Kampen om Vin & Sprit

Ute på landet, strax söder om Kristianstad, reser sig högteknologiskt blankstål ur den skånska myllan. Hit till destilleriet i Nöbbelöv kommer tunga lastbilar med gyllene höstvete och härifrån rullar finsprit i toppklass för att tappas upp på världsberömda flaskor inne i Åhus.

Vin & Sprit är ett av världens ledande alkoholföretag. Bolaget går bra, riktigt bra. Sammanlagt drog bolaget in 2,3 miljarder till statskassan under 2007.

Flaggskeppet Absolut Vodka stod ensamt för över 2 miljarder av vinsten förra året – det bästa året hittills.
Försäljningen går så bra att företaget strax före jul beslutade att investera ytterligare 92 miljoner i spritfabriken.

»Absolut Vodka fortsätter att växa runt om i världen och allt tyder på fortsatt tillväxt under de kommande åren«, skrev Ketil Eriksen, affärsområdeschef inom V & S i ett pressmeddelande då i december.

Bolaget är ett av de mest värdefulla av statens över femtio bolag. Tidigare har prislappen på hela bolaget uppskattats till 40–45 miljarder kronor, men var det ligger i dag är oklart.

Vin & Sprit är inte börsnoterat och uppfattningen om hur mycket företaget har dragits med i finansturbulensen och dollarraset varierar kraftigt bland bedömarna. Finansmarknadsminister Mats Odell menar att bolagets värde inte har förändrats nämnvärt, trots att det genomsnittliga värdet på börsbolag har fallit med runt femton procent. För den svenska spritgigantens del motsvarar det ett tapp på mer än 5 miljarder.

Varför ska då denna kassako säljas? Och varför just nu? Alf Eriksson (s), ledamot i näringsutskottet och talesperson i utförsäljningsfrågor, menar att det gått prestige i frågan.

– Regeringen har blivit ideologiskt bunden att sälja ut de här sex bolagen som de har lovat. Jag har inte träffat någon som tycker att det är klokt att sälja just nu, säger han, som egentligen inte tycker att Vin & Sprit bör säljas överhuvudtaget.

Alf Eriksson menar att försäljningsprocessen genast bör avbrytas och rekommenderar regeringen att låta sig inspireras av Danmark. Där har staten lagt utförsäljningen av den danska motsvarigheten till Vattenfall på is på grund av börsraset.

Försäljningsprocessen för Vin & Sprit rullar dock på. I slutet av januari lämnades de hemligstämplade buden in för granskning. Bland möjliga köpare finns spritjättar som Bacardi, Pernod Ricard, Diageo och Fortune Brands.

Från svensk sida har bara en intressent lagt bud: Wallenbergarnas investmentbolag Investor i kombination med riskkapitalbolaget EQT.

Gunnar Alexandersson, forskare på Handelshögskolan i Stockholm, tror att det kan bli svårare med företagsidentiteten med ett riskkapitalbolag som ägare. Riskkapitalbolag har som affärsidé att sälja bolag vidare med vinst, ofta inom 2–5 år.

– Jag tror att alla vill ha ägare som är intresserade av och fokuserade på den långsiktiga verksamheten, säger han.

Förra veckan framkom uppgifter på att staten kanske behåller en del av sitt ägande även efter försäljningen. Enligt Dagens Industri har Investor/EQT öppnat för att staten antingen behåller, eller via optioner får köpa tillbaka, en viss del.

– Det kan vara ett sätt för staten att hålla kvar en fot i företaget, och om det skulle utvecklas exceptionellt bra skulle staten få del av vinsten, säger Gunnar Alexandersson.

Han säger att det också kan vara ett sätt att bemöta utförsäljningskritikerna.

Magnus Henrekson, professor vid Institutet för Näringslivsforskning, menar att staten inte ska hålla någon bakdörr öppen utan sälja hela Vin & Sprit på en gång. Bolaget bör inlemmas i en ny seriös aktör som vill vidareutveckla de delar som är internationellt konkurrenskraftiga.

I samma veva som uppgifterna om ett eventuellt delat ägande nådde ut läckte rykten ut om att företagsledningen förordar Investor/EQT. Uppgifter som vd Bengt Baron senare skrattade bort som ett missförstånd. Men, missförstånd eller inte, Baron har många anledningar att lobba för just Wallenbergsfären.

Riskkapitalbolag som EQT bygger på att företagsledningen lockas att stanna kvar på sina poster under de nya ägarnas flagg. Och för att ledningen ska göra det erbjuds de aktier och optioner som ger pengar i egna fickor när bolaget sedan säljs vidare eller börsnoteras. Gunnar Alexandersson på Handels konstaterar att det ofta är rena personliga relationer som avgör om och hur länge ledningen stannar kvar.

Noteras kan i sammanhanget att Bengt Baron är gammal kompis med Investors vd Börje Ekholm sedan tiden på managementkonsultföretaget McKinsey.

Varken Magnus Henrekson eller Alexandersson kan uttala sig om den aspekten i det här fallet. Men Henrekson säger att han har svårt att se att EQT skulle kunna vinna budgivningen och menar att det dessutom finns alla skäl att sälja till någon i branschen.

– En finansiell köpare innebär bara att försäljningen till en industriell aktör fördröjs i två till fem år. Jag har svårt att se det industriellt riktiga i det.

Att försäljningen sker just nu, trots fallande kurser, är inte mycket att göra något åt, tycker Magnus Henrekson. Privatiseringsprocesser tar många år att slutföra och han menar att staten inte kan räkna med att lyckas pricka in börstoppar vid alla försäljningar.

– Ingen vet något om framtiden. Hade staten sålt för ett år sedan hade man kanske fått fem miljarder mer, men för tio år sedan hade man kanske fått trettio miljarder mindre, konstaterar han.

Finansmarknadsminister Mats Odell har antytt att försäljningen kommer att vara klar före halvårsskiftet. Men Henrekson är tveksam till tidsplanen.

– Hittills har han varit dålig att hålla tiden, han har inte levererat enligt plan så här långt. Men om det även är prognosen för framtiden vet vi inte, säger han.