Källor pekar ut »Soffans« stabschef – »det har ballat ut totalt«

Den socialdemokratiska krisen i Göteborg handlar inte om en spricka i synen på hedersvåld och extremism. Inte heller om en maktkamp efter det historiskt svaga valresultatet. Eller om de fiaskobetonade förhandlingarna med de andra partierna efter valet.

Att gruppledaren Anna Johansson skulle ha haft ett intresse av att mota bort Ann-Sofie »Soffan« Hermansson är också helt fel. Snarare försökte hon in i det längsta få partivännerna att tona ner den allt mer utbredda kritiken mot Ann-Sofie Hermanssons ledarskap, och framför allt mot hennes stabschef och budgetsekreterare David Ljung.

– Allt annat än det är rökridåer, desinformation, säger en person med nära inblick i Socialdemokraterna i Göteborg till Fokus.

– Ann-Sofie (Hermansson) har låtit David ta över hela ledarskapet, och han har blivit partiets »master mind« som styr alla blogginlägg och talepunkter in i minsta detalj, och går in i vartenda politiskt sakområde. Det är omöjligt att jobba som kommunalråd under sådana betingelser.

Bilden bekräftas av flera tunga socialdemokrater i Göteborg som berättar om allt mer frustrerade partimedlemmar. Om en ordning där kommunalråd och politiker i fullmäktige ständigt måste fråga stabschefen David Ljung om råd, och där allt ska dubbelkollas.

»Han styr, hon frontar«, beskriver en partimedlem om hur David Ljung och Ann-Sofie Hermansson har fördelat rollerna mellan sig. Samma källa säger till Fokus:

– Det är inte ovanligt att en budgetsekreterare lägger sig i. Han måste ha information, han är spindeln i nätet, men det är här »way beyond«. Det har länge funnit en växande frustration över att han ska ha total kontroll.

Missnöjet ska först ha kommit upp till ytan för ett och ett halvt år sedan, då partimedlemmar slog larm om att personal i stadshuset for illa. Anledningen till det var, enligt partimedlemmarna, att en liten klick personer runt Soffan toppstyrde partiet.

– Kritiken mot hennes sätt att styra har varit stor och vuxit sig större. Den som hållit tillbaka den är Anna (Johansson).

Samma distriktsstyrelse som förra måndagen krävde att Ann-Sofie Hermansson avgår som ledare för Socialdemokraterna i Göteborg, riktade redan i höstas avgångskrav mot David Ljung.

En annan socialdemokrat berättar för Fokus:

– Ann-Sofie Hermansson är trevlig och käck, och jag gillar henne, men ledarskapet är styrt av stabschefen, vi socialdemokrater är inte kända för att gå ut offentligt, men vi sa i höstas till Ann-Sofie att vi inte kan jobba om du behåller den här stabschefen. Det är han som styr. Hon följer med, det är omöjligt, det är så sorgligt.

– Ann-Sofie tror inte på sin egen förmåga. Hon har en för stor kostym. Hon har gjort sig beroende av en person som har »förfört« henne. De har jobbat ihop sen EU-tiden.

Men 23 av 25 folkvalda socialdemokrater har inte förtroende för Hermansson och hennes ledarstil.

– Responsen är att bemöta det här med hot. Det har ballat ut totalt. Davids dominans och kontrollbehov, kulturen i stadshuset, smutskastningen av Anna, man väljer att fortsätta attackerna, väljer att fortsätta spelet nu. Soffan har inte insett att slaget är förlorat.

– Skulle hon mot all förmodan vinna; då måste hon byta ut alla kommunalråd, säger en källa till Fokus.

På ledarsidor och sociala medier har det de senaste dagarna gjorts en stor sak av att det är Ann-Sofie Hermanssons engagemang mot hedersvåld och extremism som fått socialdemokraterna i Göteborg att se rött. Det stämmer inte alls, enligt Fokus källor.

Redan när Socialdemokraterna under förra mandatperioden ledde kommunen, så som de gjort i en evighet, sägs stabschefen Ljung ha påverkat Hermansson att ta avstånd från de partier man samregerade med: V, MP och Fi. Och MP och V hotade lämna samarbetet. S körde sin egen linje, och lyssnade eller förhandlade inte med de andra partierna, hette det.

Partimedlemmar beskriver att det var David Ljung som förra vintern fick Hermansson att fatta beslutet att Göteborgs stad skulle ställa in en visning av filmen »Burka Songs 2.0« av dokumentärfilmaren Hanna Högstedt med efterföljande paneldiskussion. Ann-Sofie Hermansson sa efteråt att hon var stolt över beslutet eftersom hon inte ville »dalta med extremister«.

