Kvotering kan bli dyr för staten

På måndag eftermiddag kommer Uppsala tingsrätts domslut i det mål mot staten som bär Olivia Rozums namn. Rätten har då av­­gjort huruvida hon och 43 andra kvinnor utsattes för könsdiskriminering när de, trots toppbetyg, sorterades bort från veterinärutbildningen på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

– Jag hade pluggat upp betygen på folkhögskola i två år, enbart i syfte att bli veterinär. När jag förstod hur systemet funkade fick jag en chock: det var kört för mig såvida jag inte ville byta kön, säger Olivia Rozum som nu pluggar till tandläkare.

Tingsrättens beslut är en viktig pilotprövning av positiv särbehandling på svenska högskolor. Men domen lär ändå överklagas, kanske ända upp till högsta instans, det tror både Olivias ombud och universitetets chefsjurist.

Stora värden står på spel, först och främst mycket pengar. Om kvinnorna som står bakom grupptalan mot SLU får de 100 000 kronor de begärt i skadestånd, har staten en lavin av skadeståndsanspråk att vänta. Positiv särbehandling har använts i relativt stor utsträckning på svenska högskolor, och de studenter som under de senaste åren sorterats bort på liknande sätt kan räknas i tusental.

Får de anledning att starta egna processer kan staten snart stå skyldig att betala ut mångmiljonbelopp.

– Att någon har särbehandlas negativt är tydligt, men det betyder inte att det i sig är otillåtet. Men om käranden vinner här har alla kränkta personer samma chans, och i sådana fall kan det bli dyrt för staten, säger Mårten Schultz, doktor i skadeståndsrätt vid Stockholms universitet.

Domen har också stor principiell vikt. Tidigare har bara så kallad stark positiv särbehandling, kvotering, prövats i svensk domstol. Den gången var det Uppsala universitet som stod vid skranket för att ha kvoterat in sökande med lägre betyg för att få in fler studenter med annan etnicitet än svensk. Två studenter som kvoterats bort fick rätt i Högsta domstolen, och högskolorna tvingades sluta med renodlad kvotering.

Samtidigt har den svagare formen av positiv särbehandling, där en sökande ur den underrepresenterade gruppen får företräde vid lika betyg, fortsatt användas. När den nu ska prövas är utgången mer diffus. Högskoleförordningens ord om jämställdhet i antagningen ska ställas mot lagen om likabehandling, som säger att ingen får diskrimineras på grundval av kön, sexualitet eller etniskt ursprung.

Konflikten kan ur ett perspektiv definieras som olöslig. Om man verkligen ska lyckas slussa in fler män på kvinnodominerade utbildningar måste några individer komma i kläm, det hör till sakens natur. Vad det svenska rättssystemet nu ska ta ställning till är om diskrimineringen är något staten kan godta för att uppnå sitt högre syfte, att uppnå större jämställdhet på utbildningarna.

Gunnar Strömmer på Centrum för rättvisa, som är de 44 kvinnornas juridiska ombud, säger att han förstår önskan att skapa bättre könsbalans bland studenterna. Men i nästa andetag beskriver han högskolornas motiv för att använda positiv särbehandling som »extremt grumliga« och frågar sig vad SLU konkret lyckats uppnå.

– Hur effektivt är det här egentligen? Tittar man på veterinärfallet ser man att SLU under två års tid fick in åtta män på utbildningen, samtidigt som man stängde ute ett fyrtiotal kvinnor.

Förändringen av fördelningen blev marginell. Man påverkar könsbalansen väldigt lite med väldigt mycket diskriminering, säger han.

Vinner Gunnar Strömmer rättens stöd för sin linje kan högskolorna helt fråntas möjligheten att påverka könsbalansen. Hur de ska möta det hotet vill Högskole­verkets högste chef, universitetskansler Anders Flodström, inte uttala sig om innan domen fallit. Helt klart är att all antagning som tar hänsyn till de sökandes kön kan komma att skaka i grunden på måndag.

På Högskoleverket är man dock inte speciellt oroliga.

– Om staten förlorar det här målet får högskolorna helt enkelt arbeta fram en antagning där man särskiljer de sökande på ett sätt som inte innebär lottning, säger Anders Flodström.

Den gällande diskrimineringslagen antogs så sent som i januari i år, och integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vill inte svara på några frågor om veterinärmålet. Hon har dock tidigare uttalat sig kritiskt mot kvotering. Några förändringar i lagstiftningen är hur som helst inte att vänta.

Inte heller diskrimineringsombudsmannen, DO, den myndighet där Jämo numera ingår, tror på några drastiska legala åtgärder för tillfället.

– Det är inget självändamål att jämna ut könsskillnader på utbildningarna. Det är viktigt att analysera situationen på arbetsmarknaden så att man inte slentrianmässigt tillämpar positiv särbehandling, eller som i det här fallet utestänger kvinnor på ett sätt som står i strid med EG-rätten, säger chefsjurist Pia Engström Lindgren.

På SLU har man övergivit sin gamla lottningsmetod. Vid antagningen 2008 fick blivande veterinärer skriva det så kallade vårdprovet, en ny intagningsmodell som dock skrotades efter bara ett år. I vår ska i stället resultat på högskoleprovet få en mer framträdande roll. Några möjligheter att påverka könsbalansen finns dock inte i den nuvarande modellen, och problemet med snedfördelning förblir olöst.

Olivia Rozum hoppas på upprättelse när domen faller.

– Jag försöker tänka positivt, att det inte är något nederlag att börja plugga något annat än det man tänkte först. Men systemet får inte vara orättvist, det tror i alla fall inte jag gynnar syftet.