Kannibalerna
Bild: Robin Haldert/TT
Måndagen den 30 juli 1979 bjöd Gösta Bohman in ett trettiotal journalister till sitt sommarhus i Sundskär. En av attraktionerna var moderatledarens utedass, som blivit en symbol för den socialdemokratiska byråkratin eftersom Bohman enligt regelverket inte fick tömma dasset själv. »Sill, öl och symboliskt dass«, löd rubriken i Dagens Nyheter dagens därpå. Expressens reporter som testade dasset gav det fyra getingar.
Samma höst gjorde moderaterna ett historiskt val. Valresultatet innebar inte bara fortsatt borgerligt styre, moderaterna blev också det största borgerliga partiet. Värre gick det för centerpartiet, som tappade sex procentenheter av rösterna och sin ledande position i borgerligheten.
Tittar man på valen genom historien är det ungefär så det har sett ut. Ett eller flera borgerliga partier har gått framåt på bekostnad av de andra. Runt femtiotalet höll folkpartiet i stafettpinnen, under sjuttiotalet dominerade centern det borgerliga blocket och därefter tog moderaterna över.
Sedan dess har det handlat om tillfälliga förändringar. 1985 glänste folkpartiet på bekostnad av moderaterna och centerpartiet. 13 år senare klättrade kristdemokraterna upp till rekordsiffror medan folkpartiet och centerpartiet dalade ner mot fyraprocentsspärren. Borgerlig kannibalism, som det brukar kallas, har utpekats som något negativt. Men tittar man över tid och mer strukturellt har kannibalismen också kunnat gynna borgerligheten som helhet. När väljarna tröttnat på ett parti, har ett annat kunnat överta ledartröjan. Som block har borgerligheten på ett naturligt sätt kunnat skifta ledande företrädare och politisk profil.
Inför valet 2014 har emellertid en nästintill unik historisk situation uppstått. Åtminstone om man ser till det senaste årets opinionsmätningar. Alla de borgerliga partierna har backat samtidigt.
Det finns förstås de som säger att svaret är så enkelt som att väljarna vill se ett regeringsskifte. Att det blåser vänstervindar och att regeringen är trött. Dessutom visar forskningen att det kostar att regera. Men trötta regeringar har synts till förr, utan att väljarna för den sakens skull straffar samtliga regeringspartier.
– Väljarna vet vad de får om de röstar på alliansen.
Det har varit Fredrik Reinfeldts favoritmening under de senaste veckorna. Man kan ge honom det. Allianspartierna är visserligen oeniga i en del frågor. Folkpartiet vill förstatliga skolan, kristdemokraterna sjukvården och alla borgerliga partier utom moderaterna vill höja taket i a-kassan.
– Den här alliansen har fungerat oväntat bra i att visa enighet utåt. Man har varit duktiga på att hålla ihop, säger statsvetaren Tommy Möller.
Kanske är det just detta som förklarar den uteblivna borgerliga kannibalismen. För väljaren blir en röst på folkpartiet eller moderaterna mest en röst på alliansen. Den missnöjde borgerlige väljaren tvingas därmed se sig om efter andra partier utanför blocket. Utrymmet för stafettväxling är helt enkelt mindre.
Och till skillnad från förr, finns nu ett annat alternativ än det rödgröna. Moderaterna tappar i stor utsträckning sina väljare till just sverigedemokraterna.
Men i en valrörelse präglad av sent presenterade valmanifest och osäkra väljare, kanske den borgerliga kannibalismen bara dröjt med att visa sig. Enligt de senaste opinionsmätningarna börjar de borgerliga småpartierna, med centerpartiet i spetsen, dra ifrån. Och alla tar de väljare från framför allt ett parti – moderaterna. Kanske är det ett tecken på att ledartröjan på sikt övertas av ett annat borgerligt parti. Det har ju om inte annat hänt förr.