Konsten att tämja ett SD

Landskrona är en speciell stad. I den lilla industriorten längs Öresunds flacka kust leds bussarna fram via trådar i luften. Här är det Liberalerna som styr, med Miljöpartiet och Moderaterna i släptåg. Och tillsammans har den politiska treklövern lyckats med något tämligen unikt dessa dagar: de har fått Sverigedemokraterna på fall.

Nåja, till viss del i alla fall. Men vi återkommer till det.

I Landskrona vet alla vem Torkild Strandberg (L) är, den fryntlige kommunstyrelseordföranden som gjorde det omöjliga möjligt. När han tog över styret i Landskrona var det en stad på dekis. Dråpslaget kom den 15 december 1982 då bulkfartyget m/s Woensdrecht bogserades ut från Landskrona hamn. Varvet – stadens stolthet som en gång sägs ha stått för en procent av världstonnaget – lades ner med resultat att över 4 000 arbetstillfällen försvann, samtidigt som 1 000 bostäder i staden plötsligt stod tomma. Hyresvärdarna kämpade med att få upp beläggningen. Men vem ville flytta till Landskrona? En stad utan framtid, vindpinad och grå, mittemellan två storstäder. Fastighetsägarna började blicka utåt, efter folk som inte kunde få bostad någon annanstans. Blicken fastnade på flyktingar som strömmade till Sverige från kriget i forna Jugoslavien. Och vid de utslagna människor som andra kommuner inte ville kännas vid. Till och med den ökände bankrånaren Lars-Inge Svartenbrandt fick bo i Landskrona.

Staden blev en sista utpost – eller en andra chans, beroende på hur man ser på det – för de som ingen ville veta av.

Men i valrörelsen 2006 fick folket i Landskrona nog. I centrum spreds butiksdöden och våldsbrotten tillhörde nära nog vardagen. Valdebatten var inte helt olik den vi ser i rikspolitiken i dag; den kretsade kring invandring och trygghet. Särskilt högt ropade Sverigedemokraterna. Och Torkild Strandberg. Han konstaterade att läget i staden blivit så allvarligt att folk inte vågade gå ut, och argumenterade för New York-modellen där inte bara de grövsta brotten prioriterades.

Dagen efter valet stod det klart att Sverigedemokraterna ökade starkt till 22,3 procent, vilket blev den stora nyheten i medierna. Men styret hamnade i händerna på Torkild Strandbergs blågröna koalition, som sedan dess har styrt kommunen i minoritet med stöd från SD.

– Vi ringade in, tydliggjorde och kommunicerade en tydlig plan om hur problemen skulle lösas. Vi var, hur märkligt det än kan låta, ganska ensamma om det, säger han i dag.

Treklöverns modell går ut på att lägga fram sina förslag öppet för alla partier, och inte backa bara för att SD nickar gillande. Enligt olika genomgångar har kommunledningen fått stöd av SD i nio av tio förslag den har presenterat. För det har Strandberg och hans trio fått kritik. En del menar att treklövern har bjudit Sverigedemokraterna på den legitimitet partiet så desperat söker. I veckan som gick slog Miljöpartiets Skånedistrikt bakut efter att det tagit del av uppgifter om att samarbetet mellan L och SD har varit mer djupgående än man trott.

Även från ärkefienden S är kritiken skarp.

– Innan valet 2006 hade Torkild Strandberg och hans parti väldigt hög svansföring mot SD. Men efter det har de aktivt tagit stöd av SD för att få igenom sin politik. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, men ännu mer att de kommer undan med det. Liberalernas partiledning springer och gömmer sig, säger Niklas Karlsson (S), som satt på ordförandestolen innan maktskiftet.

Andra pekar på SD:s kommunvalresultat efter 2006 – 15,8 procent i valet 2010 respektive 18,7 år 2014 – och hävdar att det är just inkluderande som har hållit partiet på lägre nivåer än i rekordvalet för 12 år sedan. Torkild Strandberg själv bara suckar. Det går inte att utesluta ett parti som har en femtedel av invånarnas stöd. Och varför skulle han göra det om alternativet är att inte genomföra förslag som gynnar staden?

– Om man inte tillåter ett parti eller en individ i en annan situation att vara med och fatta beslut, så kan man heller aldrig utkräva ett ansvar. Man ger SD annars en fantastisk möjlighet att ägna sig åt precis vad man vill vid sidan av det ordinarie politiska systemet, och det är inte bra, säger han.

Det här med att »krama ihjäl« populister har prövats på olika platser runt om i Europa. Med olika resultat. SD:s kommunalråd i Landskrona, Stefan Olsson, upplever det som att Sverigedemokraterna i staden har fått en unik möjlighet att påverka politiken. Åtta till tio SD-budgetförslag blir kommunpolitik varje år, enligt honom. Men att befinna sig i värmen har som sagt sitt pris.

– Det är nog inte så många missnöjesröster vi får i dag utan de (väljarna) ser oss som ett seriöst alternativ i Landskronapolitiken, säger han.

Sannolikt har situationen för SD-föreningen i Skåne fått partikanslierna i rikspolitiken att lystra. Och fråga sig om det finns lärdomar som skulle kunna användas mot SD på riksplanet.

