Just another Manic Monday

Det har varit måndag, inte bara i veckan utan i ett halvår.

»Måndag hela veckan« (»Groundhog day«) är en film från 1993 med Bill Murray (Phil) och Andie MacDowell (Rita) i huvudrollerna. Phil är tv-meteorolog och utsänd till den lilla staden Punxsutawneys årliga begivenhet där ett skogsmurmeldjur (Marmota monax) ska förutspå om det blir tidig vår eller ej.

Fast han vaknar varje morgon och finner att det är gårdagen som upprepas, samma saker händer på nytt fast handlingen förs ett litet snäpp framåt varje dag. Men allt upprepas som en evig måndag.

Den 14 juni skrev Annie Lööf på DN Debatt om att en kommande regering »har som en av sina viktigaste uppgifter att genomföra reformer på flera områden: arbetsmarknaden, skatterna, migrationen och bostadspolitiken«. Reformerna skulle »vara långsiktiga och ha ett brett stöd i riksdagen«.

183 dagar och sex månader senare säger hon samma sak. Mellan då och nu har val hållits där djuret varken kunde utlova sen eller tidig vår. Det har inte ens visat sig. Mellan valet och nu har ett 70-tal presskonferenser hållits där partiledarna sagt att de tycker samma sak nu som då. De som inte är murmlar utan murvlar har tävlat i hur många presskonferenser de har varit på efter valet. Fredrik Furtenbach på Ekot är uppe i 69.

Möjligen har handlingen förts framåt i små murmelsteg, partiledarna har ju förhandlat. De har fikat med talmannen, träffat varandra och kommit fram till att det som de sa för ett halvår sedan gäller nu också.

Andra måste också röra på sig, sa Annie Lööf i måndags. Själv har hon en kravlista som Alliansen sa nej till under åtta år. Ultimata krav? Nej då, fast det enda som fattats är de där utskrattade idéerna från Centerns programgrupp 2011 om månggifte, att upplösa statsbegreppet och slopad skolplikt.

Hon kanske var rädd att Löfven skulle gå med på dem.

Han som enligt Lööf inte rört på sig har gått med på slopad värnskatt, fri hyressättning i nyproduktion, förstärkningar i både LSS och försvaret, liksom att ge arbetsmarknadens parter ett år på sig att åstadkomma ett »Saltsjöbadsavtal 2.0«, bara 80 år efter förra.

2004 stod centerledaren Maud Olofsson i Almedalen och sa att vi måste gå från att vara »matade fågelungar till att bli ivriga bävrar«. Några veckor senare fick Alliansledarna plantera tallplantor i Högfors.

Skogsägare vet vad närvaro av gnagardjur för med sig. De äter upp det nyplanterade och gräver tunnlar som underminerar marken. De »ivriga bävrarna« har redan käkat upp vad som återstår av Alliansen, och finns viljan att återplantera riskerar allt att rasa.

Kanske firar vi jul utan att Marmota monax visat minsta antydan om framtiden. Små djur har också betydelse och Centern företräder bara 8,6 procent av befolkningen. Men det är ett djur som visat större aptit än deras roll medger.

Förtrollningen i filmen »Måndag hela veckan« bryts först när Phil förlikar sig med att det kan vara måndag hela veckan, och visar sin kärlek till Rita. Utan att bekymra sig om murmeldjuret.

Redan 1975 oroades de båda Centerriksdagsmännen Erik Larsson i Öskevik och Georg Pettersson i Örebro för bävrarnas skador på Tysslinge sjösänkningsbolags skyddsvallar: »Bävern var utrotad år 1871 men återinplanterades år 1922. Sedan dess har bäverstammen ökat i antal och spritt sig så att omfattande skadegörelse har konstaterats.«

Jo, som sagt, små. Men ivriga.