Kul på kristdemokratiska

Varför var det Göran Hägglund som rev ner de största applåderna när alliansen för en månad sedan kickade igång sin valrörelse med ett konvent? Kanske för att han i sin blotta existens är bland det mest hoppingivande den borgerliga alliansen har. Sedan länge prenumererar partiet på låga opinionssiffror, men har likväl en historia av att leverera när det närmar sig valdag.

Samtidigt finns det något nytt i den där logiken. Kristdemokraterna brukar gynnas av borgerliga stödröster. Men kommer de verkligen göra det i år, när det går dåligt för alla de andra regeringspartierna? Det finns en gräns för när moderaterna snarare backar hem och gör allt för att minska stödröstandet och mobilisera sina egna väljare. Den gränsen tycks vara nära eller redan ha nåtts.

Vad har kristdemokraterna gjort i övrigt under året för att förtjäna väljarnas röster? Ja, det är inte så jättemycket. De har lanserat Attefall-husen, till glädje för villaägare och till sorg för stadsbyggnadsplanerare. De har hållit intern fred, men misslyckats ta plats i skoldebatten, vilket gjordes till ett viktigt mål för ett och ett halvt år sedan. Ironiskt nog kan man väl säga att det största som hänt kristdemokraterna det här året är när den före journalisten, numera kristdemokraten, Lars Adaktusson blev toppnamn på EU-listan och när den före detta kristdemokraten, numera moderaten, Elisabeth Svantesson, blev ny arbetsmarknadsminister.

När Göran Hägglund ställer sig i talarstolen i Almedalen kommer han och hans humor fortsatt anses utgöra en moralisk styrkekram för resten av alliansen. Fast hur Göran Hägglund själv ska bli vinnare i valet är en fråga som fortfarande söker sitt svar.