Riksdagsvalet har dominerats av försök från såväl socialdemokrater som moderater att låta så lik Jimmie Åkesson som möjligt. På valplakaten runt om i landet lovar Ulf Kristersson att »ta tag i Sverige«. Bilder av polisbilar varvas med tal om »hårdhandskar« mot kriminella. På senaste S-kongressen talade Stefan Löfven i princip bara om trygghetsfrågor och integration. Han blev senare sufflerad av partiets valgeneral John Zanchi som konstaterade att den politiska dagordningen blivit »auktoritär«, och att det fanns ett behov av någon som tog »kontroll över samhällsutvecklingen«.

Ändå har partierna inte belönats av väljarna i opinionen. Tvärtom går de båda mot varsitt katastrofval.

– Jag tror att det beror på att det inte känns äkta. När partierna i skiftande grad pratar om de här frågorna känns det som det är motvilligt och något de gör under galgen, säger Torkild Strandberg.

Men det kändes äkta när du gjorde det?

– Jag avskyr att prata om mig själv på det sättet, säger han irriterat. Jag kan inte säga om det kändes så men det var äkta, det var ärligt menat och inte utslaget av en sorts beräkning.

Enligt valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson kan partiernas strategi att triangulera SD ha viss effekt i opinionen.

– Det är möjligt att man kan stoppa utflödet av väljare genom att lägga samma typer av förslag som SD; en stram flyktingpolitik och satsningar på lag och ordning. Men det är ingenting du hämtar in väljare på som redan har flytt till Sverigedemokraterna.

Ändå anas en nedgång även för Sverigedemokraterna. Henrik Ekengren Oscarsson ansvarar för den sammanvägning som Göteborgs universitet gör av landets största opinionsmätningar. Enligt de senaste siffrorna har Sverigedemokraterna tappat stöd sedan i juli, och då även i webbmätningar där SD värderas högt: från toppnoteringen på 21 procent i början av juli har Sverigedemokraterna i slutet av augusti fallit till 18,8 procent i »Mätningarnas mätning«. Detta samtidigt som Socialdemokraterna legat stilla på runt 25 procent sedan i juni för att – till skillnad från den för partiet sedvanliga nedgången ju närmare valet kommer – öka något i augusti.

I SCB:s stora partisympatiundersökning noterades en topp för SD på 14,5 procent i november 2015, då den stora strömmen flyktingar sökte skydd i Sverige. Därefter gick stödet ner till som lägst strax under 12 procent, för att återvända till samma toppnivåer i maj 2018.

I Sydsverige, där partiet traditionellt är som starkast, var skillnaden större. Där sjönk SD från 24,4 procent i november 2015 till 19 procent i maj i år.

– En del menar att det finns tendenser att SD minskar på platser där de var stora först, att människor tröttnar på dem. Men det finns inte tillräckligt med data att säga något generellt, säger Ekengren Oscarsson.

Den viktigaste faktorn för Sverigedemokraternas generella nedgång tror han är att den politiska agendan har skiftat något över sommaren.

– Eventuellt är det så att migrationsfrågorna har konkurrens från andra frågor när vi närmar oss valet, exempelvis miljö- och klimat och normala frågor som brukar komma upp närmare i valrörelsen.

Men minskningen till trots är de flesta bedömare överens om att Sverigedemokraterna kommer att gå starkt framåt på söndag. Så även i Landskrona, tror både Niklas Karlsson och Torkild Strandberg.

– De kommer precis som i Sverige i övrigt göra ett bättre val än 2014, säger Strandberg.

Vilka lärdomar kan du skicka till dina allianskollegor i riksdagen?

– Framför allt att ta den oron som männi­skor känner om tillvaron på allvar. Och det handlar ytterst om att presentera trovärdiga lösningar. I dessa dagar ser jag i stort sett statsministern i tv varje dag lova tre nya miljarder till varje problem som dyker upp. Jag tror att det är ett exempel på ett sätt att hantera de här frågorna som folk inte längre tror på.

Men din egen partiledare då, han pratar ju nästan bara om allt som ska bli bättre i skolan?

– Ja, och det är ett oerhört viktigt område. Resan mot kunskapsskolan kan inte gå fort nog, så där har han mitt stora stöd. Men världen består av mer än skola och man skulle kunna spela en och annan melodi också.

Rikspolitikerna står inför en liknande situation som treklövern efter valet 2006. Bör Björklund och Alliansen hantera SD som ni gjorde?

– Att styra en kommun är en sak, att styra ett land är något helt annat, så jag vill helst avstå från att ge honom några råd i den situationen, säger Torkild Strandberg.

Men fortsätter ändå med att resonera kring att SD på riksplanet redan är ett stort parti som har funnits i riksdagen i två mandatperioder, och nu tycks vara på väg mot ytterligare ett genombrott inför en tredje.

– Jag tror att det även i rikspolitiken blir svårt att ha ett så styvnackat förhållningssätt till ett enskilt parti över tid. Punkten närmar sig för när den linjen blir svår att upprätthålla.

Fakta | Landskrona i siffror

Sedan 2006 har antalet jobb i den privata sektorn ökat med 29 procent.

När polisen frågade folk i Landskrona hur trygga de kände sig sa färre än hälften, 47 procent, år 2006 att de kände sig trygga ute ensamma en sen kväll. I fjol var den siffran 57 procent.

Sedan 2012 har kostnaden för socialbidrag minskat med 27 procent.

Källa: Liberalerna i Landskrona