Kollektivpartiet

Det var den tredje dagen på det nya året, och i snömodden stod ett oppositionsborgarråd och visade sitt missnöje. Och inte bara han. Över hela staden stod de. Flygblad, tablettaskar, banderoller – det här var väl så bra en demonstration kunde bli när det var januari och minusgrader i Stockholm.

– Vi är på deras sida, sa Sten Nordin.

Han syftade på stadens bilister. Från och med dessa morgontimmar, i januari 2006, skulle de betala mellan tio och tjugo kronor för att köra in till staden. Trängselskatter, sa miljöpartiet och socialdemokraterna. Biltullar, sa moderaterna.

I kranskommunerna till huvudstaden planerade Nordins partikolleger egna folkomröstningar om trängselskatterna. Och partiledaren Fredrik Reinfeldt lovade fri lejd till huvudstaden om han vann valet ett halvår senare.

Det här var bilisternas parti.

Men en hel del hinner förändras på sju och ett halvt år. I måndags morse trängdes en drös moderater på Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Sten Nordin var där, Reinfeldts gamla statssekreterare HG Wessberg var där, Solnas Pehr Granfalk och Järfällas Cecilia Löfgreen likaså.

Med mindre än ett år kvar till valet hade de en liten present till de så eftertraktade Stockholmsväljarna: för första gången sedan 1994 skulle huvudstaden få nya tunnelbanestationer. Nio stycken närmare bestämt.

Det var en dyr present. De fyra nya sträckorna och de två milen spår skulle gå loss på 26 miljarder kronor.

Över en tredjedel av pengarna skulle komma genom att ytterligare beskatta huvudstadens bilister, alltså de som uppmuntrande hade hejat på Sten Nordin den där januarimorgonen.

Redan i början av sommaren presenterade Trafikverket en utredning som regeringen hade beställt. I samtliga tre alternativ ingick avgifter på Essingeleden – trots att de borgerliga partierna i Stockholms stad lovat att inte göra det förrän Förbifart Stockholm var färdigbyggd. Något senare kom finansdepartementets uträkning som i ett av alternativen räknade med näst intill en fördubbling av de årliga intäkterna: från 800 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.

Moderaternas omsvängning i trafikfrågan må vara snabb, men har ändå kunnat skönjas ett tag. Det började i maj 2007, då regeringen gav klartecken till bygget av Citybanan – ett järnvägsprojekt de stoppat bara ett halvår tidigare. Därefter har partiets företrädare på olika nivåer stundtals agerat som miljöpartister. Moderaterna i Lund vill bygga spårvagnar, Anders Borg vill avskaffa parkeringsnormen och nu vill alltså Fredrik Reinfeldt bygga tunnelbana – en idé han avfärdade i riksdagens talarstol så sent som för två år sedan.

Varför har partiet övergett bilisterna? Svaret är: för att det inte finns så många kvar. I alla fall inte i de storstäder som partiernas strateger ständigt talar om. Vid senaste räkningen av Stockholms läns landsting gjordes 78 procent av alla resor till innerstaden med kollektivtrafik. När lokaltidningarna gör sina opinionsundersökningar är det med andra ord inte så underligt att medborgarna säger sig föredra spår framför vägar.

Då är det mindre viktigt att det utlovade tunnelbanebygget saknar ett fullständigt beslutsunderlag och att en samfälld kör av trafikforskare manar till besinning. Är det valår så är det.

Men den nya vurmen för att resa tillsammans finns inte överallt. När en kvällstidning i Göteborg började driva kampanj mot de nya trängselskatterna i staden var det till sist de lokala moderaterna som vek sig. Därmed kommer frågan att avgöras i en folkomröstning nästa höst, och storsatsningarna på stadens kollektivtrafik hänger i luften.

Än är alla inte med på pendeltåget.