Köpings starka dam firar med jättetårta

När hon tittar upp från skrivbordet på sitt kontor möter hon Olof Palmes blick. Han är porträtterad ute på rörelseskolan Bommersvik, intill en björk med sjön Yngern i bakgrunden. Det inramade fotot är nära en meter brett, men lite solblekt.

När Palme mördades den 28 februari 1986 hade Elizabeth Salomonsson formellt varit kommunstyrelsens ordförande i Köping i två månader. I praktiken var hon det redan från 1984, föregångaren hamnade i riksdagen som ersättare. Nu går hon in på sitt 33:e år formellt, i praktiken sitt 35:e år, som kommunstyrelsens ordförande.

Sverige har skiftat statsminister sex gånger sedan 1985 och strax före jul kom en av Palmes efterträdare på besök:

»Det glittrar fint från juldekorationerna och från Rådhusets tak. Jag vet att ni har nyinstallerade solceller. Ni visar vägen för framtidens energiförsörjning här i Köping«, inledde Stefan Löfven sitt jultal på Stora torget.

På söndag blir det finfrämmande igen. Filmen »Tårtgeneralen« har premiär i staden där den utspelar sig – i Köping. Med Mikael Persbrandt i rollen som Hasse P, den udda figuren som hade idén om att sätta staden på kartan genom världens största smörgåstårta. Och den 9 mars 1985 kunde kontrollanten utsänd från Guinness rekordbok mäta upp en 510 meter och 69 centimeter lång smörgåstårta som sträckte sig längs en stor del av Stora Gatan. Då hade ändå Hasse P glömt att ta med världens längsta Arbogapastej när han med helikopter skulle flyga in till torget.

2009 skrev Filip Hammar och Fredrik Wikingsson boken »Tårtgeneralen« som nu blivit film. Det sätter Köping på kartan just genom sitt försök att sättas på kartan.

– Vi vill att man ska känna till Köping. Det gör att vi lockar till oss nya invånare och företag. Tv-serien »I en annan del av Köping« har betytt jättemycket för staden och också för att locka personal till särskilda omsorgen. Nu är det »Tårtgeneralen«, på SVT gick »Köping Hillbillies« om rullstolsrugbylaget och vi var resmål i »På spåret«, säger Elizabeth Salomonsson nöjt.

Om inte annat ger filmen klirr i kassan på Konditori Bivur eller Sjömans konditori, där ägarfamiljens Ivar Sjöman var själva tårtbagaren 1985.

Fast smakar det så kostar det – även med filmer om smörgåstårtor i rekordformat. Kommunen har bidragit med en miljon, näringslivet med fyra för att se till att filmen verkligen ska spelas in i Köping.

– Men kommunen bidrar genom fonder, Familjen GA Roséns donationsfond. Och rummet där vi sitter nu var Persbrandts loge under inspelningen. I kommunchefens rum var sminket.

GA Roséns donationsfond ska bland annat gå till »Köpings stads förskönande och förbättrande, samt delvis till dess underhåll«. Men också till sådant som anbringande av »trottoarer av tuktad sten minst 1 000 meter utanför gatornas slut«.

Rekordhållaren Elizabeth Salomonsson i Rådhuset skapar inte samma omedelbara uppmärksamhet som en gång Hasse P gjorde, och har – än så länge – inte föranlett någon bok eller film. Men vem vet.

»Det är slående vad politisk stabilitet betyder för ett lands ekonomiska utveckling«, sa Göran Persson när han var på resa i Kina på 90-talet. »Det är slående vad politisk stabilitet betyder för en kommun«, skulle Stefan Löfven kunna ha sagt där på torget strax före jul.

– I det här uppdraget befinner man sig mitt i verkligheten. Det ger möjlighet att påverka och se resultaten, säger hon om vad som fått henne att stanna kvar så länge. Hon har fyllt 65 men ställer i höst upp som kandidat för en period till.

Nu är inte S ensamt vid makten. Det var partiet fram till 1994, då V blev en del av kommunstyret och sedan kom MP in i samarbetet också.

