Krav: kvinnlig statsminister

Det är hög tid att vi får en kvinna på statsministerposten, tycker svenska folket. Enligt en undersökning som Fokus gjort i samarbete med undersökningsinstitutet TNS Gallup vill 45 procent av svenskarna ha en kvinna som statsminister, medan bara åtta procent vill ha en man. Problemet är bara att det inte finns några kvinnliga kandidater.

– De flesta som säger att det är dags för en kvinnlig statsminister tror jag utgår från att det är en rättvisefråga. Kvinnor utgör hälften av befolkningen och någon gång i historien är det dags för en kvinna på statsministerposten, säger Jesper Bengtsson, chefredaktör på Sekomagasinet och författare till boken »Det måttfulla upproret«, där han driver tesen att Ingvar Carlsson lyfte fram Anna Lindh, Margot Wallström och Mona Sahlin som påläggskalvar inom svensk politik.

Ett arbete som på grund av kända omständigheter inte givit önskad utdelning.

Inte heller bland de övriga riksdagspartierna finns några självklara kvinnliga statsministerkandidater. Maria Wetterstrand har själv sagt att hon siktar på posten som samhällsbyggnadsminister i en koalitionsregering och även om centerkvinnorna kampanjar för att få Maud Olofsson som statsminister så säger hon själv att hon ser Fredrik Reinfeldt som en självklar statsminister. Och några partiledarbyten ser inte ut att bli aktuella i något av de borgerliga partierna inom överskådlig framtid.

Hur snart vi får se en kvinna på posten som statsminister är beroende av utgången i höstens val, menar statsvetaren Marie Demker.

– Det blir knappast en borgerlig kvinnlig statsminister, men socialdemokraterna står mer i ett läge för partiledarbyte och Göran Persson har på olika sätt signalerat att han kommer att avgå.
Statsvetaren Lena Wägnerud menar att det är praktiskt taget omöjligt för socialdemokraterna att välja en man som Perssons efterträdare.

– Det skulle vara synnerligen starka skäl och jag kan inte se vad det skulle kunna vara. Det vore i så fall att underkänna sin egen jämställdhetspolitik, säger hon.

Frågan är om något av blocken kunde ha haft fördel av att ha lanserat en kvinna som tänkbar statsminister redan innan valet. Kunde till exempel moderaterna ha tagit poäng på att välja en kvinna som partiledare efter Bo Lundgren?

– Det hade nog varit smart av moderaterna att välja en kvinna istället för Reinfeldt.

Moderaterna är det parti som har störst väljargap och får fler röster av män än kvinnor. Det hade kunnat ändras om de hade haft en kvinna som partiledare och statsministerkandidat, säger Lena Wägnerud.

Även Jesper Bengtsson tror att det borgerliga blocket hade gynnats av att ha en kvinnlig statsministerkandidat redan före valet, för att matcha Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin bättre än vad paret Reinfeldt och Leijonborg gör.

Samtidigt pekar Jesper Bengtsson på att även socialdemokraterna behöver lansera starka kvinnor med tydlig profil i sin ledning.

– Det har de ett akut behov av. Socialdemokratin har länge varit väldigt mycket Persson nu, säger han och nämner bland andra Wanja Lundby-Wedin, Carin Jämtin och Ulrica Messing som tänkbara alternativ.

Men är de inte redan ganska väl ­profilerade?

– Nej, inte som företrädare för partiet, mer inom sina sakfrågor. Men kandiderar du till statsministerposten blir du automatiskt allmänpolitiker och den profilen har de inte. Det är väl i så fall Wanja Lundby-Wedin som profilerat sig hårt som en del av socialdemokratin.

Att ha hög kvinnlig representation i politiken kan ändå vara mer effektivt och viktigt än att till varje pris ha en kvinna på statsministerposten, där man är bunden till beslut som fattats på andra nivåer. En kvinna på toppen med män på posterna runtomkring får svårt att driva igenom sina frågor.

– Men om en kvinnlig statsminister är frukten av ett jämställdhetsarbete och det dessutom är ganska jämn fördelning mellan könen i riksdagen, då är det mer än en symbol, säger Marie Demker.