LO och S – ett hundraårigt äktenskap som byter skepnad: »Ingen hejarklack«

Det mer än hundraåriga äktenskapet mellan LO och S ser ut att – lite i tysthet – omvandlas till ett särboförhållande, där båda parter rätt vidsynt går med på att det är okej att träffa och ligga med andra.

Orden har uttalats förmodligen miljontals gånger på fackliga kurser och konferenser i LO-förbunden under åren: »… och då gör vi det genom facklig-politisk samverkan«. Det facket inte får igenom vid förhandlingsbordet ska man försöka få igenom i politiken, har det hetat. Betydelsen bakom frasen har möjliggjort allt från nationella trygghetssystem till bättre vägunderhåll i kommunen. Den politiska samverkan i LO-sammanhang har uteslutande handlat om ett parti: S.

Men när allt färre LO-medlemmar röstar socialdemokratiskt påverkas den fackligt-politiska modellen. I den senaste SCB-undersökningen i november förra året sympatiserade 40 procent av LO-medlemmarna med S, samtidigt som 22 procent stödjer Sverigedemokraterna och 13 procent Vänsterpartiet.

Att S i regering tvingats till eftergifter, först till Miljöpartiet, sedan till Centerpartiet och Liberalerna genom januariavtalet, har också frestat på i de fackliga leden.

– 98 procent är väldigt besvikna och tycker att man prioriterat maktinnehav före ideologi och politiskt innehåll. Det har varit bilden ett bra tag, men åsikten har accelererat efter januariavtalet. Många tänker: Hur fan ska vi kunna bedriva en facklig valrörelse? säger en person i ledningen för ett LO-förbund.

Anders Bergérus, som är ansvarig för de fackligt-politiska kontakterna på LO, håller med om att det finns »delar som inte är så bra« i januariavtalet, men tror inte att LO och S håller på att glida isär:

– LO är ingen hejarklack till partiet, har aldrig varit det. Det går alltid lite upp och ner. Men i allt väsentligt går det bra. Fast jag skulle önska att det såg annorlunda ut i det politiska landskapet, och kanske får vi under några år se LO driva mer egna frågor, säger han.

Ett mått på de försvagade banden mellan LO-förbunden och S är att sju fackförbund sedan 2014 valt att inte längre ge några bidrag till Socialdemokraterna.

Nu har knappast partikassören legat sömnlös för det, de fackliga bidragen har de senaste åren bara svarat för strax under 3 procent av partiets intäkter och cirka 11 miljoner kronor i reda pengar.

Men förra året tappade partiet ännu lite till när stora Kommunal, som haft som princip att ge S ett bidrag på 50 öre per facklig medlem och månad, vilket betydde ett partibidrag på runt 3 miljoner kronor, slutade med det.

– Kommunal som fackförening behövde modernisera sig. Det var rätt gammalmodigt att passivt skicka en stor summa pengar till ett parti. I stället valde Kommunal att avsätta pengar till en aktivitetsfond, till exempel till utbildningar som uppmuntrar kommunalare att aktivera sig fackligt-politiskt, säger Katarina Berggren, facklig-politisk ombudsman på Kommunal (och tidigare biträdande partisekreterare i S).

– Kommunal har en facklig-politisk strategi som går ut på att vi ska påverka alla politiska partier, men det finns en samverkan med S. I valrörelsen 2018 redovisade vi hur alla partier tyckte i våra viktigaste frågor, och hur de agerat i riksdagen, fortsätter hon.

LO-folk tror att det »lösare« samarbetet också kommer att få betydelse i valet 2022. Från att ha uppmanat medlemmarna att rösta på – och helst valarbeta för – S kommer många förbund att ha en mer neutral hållning. Fast hålla sig inom »de rödgröna«.

Som Seko skriver i en framtidsrapport:

»Det räcker att gå igenom beslut tagna i Sveriges riksdag under de senaste åren för att se att det är S tillsammans med V och emellanåt även MP som röstar i en riktning som gynnar Sekos medlemmar.«

Den LO-ledning som valdes förra året anses också ha tuffat till organisationens förhållningssätt till S och regeringen.

»Det är pinsamt att regeringen inte mäktat med att ordentligt reparera den trasiga sjukförsäkringen. Att inte lyssna på 3,5 miljoner löntagare kan stå MP och S dyrt efter nästa val«, skrev till exempel LO:s andre ordförande Lisa Bengtsson i en debattartikel i januari.

[caption id="attachment_651684" align="alignnone" width="991"] Förre LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson talar på Vänsterdagarna 2019. FOTO: TT[/caption]

Ordföranden, Susanna Gideonsson, har pratat om »lama svar« från regeringen på EU-direktivet om minimilöner och »ett totalt haveri« i arbetsmiljöarbetet.

Förre LO-ordföranden, Karl-Petter Thorwaldsson, hade en nyckelroll som »medlare« för att få Vänsterpartiet att lägga ner rösterna i riksdagen och ge passivt, stöd till januariavtalet och Stefan Löfven som statsminister. Som motprestation fick dåvarande V-ledaren, Jonas Sjöstedt, gästa LO-styrelsen och LO-ordföranden medverkade som talare på partiets stora samling, Vänsterdagarna, hösten 2019. Det senare beskrivs av partifolket i V som  »unikt och historiskt«.