2018 storsatsar Köping. Hamnen ska byggas ut för 600 miljoner kronor och ett nytt bad- och idrottshus ska byggas för 300 miljoner, lovar kommunstyret.

Och stabiliteten! »Vi har näst intill uppfyllt alla våra vallöften från 2014«, skriver S-ordföranden Shpetim Pirraku i en tidning som går ut till hushållen.

– Lokalt är känslan bra inför valet. Fast jag brukar alltid vara den som är mest nervös. Förutom hamnen, och bad- och idrottshuset går vi till val på att fortsätta utbyggnaden av förskola och skola. Det är stora men nödvändiga investeringar, säger Elizabeth Salomonsson.

De bygger nytt i kommunala bostadsbolaget också. Även om det är knepigt med lånevillkoren hos kreditgivare och avskrivningsregler i kommunerna som ger en ekonomisk smäll redan när husen är klara och bedöms ha lägre marknadsvärde än produktionskostnaden. Bostadsrätterna kostar annars runt 250 000 kronor per rum och en normalvilla med fyra rum hyfsat centralt går på 1,5 miljoner.

Tillverkningsindustrin är fortfarande stor i Köping, nästan tre gånger så stor som i riket i övrigt. Där finns över 30 procent av de sysselsatta. Och där ser det ljusare ut än på länge.

– Yara som tillhör norska Hydrokoncernen och gör ammoniumnitrat har beslutat om en investering på 1,6 – 1,7 miljarder kronor. Volvo Trucks och GKN som är leverantör till fordonsindustrin investerar i Köping. Det går bra för näringslivet, säger Elizabeth Salomonsson.

I rikspolitiken tycker den lokala rekordpolitikern att det ser tuffare ut.

– Oförtjänt tufft. De reformer som regeringen genomfört har fått för lite genomslag, vi har inte lyckats nå ut tillräckligt. Men vi har ju flera månader på oss.

När S presenterade sin nationella valstrategi hette det att man skulle prioritera »bättre välfärd, lag och ordning och snabbare integration«. Efteråt handlade det mest, eller nästan bara om lag och ordning. För mycket, knorrade både tyckare och partifolk. Vart tog välfärdsfrågorna vägen? undrade trogna S-väljare.

– Jag har också hört den kritiken. Det blev lite mycket av en fråga. För oss är en tillräcklig och fungerande kommunal service en stor och viktig del av tryggheten.

– Men det är klart att vi vill ha en närvarande polis. Efter skjutningarna mot en polismans bostad i Västerås såg vi att man plockade in poliser från andra platser i Västmanland dit. Kommunstyrelsens AU ska snart träffa lokalområdespolischefen och prata om detta.

När andra tvistar om ifall det ska vara kommunen som ansvarar för driften i egen regi eller privata utförare har det knappast varit en diskussion i Köping.

– Privata utförare har vi i de tekniska verksamheterna. Vi har två föreningsdrivna förskolor, en kristen och en föräldrakooperativ. Det fanns en ansökan om en privat skola, men vi tyckte inte det var någon bra idé och de drog sig ur. Äldreomsorgen är kommunal.

Men vad är det som gjort att hon behållit makten i staden så länge? Mycket kan man säga om Elizabeth Salomonsson men inte att hon är en konfrontationspolitiker. Inte heller att skandalerna gång på gång skakat om Rådhuset. Det politiska klimatet är, ja, ganska stillsamt.

När hon ska plocka ut de två jobbigaste händelserna under sina år är konflikten på 80-talet om vilket LO-förbund som skulle organisera de anställda i den kommunala hamnen – Kommunal eller Transport. Att ta ut kranförare i konflikt är verkningsfullt, billigt för fackens konfliktkassa, men dyrt för industrin. Den andra är när kraftledningen genom staden skulle dras om utanför och en lantbrukare som berördes blev haverist och började sabotera folks bilar och härjade runt i flera år.

Ändå rätt milda brisar jämfört med stormarna och skandalerna i andra kommuner. Och så är det ju stabiliteten.

– Vi får ofta höra att stabiliteten är viktig. Invånarna vet vad som händer och även inåt i förvaltningen vet man det. De som växlar ofta vid makten har svårt att hålla i ekonomin. Folk i Köping vet att om vi lovar något så håller vi det, säger Elizabeth Salomonsson.

