Kungens kurva

Vad var det egentligen som hände i konungariket Sverige för en vecka sedan? Tre författare publicerade en bok, vars ifrågasättande av statschefens dygd snart återgavs i tidningar och diskuterades i tv-program. Uppgifterna i boken saknade historisk motsvarighet både till karaktär och slagkraft, men var svagt underbygga och rörigt framställda. Kungen kommenterade dem utan att bekräfta eller dementera.

Skulle medborgarna vifta bort boken som skandalsökande eller skulle de tänka ingen rök utan eld? Som i alla förtroendestrider avslutades debatten med frågan om konsekvenser. Hur skulle kungahuset stå sig efter denna attack?

Svaret är att frågan är felställd.

Kungahusets ställning avgörs i liten utsträckning av enskilda incidenter – hur omskrivna de än är. Det anmärkningsvärda med förtroendet för kungahuset är att det sjunker i rask takt oavsett skandaler, och har så gjort i närmare tio års tid. Få andra institutioner har tappat så mycket stöd i SOM-institutets mätningar som kungahuset.

När forskarna i Göteborg började fråga medborgarna om deras förtroende för kungahuset i mitten av 1990-talet låg stödet stabilt kring 40 enheter på institutets skala där noll motsvarar en jämvikt mellan högt och lågt förtroende. Sedan hände något.

Lennart Nilsson, docent i offentlig förvaltning och en av de ansvariga för SOM-mätningen, har vid flera tillfällen försökt förklara utvecklingen. Enskilda händelser, menar han, kan spela in, men då bara marginellt.

– Hacket i kurvan ger underlag för att säga att det hände något särskilt mellan 2003 och 2005, säger han.

Den bästa analysen är att kungen uttalade sig om den politiska situationen i Brunei i februari 2004. Något som antagligen gav utslag i den låga siffran 11 enheter i grafiken här intill. I januari 2005 höll kungen sitt hyllade tal efter tsunamikatastrofen, vilket kan förklara återhämtningen till 26 enheter.

Men sedan dess har stödet sjunkit igen och tittar man på trenden är de enskilda händelserna oviktiga.

– Den långsiktigt sjunkande trenden började ju långt tidigare. Inte ens toppnoteringen 2006 är i närheten av de nivåer vi mätte upp på 1990-talet.

Från den högsta noteringen (46) till dagens (12) har kungahuset tappat 34 enheter. För att få någon bild av storleken i raset går det jämföra med att bankerna sjönk 16 enheter under den värsta fasen av finanskrisen.

Omfattningen av förändringen kan också beskrivas så här: I mitten av 1990-talet låg kungahuset i den absoluta förtroendetoppen tillsammans med till exempel sjukvården och universiteten. I dag har hovet halkat ner till nivåer där riksdagen, bankerna och storföretagen ligger. Såväl polis, domstolar, riksbanken och etermedier har högre förtroende än kungahuset.

Orsakerna till trenden har forskarna svårt att peka ut. De vet att det finns ett könsgap – kvinnor har högre förtroende för kungahuset än män har – men det kan förklaras av att kvinnor generellt har högre tillit till samhällsinstitutioner. Det finns också skillnader i olika åldersgrupper, men de har inte analyserats tillräckligt. Och den enklaste förklaringen, den om det allmänt sjunkande förtroendet för auktoriteter, motsägs av att just kungahusets negativa trend är en av de starkaste som SOM-institutet har mätt upp.

Vad Lennart Nilsson dock kan peka ut är konsekvenserna: stödet för monarkin som statsskick urholkas.

Den svenska monarkin vilar på ett brett folkligt stöd. Även om motståndet minskar är en tydlig majoritet av medborgarna kritiska till att införa republik, enligt SOM-mätningarna. Men bilden blir något annorlunda om man tittar på folkets inställning till monarkin. När institutet ställde frågan om monarkin förra året sjönk stödet från 68 procent till 56, jämfört med 2003 då samma fråga också ställdes. Samtidigt ökade både gruppen kritiska och de som saknar åsikt.

Lennart Nilsson kallar det »en avsevärd förändring« och påpekar att stödet för monarkin också sjunker bland dem som röstar på moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna.

Tittar man på den stora bilden kan man alltså säga att förtroendet för kungahuset har sjunkit rejält sedan 2001, och att stödet för monarkin sedan har minskat mellan 2003 och 2009.

– Det finns ett tydligt samband mellan det sjunkande förtroendet för kungahuset och det minskade stödet för monarkin. Om förtroendetrenden fortsätter sjunka har vi en helt annan situation i frågan om statskick om 20 år.

Det är det som är den verkliga utmaningen för statschefen och tronföljaren, inte en bok som skapar rubriker. Självklart kommer årets stora händelser – ett bröllop, en bruten förlovning och en förtroendeattack mot kungen – att analyseras när den nu pågående SOM-mätningen presenteras i april. Men det går inte att säga så mycket vettigt om effekterna. Annat än att konstatera att hovet har en mycket större utmaning i den större negativa förtroendetrenden, och att monarkins ställning försvagas så länge dess förespråkare får bukt på det problemet.

Fortsätter kungahuset att tappa förtroende enligt trenden är man nere på nollpunkten redan om tio år. Och om man hamnar där får det politiska konsekvenser, tror Lennart Nilsson:

– Vi vet att både journalister och politiker är mer kritiska till monarkin som statskick än folket i stort. Det har lett till att de av taktiska skäl inte driver frågan, eftersom de riskerar att förlora röster på det. Förändras det folkliga stödet kan journalister och politikerna aktiveras.

Fakta | Sjunker sedan tio år

SOM-institutet vid Göteborgs universitet gör en större opinionsundersökning om året. Mätningen betraktas som den mest seriösa i landet. Svaren vägs sedan in på en skala där pluspunkter motsvarar en positiv inställning och minuspunkter motsvarar en negativ. Kungahuset har på tio år gått från att ligga i den absoluta förtroendetoppen till en mittenposition.