– Sedan blev det vår viktigaste fråga i valrörelsen. Alla i partiet ställer upp på att kampen mot hedersvåld och extremism är viktig. Vi finansierade kampanjen. Men jämlika villkor är också lika viktigt i kampen mot extremism. Nu blev det bara det här »dalta med extremister«-pratet. Det är skitviktiga frågor. Men hon blev så ensidig och fokuserad. Folk ringde. Varför har sossarna blivit ett enfrågeparti? Bostadsbristen, välfärden, vi måste ha en politik om det. Vi från partiet har stött hennes engagemang mot hedersförtryck. Vi finansierade kampanjen. Men väldigt mycket folk trollar runt i den frågan. Hon borde kunnat hålla den flanken ren tydligare kan man tycka. Men frågan är viktig.

I valet tappade såväl Socialdemokraterna som Feministiskt initiativ och Miljöpartiet röster, men Vänsterpartiet ökade. Missnöjet med Hermansson och Ljung accelererade med valresultatet, framför allt med hur man skötte budgetförhandlingarna, tvärtemot de instruktioner man hade fått, enligt Fokus källor.

Med det nya partiet Demokraternas framgångar (de fick 17 procent i valet) var det inte givet var styret av staden skulle hamna. Men den vänsterkoalition som styrt, med Socialdemokraterna i spetsen, hade klart fler mandat än allianspartierna. De röd-grön-rosa partierna förväntade sig samarbetsinviter från socialdemokraterna.

– Men de kom aldrig. Ljung och Hermansson hade tänkt ut en annan strategi.

En källa pekar ut David Ljung som den som formulerade denna strategi – att i stället för att samtala med Miljöpartiet och Västerpartiet rikta blickarna mot alliansen och Demokraterna. Ett beslut som distriktsstyrelsen och fullmäktigegruppen (S) var emot, och som misslyckades. Men som Hermansson försvarade.

– Sossarna är nu det mest marginaliserade partiet i Göteborg, man har inte lyckats samarbeta med någon.

Fokus källor beskriver det som att den strid som nu uppstått, där personer som i protest mot Hermanssons ledarskap hoppat av, kritiseras och svartmålas just är sådant saker som David Ljung »går igång på«.

– Han tar heder och ära av folk som har jobbat i partiet. Jag har aldrig varit med om något liknande, berättar en socialdemokrat.

[caption id="attachment_533447" align="alignnone" width="750"] David Ljung i AIK-tröjan år 2000. Foto: Jessica Gow/TT[/caption]

Redan i november vädjade styrelsen att David Ljung skulle få en annan roll och plockas bort som stabschef. Men Ann-Sofie Hermansson vägrade.

– Och efter de här turerna hade man fipplat bort alla sina chanser. Socialdemokraterna finns inte med i ett enda presidium i nämnderna och bolagen. Man har ingen insyn och påverkan. Katastrof, förklarar en person som följt turerna.

Att det skulle vara en personkonflikt mellan distriktsordföranden Anna Johansson och Ann-Sofie Hermansson tillbakavisas.

– Anna ville ha »Soffan« som gruppledare. Men efter valrörelsen har kritiken växt och många har gång på gång vädjat till Anna att göra något. Men det är bedrövligt. Utifrån kan det se ut som en »cat fight«, med två kvinnor som grälar med varandra, säger en källa.

David Ljung, som var diplomat och har arbetat i EU och dessförinnan varit allsvensk fotbollsspelare i AIK, och som sådan beskrevs som »ambitiös, viljestark och tystlåten«, bestrider såväl bilden av sitt ledarskap och att det skulle vara det som ligger bakom den uppkomna situationen.

– Det som händer i Göteborg nu är ganska svårt att beskriva, säger Ljung.

– Men det handlar om ett maktspel, där vi från vår sida inte vet vart de andra vill komma. Mycket vevas nu. Det reflekterar en verklighetsfrämmande syn på ledarskap. De som kommer med dessa påståenden vet inte hur det fungerar. Jag har ingen egen makt, ingen agenda.  Allt jag gör är på instruktioner från Ann-Sofie Hermansson.

De socialdemokrater vi talat med berättar att det var du som drog igång kampanjen mot hedersvåld och extremism, för att det skulle vara en polariserande fråga.

– Det är ett ganska märkligt påstående. Vi har haft en lång diskussion om de frågorna. Det rör sig inte om någon kampanj. Vi har sedan två år haft ett antal incidenter och händelser i Göteborg som är ganska allvarliga. Återvändande IS-krigare, högerextrema bombattentat och NMR-demonstrationer. Vi har jobbat mycket med hedersförtryck. Debatten blev hätsk. Det var hätska röster både från kulturhåll och extremisthåll, den debatten blev stor. Hur stor den blev och hur stark betoningen blev, kan man ha synpunkter på. Vi har varit lyhörda. Det blev mer klassisk socialdemokratisk politik i slutet av valrörelsen.

