Konsten att tona ner ett hedersmord
Två romer hedersmördade nyligen sin egen mor i Göteborg – och Sveriges public service anstränger sig för att relativisera det.
Toppbild: Pavel Koubek / TT
En kraftig bilkrasch stör lördagens eftermiddagslunk på Hisingen i Göteborg. På marken ligger en man allvarligt skadad och bredvid honom en fembarnsmamma som dör av sina skador. Det visar sig att det de påkörda är ett par som körts över i en medveten attack. Bakom ratten och i passagerarsätet satt två av den 38-åriga kvinnans egna söner.
Bröderna kör därefter snabbt iväg från platsen, men har inifrån bilen spelat in en film som läggs upp på sociala medier. I klippet riktar sig bröderna till den skadade pojkvännens pappa och förklarar stolt att de kört över hans son och sin egen mamma.
Den trasiga framrutan filmas och en av bröderna säger belåtet att mammans hårstrån sitter fast i det splittrade glaset som hennes huvud nyss hade slagit in i: ”Så gör vi med horor bland oss”.
Även brödernas farmor och farfar har häktats för grovt skyddande av brottsling.
Kvinnan hade under en tid hotats av hundratals på sociala medier. Hon hotades för att hon lämnat barnens pappa och inlett en relation med en man hon älskade. Krav hade framförts om att pojkvännen och hans anhöriga skulle inställa sig på så kallad romani kris, romsk rättegång.
Expressen rapporterade ingående och tydligt om hedersmordet i flera artiklar. Den som följde tidningens bevakning kunde förstå vad som skett, trots att ett så bestialiskt hedersmord är svårbegripligt för de flesta utomstående.
När SVT:s Aktuellt skulle ta upp hedersmordet gick däremot det mesta snett. Först följde ett inslag som nedtonat och återhållsamt berättade om mordet. Därefter följde ett studioinslag där en man intervjuades av Aktuellts programledare. Omedelbart blev det tydlig att han inte är var där för att förklara hur hederskulturen inom, i det här fallet, romska grupper kan resultera i att två söner kallblodigt mördar sin egen mamma och sedan öppet skryter om vad de gjort.
Om den man som intervjuades i studion kommit från någon av alla skattefinansierade kulturföreningar i mängden hade det i och för sig säkert varit tillräckligt illa. Men nu var det värre än så. Han var public service-reporter på Radio Romano.
Radio Romanos reporter lät förvisso som allt annat än en journalist. Snarast kunde han förväxlas med en apologet med uppgift att försvara och förminska eller i vart fall förlägga skulden någon annanstans än den borde vara. Reportern ville inte tala om mordet utan om hundratals år av diskriminering och försvarade romsk parallell rättsskipning.
Själva mordet avfärdades i en handvändning som något som hände i ”stundens hetta”. Detta sagt om en kvinna som mördats för att hon ville leva med den man hon älskade.
Idén om att vissa grupper är så svaga så att det inte ens går att rapportera om ett fruktansvärt mord utan att snedvrida rapporteringen är lika bedrövligt som talande för vår samtid. För precis tvärtemot vad Radio Romanis reporter påstod, kan naturligtvis romer leva i Sverige utan att praktisera parallell rättskipning.
Och lika självklart är det en förutsättning för att kunna leva inkluderande i det svenska samhället, att inte praktisera parallell rättskipning. Självklart är också att många romer precis likt den mördade mamman vill leva utan att ställas inom ramen för parallella rättskipning.
Att självmant ställa sig utanför – men ändå påstå sig vilja leva innanför är däremot på alla sätt en omöjlig ekvation. Det var just det som var SR-reporterns infallsvinkel på frågan, vilket gjorde att rapporteringen om mordet landade i frågan om mordet kunde riskera att stigmatisera romer som grupp.
Genom att avstå från att rapportera om mordet som just ett mord, föranlett av hederstänkande, fick rapporteringen som följd att frågan om vem som var offer och vem som var förövare grumlades. Plötsligt kom skulden att läggas på dem som fördömde den sorts hederstänkande som lett fram till mordet.
Ännu värre blev det när Radio Romano i sin tur ställde Expressens biträdande chefredaktör Karin Olssons till svars i ett 12 minuter långt inslag där tidningens sakliga rapportering kritiserades. Två reportrar ställer om och om igen frågor om hon inte förstår att det kan öka leda till ökad antiziganism och därmed vara till skada för den romska kulturen med en nyhetsrapportering där det redogörs för den sorts rättstänkande som ledde fram till mordet och som befinner sig på kollisionskurs mot svensk rättspraxis. Med det perspektivet blev det naturligtvis självklart att ställa frågan: Har verkligen Expressen kompetens att rapportera om romsk kultur?
***