För två veckor sedan deltog bland andra tre nordiska S-statsministrar och en oppositionsledare ihop med de nordiska LO-ordförandena i ett digitalt toppmöte om klimatpolitiken.

De nordiska facken och S-partierna samarbetar och lär av varandra i Samak, arbetarrörelsens nordiska samarbetskommitté. Men i sina länder har de på senare år gått olika vägar i samarbetet.

I Danmark kapade LO de formella banden till Socialdemokraterna redan 2001. Och för två år sedan gick deras motsvarigheter till LO och TCO ihop i en enda centralorganisation, FHO. Med samgåendet har de politiska kopplingarna tunnats ut ännu mer.

I Norge öppnade norska LO 2003 för ett samarbete med tre rödgröna partier: Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet, som efter valet 2005 bildade regering ihop. Norska motsvarigheten till Kommunal ger miljonbelopp i bidrag till alla de tre partierna.

Ett annat tecken på att S-monopolet i facket luckrats upp i Sverige är att några aktiva vänsterpartister har suttit i fackförbundens styrelser, och gör det i dag i Kommunals styrelse. Något som vore otänkbart för några decennier sedan.

Patrik Strand är undersköterska på Skånes universitetssjukhus i Malmö, fackligt aktiv i Kommunal och sitter i Vänsterpartiets styrelse, samt är sammankallande i V:s fackliga nätverk.

– Jag blev aktiv 1987 då de flesta stödde S, och de som inte gjorde det fick göra det ändå genom kollektivanslutningen. Men det har blivit fler och fler som stödjer V, och det betraktas inte längre som något konstigt. Allt fler tycker att S lämnat reformerna bakom sig, säger han.

Genom kollektivanslutningen anlöts en stor del av de fackliga medlemmarna i LO-förbund automatiskt som medlemmar i S. 1987 tog S-kongressen beslut om att från 1991 avskaffa kollektivanslutningen som då stod för cirka 65 procent av medlemsantalet i S.

Med Gudrun Schyman som parti­ledare var V uppe i 12 procent i valet 1998. Då vann man röster från S, framför allt bland kvinnor med jobb i offentliga sektorn. Efter några val med svaga resultat fick V 8 procent i valet 2018 och ligger i dag i mätningarna på 10 procent, och är fjärde största parti.

– I en rad frågor ser de fackligt aktiva att det har mindre och mindre gemensamt med S, och alltmer gemensamt med V. Som vinster i välfärden, där även LO landade i en kritisk hållning, och motståndet mot privatiseringsvägen, säger Patrik Strand.

Han tror också att lasfrågan fortsatt kommer att spela en stor roll. IF Metall och Kommunal slöt till slut ett avtal med Svenskt Näringsliv, som ihop med arbetsgivarnas avtal med PTK ska lägga grunden för ett nytt lagförslag om anställningsskydd i vår.

– Tolv av fjorton LO-förbund är fortsatt kritiska. Det blir historiskt om en S-regering går emot LO-majoriteten i sådan fråga. De vanliga löntagarna kommer att vara förlorare, och arbetsgivarna vinnarna. Det förvånar mig inte att Metall går in i det, de är det mest arbetsgivarvänliga fackförbundet. Men att Kommunal landat där är en besvikelse, säger Patrik Strand.

Jonas Sjöstedt hotade som partiledare med misstroendevotum i riksdagen mot regeringen om den försämrade arbetsrätten i strid med LO:s uppfattningar. Nooshi Dadgostar sa som nyvald partiledare samma sak. Men efter Metall-Kommunal-avtalet är det knepigare.

Hittills har bara de två förbunden ställt sig bakom avtalet, men de svarar å andra sidan för 57 procent av LO:s medlemsantal.

– Frågan har orsakat stora kontroverser i fackföreningsrörelsen. Men också lett till att V flyttat fram sina positioner i LO-leden, säger en facklig funktionär i ett förbund som avvisar förändringarna i las.

Veteranerna i LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm brukar påminna om att det var S som bildade LO (1898) och inte tvärtom. Men allt fler menar att den självklara kopplingen inte finns längre:

– Det kommer till en brytningspunkt där man inte äger frågan längre, när det är en så stor andel som inte röstar S. Kålle [Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s förre ordförande] brukade säga att så länge 50 procent av LO-medlemmarna röstar S går det att motivera. Så är det inte längre, och då börjar det bli svårt, säger en central person i ett LO-förbund.

***

FAKTA: LO och S-bidragen

LO-förbund som slutat ge bidrag till S:Handels, Hotell- och restaurang, Byggnads, Seko, Elektrikerna, Kommunal och Pappers.

LO-förbund som ger S-bidrag (kronor): Fastighets 176 000

Grafiker, Skogs- och träindustri 283 000

Livs 165 000

Metall  1 500 000

LO centralt  6 000 000

(Uppgifter för 2019)