Eftersom hon var redovisningskamrer innan hon blev kommunalråd, och värnar om ordning och reda i bokföringen, håller hon också ordning på böckerna i både arbetarekommunen och SSU-klubben.

– Hon är en förebild och vi är stolta över henne, säger 20-åriga Dameana Binjamen, ordförande i SSU-klubben i staden, som just inlett sin karriär i partiets ungdomsförbund.

En klassisk sådan: det började med att hon blev ordförande i elevrådet på högstadiet Scheeleskolan, sedan lokala ungdomsklubben. I dag är hon ledamot i barn- och ungdomsnämnden, och om inte S gör ett katastrofresultat kommer hon på plats 18 in i fullmäktige i höst.

– I förra valet var jag inte så engagerad, mer än att jag gick på första maj. 2016 tog jag tag i det igen och gick ut och kampanjade. Valet i höst känns oerhört viktigt – vi har pressen på oss att det kan gå riktigt, riktigt snett eller bli bra. Men vi ska köra hårt, säger hon.

Hjärtefrågorna är integration och ungdomsfrågor. Dameana var fem år när familjen flydde från Irak. Först till Jordanien, sedan till Sverige och Köping.

– Det var ett tufft liv, men här kan min röst bli hörd. I Irak kunde mina föräldrar inte yttra sig om något. Att komma hit var det bästa vi gjort.

– Mardrömmen är om de i Sverigedemokraterna skulle få ökad makt efter valet, de har så skev människosyn. Jag har själv råkat ut för deras kommentarer på Facebook, där de nedvärderar mig.

Efter att ha tagit studenten har hon jobbat som obehörig lärare på en lågstadieskola, men tänker ta upp studierna, kanske redan i höst.

– Statskunskap funderar jag på. En riktigt stor dröm för mig är att bli politiker. Bärgslagsbladet gjorde en intervju med mig häromveckan när de skrev om unga i politiken. Då sa jag det: Ja, jag vill bli politiker. Det verkar så häftigt, fast det krävs så mycket. Jag ser hur mycket tid sådana som Elizabeth lägger, säger hon.

I år ska Dameana Binjamen övertyga andra i hennes ålder om att rösta.

– Det är det viktigaste – att de ska rösta, sätta sig in i valet och vad partierna står för. Sedan berättar jag naturligtvis att S står mig närmast, står för mina värderingar. Det handlar om sådant som arbetet mot rasism och för jämställdhet och feminism.

Fast ingen kan hålla med om ett partis uppfattningar till 100 procent, menar hon. Allt är inte bra. Som när den ensamstående mamman med fem barn från Makedonien skulle utvisas efter fem år i Sverige.

– Vi var säkert 20 personer i deras tvåa som bara satt och grät den kvällen när sista avslaget hade kommit. Det var tungt för oss alla.

När Stefan Löfven kom på besök och höll jultal fick hon i alla fall tillfälle att prata lite med honom. Och den valstrategi som partiet dragit upp har hon inga stora invändningar emot.

– Jag tycker vi ska bli hårdare mot brott. Gatorna kan bli mer trygga med fler poliser. Ibland har vi bara en polisbil som patrullerar här. Med fler poliser kan vi bli tryggare, speciellt om du är tjej. Min syster är tolv år och jag vill inte att hon går ute själv på kvällen. Och jag är själv på jakt efter en sådan där sprejgrej.

– Köping är ingen stor stad men det finns mycket narkotika här. Jag jobbade tidigare på fritidsgården och bland de som går där kommer allt fram. Knarket finns även bland 13-åringar, och det kan inte fortsätta så här.

Och så tittar hon ut genom fönstret på tårtbagaren Sjömans konditori och säger att hon tyvärr inte ser till de andra partierna bland Köpings unga.

– En dag skulle alla ungdomsförbunden komma till gymnasiet och kampanja. Vi var där, och sen kom det några äldre från partiet hos Kristdemokraterna. Det är tråkigt att de andra inte ställer upp, säger Dameana.