Kjell Alinge

Den unge mannen tar två steg i taget uppför trapporna i Radiohuset. Han ska äntligen få träffa radiochefen. Olof Rydbeck tar emot i sitt ämbetsrum på plan 7.

– Jag vill göra färgradio, säger den unge mannen. Jag vill sända radio i färg!

Rydbeck suckar och säger »Vi gör väl ett försök då« och bekräftar provanställningen med ett fast, rejält handslag.

I samma novembervecka 1963 släpps »I Want to Hold your Hand« med The Beatles.

Sannolikt var det ungefär så det det gick till när Kjell Alinge gjorde sin entré i den svenska radiohistorien.

Den unge Alinge, då bara 20, gjorde sig snabbt känd i den alldeles nyuppförda betongbunkern på Gärdet. Han sa vad han tyckte och slogs för sina idéer. Han sägs vara den ende som utan föranmälan stegade in hos radiochefen Olof Rydbeck och sedermera underhållningschefen Ulf Peder Olrog,  för att säga sitt hjärtas mening.

Han fick börja på ungdomsredaktionen som medarbetare, sedan i P3:s »Zig-zag« och »Zzzummer« när den kanalen fick sitt eget liv i juli 1964.

Med tiden växte Kjell Alinges ambitioner. Det var dags för ett eget program. Tillsammans med värmlandsbrodern Janne Forssell igångsatte han en fem år lång plåga för medlemmarna i Sveriges Radios direktion – och för telefonisterna i klagomuren: »Hemma hos«.

Under programförklaringen »Kulturfunk från de befriade områdena« slog det gnistor ur svenska folkets transistorapparater. Vi mötte Indiras bror Nisse Gandhi, Gittan Lennon och Eva Clearwater Revival. Absurt, surrealistiskt och – ibland – vansinnigt roligt.

Proppen gick på direktionsvåningen, plan 7, när »Hemma hos« kallade Grupp 8-rörelsen för fanatisk. Programmet lades ner.

Återigen tog sig Kjell Alinge in på en av radiochefernas rum. Det var 1980 och Sverige folkomröstar om kärnkraften och Ronald Reagan blir USA:s president.

» Jag vill göra ett program om nattens nöjen och stjärnornas musik«, sa Alinge.

» Låt oss göra ett försök«, sa chefen.

Samtidigt släppte Magnus Uggla »Den ljusnande framtid är vår«.

Alinge fick attraktiva sändningstider. Tisdagar och lördagar mellan klockan 22.00 och midnatt. Det som skulle bli en 35 år lång resa startade den 4 november 1980 och stavades E-l-d-o-r-a-d-o.

Programmet blev Kjell Alinges livsverk – och något som också miljontals lyssnare uppfattade som ett viktigt inslag i sina liv. Eldorado och Kjell Alinge blev vår röst i natten.

Kombinationen av blommiga ljudillustrationer, ett unikt musikval, hisnande monologer och fantastiska funderingar tog han oss med på nattliga äventyr under parollen:

»Jag vill göra public service till public surprise«.

Kjell Alinge arbetade hårt med musikvalet. Han sökte, som vanligt, det oväntade och lyckades bra, trots den ganska tafatta popmusikproduktionen under många av Eldorados år. Det var ett famlande och trevande, ett enda långt »På Spåret« där musikbranschen frågade sig: Vart är vi på väg?

Kjell Alinge visste var han skulle leta. Han vågade gå utanför topplistorna. En av styrkorna – och energin – hittade han hos den lika nyskapande, elektroniska som tyska gruppen Kraftwerk. 1981 tog de världen – och Alinge – med storm med albumet »Computerwelt« som uteslutande handlade om datorer.

Vi har fortfarande inte fått någon förklaring till varför han döpte sitt program till »Eldorado«. Var det efter 1500-talets guldfeber i Sydamerika (»El Dorado – den förgyllde«), eller så enkelt som westernklassikern »El Dorado« med John Wayne eller efter biltillverkaren Cadillacs mest exklusiva modell?

Kjell Alinge har ett flertal gånger belönats för sina pionjärinsatser. Han fick »Spelmannen« 1990, »Adamsonstatyetten« 2003 och hedersutmärkelsen i »Stora Radiopriset« 2013. Han fick också »Sveriges Radios språkpris« 1990 med motiveringen:  »...som med verbala volter och flödande fantasi skapar ett oefterhärmligt radiospråk«.

Det var alltså det språket vi låg där och lyssnade till om nätterna. Med musiken som dekoration.

Vår röst i natten har tystnat.  Dags därför att puffa till kudden, släcka sänglampan och säga god natt. Och drömma i färg.