Klok som en korp

Är människan unik, kanske rentav skapelsens krona?

Nja, nutidens biologer är inte längre tvärsäkra på att den där tvåbenta, pälslösa apan förtjänar någon kröningsceremoni.

Precis som många andra vedertagna sanningar har föreställningen om människans särställning på senare årtionden börjat relativiseras, luckras upp och till och med ifrågasättas.

– Visst står vi ut i jämförelse med andra arter. Men en del djur är inte fullt så dumma som man trodde. Och människan är nog inte fullt så smart, säger Mathias Osvath när han ombeds att lite svepande sammanfatta de 50 senaste årens vetenskapliga utveckling inom sitt gebit.

Han skulle kunna sätta ap- och kråkforskare på visitkortet, men den mer officiella titeln är kognitionszoolog.

Inte fullt så smarta, alltså. Och inte fullt så enastående heller. För det har visat sig att klipska arter har uppstått gång på gång

– Krax, khrrr, krau.

Vi befinner oss intill den rymliga korpburen vid forskningsstationen i Brunnslöv mitt i Skåne där Mathias Osvath både bor och arbetar. Det är långt till de lärda samtalen på filosofiska institutionen i Lund där han formellt har sin dagliga gärning. Men konversationen är på ett ungefär lika greppbar.

Mathias ger ifrån sig ett strävt strupljud när han närmar sig inhägnaden – eller voljären som fackuttrycket lyder – där argumentationen bland de åtta vuxna korparna pågår för fullt.

Han får som vanligt ett hjärtligt mottagande och tillåts till och med att besöka det häckande ledarparet utan att bli angripen. Bara det är anmärkningsvärt, för normalt skulle varken bevingade eller markbundna besökare ha tillträde.

Ämnet heter kognitionsvetenskap, en disciplin där Lunds universitet ligger i frontlinjen med egen avdelning och professur. Det är också det enda stället i landet där det pågår fältforskning om djurs sätt att tänka.

Den beräknande schimpansen Santino på djurparken Furuvik i Gävle fick internationell medieuppmärksamhet när Lundaforskarna häromåret slog fast att han omsorgsfullt planlade sina missnöjesyttringar genom att lägga upp ett lager av stenar som han sedan kunde använda som artilleri mot påträngande besökare.

På forskarspråk kallas det episodiskt tänkande, en kompetens som många tidigare trodde var förbehållen vår egen art.

Det handlar alltså om intelligens?

– Hm, det begreppet använder vi inte. Det är gjort för mätningar på människor, inte på djur, påpekar Mathias Osvath.

I stället ringar han in sitt forskningsfält med beskrivningen »bred kognitiv repertoar«.

I djurvärlden handlar det till exempel om att förstå sin plats i en hierarki, att kunna ta sig upp i en hierarki, att veta när man är hygglig mot någon, eller när man är taskig mot någon, hur man lurar någon och att förstå vad en annan individ har i huvudet, till exempel vad vederbörande har sett och inte sett.

Den typen av komplext tänkande har alltså inte bara uppstått någon enstaka gång under evolutionens gång, utan minst fyra gånger – och det hos arter utan påtagligt släktskap.

De mest kända exemplen på utommänskliga snillen är människoapor, delfiner, kråkfåglar och några arter inom papegojsläktet.

Men andra arter knackar på dörren: elefanter, råttor, hundar och präriehundar (som trots namnet är ett slags gnagare) är några exempel.

Mårddjur är en annan klyftig grupp vars mentala status är helt outforskad men som enligt Mathias Osvath troligen kommer att bli ett framtida studieobjekt.

Ytterligare ett fascinerande exempel är bläckfiskar som han bedömer ha kognitiva resurser i nivå med ett inte alltför sofistikerat däggdjur.

– Vilket är fantastiskt med tanke på att det rör sig om ett blötdjur.

Stämningen bland korparna i voljären är irriterad. Gamlingen har varit borta från kärngruppen ett tag för att idka familjeliv med honan och ungarna. Hans ställföreträdare har tillfälligt tagit över ledarrollen. Men de två hannarna som står lägst i rangordningen har kommit på att de tillsammans är starkare än ledarens stand-in. Därför har de lagt sina inbördes trätor åt sidan och påbörjat ett myteri som till och med gått över i blodsutgjutelse.

Redan Darwin slog som bekant fast att människor är djur och att likheterna många gånger är påfallande. Han menade också att just forskningen om djurens tänkande var den mest intressanta.

Bland hans entusiastiska efterföljare fanns många som enligt Mathias Osvath grovt övertolkade djurens beteende och tillskrev dem egenskaper efter mänskligt mönster.

Att undvika sådan antropomorfism och antropocentrism är en av svårigheterna för en kognitionszoolog.

De amerikanska behavioristerna såg djurs beteende som mekaniska svar på olika stimuli.

Den europeiska skolan med etologer som Konrad Lorenz betonade tvärtom instinkterna och bortsåg från inlärningens betydelse.

I dag är kognitionsforskarna på väg mot en mer fruktbar syntes.

För Mathias Osvath är Hans, Juno, Rikard och de andra korparna i voljären utmejslade profiler med starkt skiftande personligheter.

Han upphör inte att förvånas över hur klyftiga de är.

– De älskar att lösa problem. Det kan man se på att de ibland struntar i om de får någon belöning.

På en videosnutt kan man se hur en av korparna kommer åt de flytande godbitarna på botten av ett glas genom att lägga småsten i vattnet.

Mycket tyder på att alla kråkfåglar har komplexa kognitiva förmågor.

Det intressanta är att likartade talanger dyker upp hos andra arter, exempelvis apor, som under 300 miljoner år utvecklats i helt divergerande riktning. Tillsammans utgör de båda linjerna 600 miljoner år av evolution åt skilda håll.

Hur kommer det sig att avancerat tänkande uppstått flera gånger under evolutionen, och det hos så vitt skilda arter?

Den frågan har på nytt delat forskarna i två läger.

Somliga menar att omgivningens tryck är ett tillräckligt villkor för att intelligens – jo, ordet slinker igenom ibland – ska uppstå. Den enda drivkraften skulle med andra ord vara att intelligens under vissa omständigheter (men långt ifrån alltid) ger en utvecklingsfördel.

Andra menar att det också måste till ett »underliggande substrat«, till exempel en hjärna med potentiella möjligheter.

De två riktningarna kallas konvergent respektive parallell evolution.

Att ta reda på vilken av de båda mekanismerna som spelat störst roll för djurens kognitiva utveckling är syftet med en del av de försök som nu ska genomföras i Brunnslöv.

Fakta | Lätt för att lära

Att fåglarna har utvecklats från dinosaurierna anses numera vara vetenskapligt belagt. Utvecklingen började med att små rovdinosaurier fick fjädrar och stegvis anpassade sig till ett liv i luften, något som troligen skedde för cirka 180–160 miljoner år sedan.

Kråkfåglarna (familjen Corvidae) är de största fåglarna i ordningen tättingar. Familjen omfattar en rad släkten: kråkor, skrikor, skator, kajor. I släktet kråkor, Corvus, ingår också råkor, korpar och vissa kajor.

De flesta kråkfåglar anses genomgående ha en social läggning och förhållandevis gott förstånd, till exempel inlärningsförmåga.

Men det finns också påtagliga skillnader i beteendet mellan arterna. Råkor är till exempel mycket skyggare och mer reserverade än vad korpar är.