Strategin efter valet får ni också kritik för. Är det du som ligger bakom den?

– Det är Ann-Sofie som har lett vårt arbete. Alla har varit fullt informerade, vi har haft fullt stöd i distriktsstyrelsen. Vi kom inte in i regelrätta förhandlingar med Demokraterna.

Hur mycket har du uppfattat av det de beskriver som arbetsmiljöproblemen inom Socialdemokraterna i Göteborg?

– När man får indikationer om arbetsmiljöproblem tar man det på allvar. Jag har försökt gå till botten med det. Men det är också så att det i den beskrivningen har förts fram en hel del osanningar. Jag ser påståendena som ett led i ett maktspel. Jag tror inte att vi har ett arbetsmiljöproblem. Till saken hör att vi hamna i ett läge efter valet, där vi tvingades avskeda tre stadsekreterare, i det läget ville alla vara kvar, det tar jag som en indikation på att arbetsmiljön inte är särskilt usel.

– Vad vi har är ett helt normalt sätt att arbeta på i en politisk organisation när en ledare som Ann-Sofie sätter ner foten och vill att vi som parti ska bli tydligare och hitta vår identitet.

De vi har pratat med, många röster, säger att de inte kan begripa hur Ann-Sofie Hermansson, även om hon får förtroende av distriktskongressen, kan fortsätta, eftersom hon inte har partiets folkvalda politikers förtroende. Vad tror du om hennes chanser att överleva kongressen? 

– Det vill jag inte spekulera i, men vi har goda chanser att klara oss ur det här och läka partiet efter den 3 mars. Ann-Sofie har ju sagt att om hon får fortsatt förtroende ska hon glömma allt som hänt före det datumet.

Ann-Sofie Hermansson säger att påståendet om att hon låter sin stabschef bestämma partiets politik är märklig.

– Han agerar på mitt mandat, han jobbar inte i egen regi. Bakgrunden är ju att våra siffror inte var något vidare, vi var på väg ner i backen. Mitt jobb var att gå ut och profilera partiet. Så visst, min stab har fått stort ansvar. Med det sagt: Delar av den här ryktesspridningen är lite oanständig.

På vilket sätt? 

– Jag har haft olika uppfattningar med personer i partiet i en del frågor, det sticker jag inte under stol med. Jag tror att vi kan utveckla partiet. Då måste man ibland sätta ner foten. Ska man vara tydlig måste man kunna profilera sig.

Hur tolkar du att många som Fokus talat med beskriver krisens kärna som en fråga om att du låter din stabschef styra?

– Jag delar inte bilden av att det här skulle röra sig om någon personfråga, utan menar att det handlar om politiska skiljaktigheter. Det viktiga handlar om att vi inte kan köra på som vi brukade. När socialdemokraterna varit som framgångsrikast, också och kanske i synnerhet i Göteborg, har vi varit pragmatiska och gjort upp med andra.

– Det är lite frustrerande, den här kritiken att jag skulle vara klen i mitt ledarskap samtidigt som partiet styrs hårt. Det är en perfekt storm på något vis och svår att bemöta. Jag är och har varit tydligt i mitt ledarskap och vänder mig mot bilden att jag skulle vara styrd. Om jag är bra på något så är det att rekrytera duktiga människor. 

Hur ser du på kritiken mot att du blivit för ensidig i ditt engagemang mot hedersvåld och extremism?

– Jag är väl medveten om att när man är ute i de här frågorna så kan det uppfattas som kontroversiellt. Jag mötte många väljare som uppskattade engagemanget. Jag vet att jag blev uppmanad att tona ner det, och jag är normal socialdemokrat, men ja, jag lyfte de här frågorna. Jag tonar inte ner dem. För  de parallella strukturer som finns i förorterna där människor beskärs på sitt livsutrymme är reella. Det är stort problem, och min uppfattning är att väljarna uppskattade att jag var tydlig.

Det finns en kritik som säger att du inte rensar bland rasistiska troll som applåderar din politik.

– Jag protesterar mot all extremism och självfallet alla former av rasism. Om mitt engagemang mot hedersförtryck ger credd i fel sammanhang, då får jag markera mot det, och det har jag gjort. Men jag kan inte vara tyst för att trollen ibland vaknar till liv.

De flesta bedömare Fokus talar med, politiker och statsvetare, anser att det är svårt för Hermansson att undvika bli avsatt. Om hon trots det likväl lyckas hålla sig kvar ställs hon inför ett annat problem. I så fall ska hon leda en grupp som inte har förtroende för henne. Och det här är ett förtroendeuppdrag. Hur har hon tänkt sig lösa det? frågar sig en av Göteborgs socialdemokrater.