Kandidaternas kall

Alf Svensson stod ut i två dagar. Sedan tog han sina partimedlemmar i örat.

Efter en välplanerad avgång – först tweet, sedan selfie – stod det klart att det fanns en sak som Göran Hägglunds kristdemokrater inte var förberedda på: hur man hittar en ny ledare.

Partiets mäktiga distriktsordförande hade glatt svarat när journalisterna ringde runt och frågade om vem de ville se som nästa ledare.

– Inte så begåvat, skällde Svensson i Jönköpings-Posten.

Först ska man väl lyssna på vilka kandidater som finns och vad partimedlemmarna har att säga, tyckte han.

Så vänds blickarna mot en pensionerad sjuksköterska från Mönsterås. För det är hos Chatrine Pålsson Ahlgren makten ligger nu. 68-åringen gjorde entré i riksdagen samma år som partiet. Där ägnade hon 18 år åt sådant som att protestera mot sam-könade äktenskap och utvisningar av ensamkommande flyktingbarn.

Därefter blev hon valberedningsordförande och backade upp Göran Hägglund 2012 när Mats Odell utmanade honom. Nu har hennes valberedning bara fram till den 23 mars på sig att ta fram sitt förslag på nytt lag. Både partiledare och partistyrelse ska ersättas.

Flera har krävt att processen ska vara mer lik centerpartiets med öppna kandidaturer. Ungdomsförbundet gick så långt som att kräva en nationell elektronisk omröstning bland partimedlemmarna. Exakt hur det hela ska gå till får vi reda på i dag fredag.

Man kan nog inte klandra kristdemokraterna för att de inte har en väletablerad praxis för partiledarskifte. De har trots allt bara gjort det två gånger, och de gångerna har det funnits en självklar kandidat. Läget är alltså ganska unikt.

Brist på kandidater är partiets minsta problem. Partiledarönskelistorna är nästan lika långa som röstlängderna. Den avgångne bostadsministern Stefan Attefall är en av många som avtvingats svar om sina ambitioner, liksom ungdomsförbundsordförande Sara Skyttedal. Samma kväll som Hägglund meddelat sin avgång satt tre utpekade kandidater hos Aktuellt och övade sig i konsten att inte säga ja.

Det var Emma Henriksson, gruppledare i riksdagen och talesperson i de för partiet så viktiga familjepolitiska frågorna. Och partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson med starkt stöd ute i landet, inte minst i kd-fästet Jönköping.

De båda anses stå för en fortsättning på Göran Hägglunds försök att dra partiet i en mindre värdekonservativ och mer ekonomiskt socialliberal riktning – något som också gäller den nästan lika populäre ekonomisk-politiske talespersonen Jakob Forssmed.

Vid deras sida stod Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala som blev tv-kändis i »Kommunpampar«. Hon är nära den marknadsliberala falang i partiet som samtidigt står för en konservativ värdegrund med hårdare straff och mer restriktiv invandringspolitik.

Kommentatorerna gick genast i spinn. Här fanns tydliga representanter från båda sidor i partiledarstriden 2012, då partiets konfessionella falang gick samman med de konservativa marknadsliberalerna och stödde Mats Odells motkandidatur.

I sin bok »Hur blir man vald?« från i fjol studerar statsvetaren Jenny Madestam svenska partiledarskiften. Hon konstaterar att man normalt sett håller ideologiska konflikter utanför partiledarvalet, åtminstone utåt. En partiledares förmåga att ena partiet brukar betonas.

– Men nu är konflikterna redan kända sedan striden 2012. Och kristdemokraterna har ett behov av att ta tag i sin egen identitet för att inte dö. Man ska inte bli förvånad om ideologin kommer att sättas först i kristdemokraternas partiledarval, säger hon.

En annan kandidat fanns inte med i Aktuellt-studion. Vid SVT:s rundringning låg EU-parlamentarikern och det tidigare tv-ankaret Lars Adaktusson i toppen, tillsammans med Ebba Busch Thor och Acko Ankarberg Johansson. Han är också den kandidat som har störst stöd hos kristdemokraternas egna väljare, enligt en – visserligen statistiskt skakig – undersökning från Aftonbladet.

Partiledarämnen? »Jag kommer alldeles säkert att finnas med och arbeta för partiet på något sätt«, sa Acko Ankarberg Johansson till SVT. Emma Henriksson (till vänster) ville sova på saken.

Möjligen kommer Adaktussons stjärnglans att falna när de andra kandidaterna får chans att profilera sig. Men det faktum att hans namn hamnar så högt sätter ljuset på några av partiets särdrag, som kan spela stor roll under processen.

Det första är förstås behovet av kändisskap. Kristdemokraterna älskar kändisar, särskilt i kristider. Alf Svenssons rekryteringslista sträckte sig från Alice Timander och Eva Rydberg till Jerzy Einhorn och Anders Wikman. Göran Hägglund försökte med elitsimmaren David Lega och radioprästen Lennart Koskinen.

Entusiasmen för Adaktusson illustrerar också att kristdemokraternas interna ideologiska konflikter inte bara handlar om höger-vänster-skalan. Enligt statsvetaren Douglas Brommesson, som studerar kristdemokraternas idéutveckling, är det Adaktussons mer religiösa profil som tilltalar de mer värdekonservativa i partiet.

– Konflikten mellan det sekulära och den kristet inspirerade idétraditionen inom kristdemokraterna underskattas. Lars Adaktussons popularitet verkar inte handla om att han skulle ha en högerprofil i ekonomiska frågor, utan snarare om att hans retorik liknar Alf Svenssons. Han talar öppet om kristna värden och om internationellt ansvarstagande, säger Douglas Brommesson.

Att likna Alf Svensson kan också vara en fördel på ett mindre ideologiskt plan, menar Jenny Madestam.

– Kristdemokraternas ledarskaps-ideal liknar fortfarande det man hade i Alf Svensson; en självklar auktoritet. Det idealet hänger ihop med att kristdemokraterna kommer ur frikyrkorörelsen.