åtalet mot ex-jugoslaven. Även i sin nuvarande förundersökning om eventuellt folkrättsbrott i Sudan har Magnus Elving med sig »utredningspersonal vid Rikskriminalen«. Elving, som bor i Norrköping, långt från kotterierna i huvudstaden, har uppenbarligen tagit på sig ett uppdrag. Det handlar om en mycket större fråga än att i första hand sätta fast utrikesminister Carl Bildt; det handlar om att Sverige ska få en internationellt harmoniserad lagstiftning kring brott mot mänskligheten.