Luftgitarr hela veckan

»Den starka budgeten sticker kanske i ögonen som en rikt smyckad julgran. Frestelsen kommer säkert att vara stor på många håll att kasta sig över den, och plundra den, kanske in på bara barren.«

Det är ett tag sedan Gunnar Sträng utan mothugg kunde deklarera vad regeringen räknat ut att budgeten skulle räcka till. Med myndig stämma varnade finansminister Sträng i den enda kanalen för »ansvarslösa oppositionspolitiker« när han presenterade 1957 års budget. Sedan dess har mycket hänt. Det är inte längre julgransmetaforen som används när SVT ska levandegöra siffrorna. I år använde sig Aktuellts reporter i stället av olika stora påsar med geléråttor, i hård konkurrens med emojisar i TV 4:s Nyhetsmorgon.

Nu får vi dessutom umgås med budgetnyheterna i flera veckor. Det var Anders Borg och alliansregeringen som i stället för att lämna över en nådig lunta fylld med överraskningar började portionera ut nyheter allteftersom. Medierna vågade inte utebli från budgetpressträffarna och klagade högljutt, men hade samtidigt något att rapportera om. Veckorna inför budgeten liknades vid en bombmatta som ledde fram till den egentliga presentationen i riksdagen. »Strategin har nu lett till rena antiklimaxen när sedan själva huvuddokumenten ska presenteras« knarrade KG Bergström i Expressen 2013, när Socialdemokraterna tagit efter.

I veckan har skuggbudgetarna presenterats i sin helhet, och man får nog ge KG att analysen håller än. De borgerliga partierna har fortsatt med samma strategi. När varken regering eller opposition har utrymme för stora reformer signaleras handlingskraft i stället med många pressträffar och mindre nyheter.

Redan innan den moderata skuggbudgeten presenterades ordnade Ulf Kristersson pressträff om besparingarna som Moderaterna ser framför sig, medan Anna Kinberg Batra kallade till sig pressen för att berätta om stora satsningar på skolan. Precis som regeringen lägger M mycket krut på framtiden, den långt efter valet. Kristdemokraterna hoppas att stora skattesänkningar för föräldrar som jobbar blir en återgång till familjefrågorna som betalar bättre än bombningar av IS. Liberalerna vill se miljardregn över försvaret och skolan, Centerpartiet vill slopa arbetsgivaravgifter och sänka dieselskatten.

Känns det bekant?

Känns det meningslöst?

Oppositionens skuggbudgetar är ett predikande för de redan frälsta, både internt och utåt. Men de går inte att avskriva som meningslöst motionerande eller enbart pr även om förslagen med största sannolikhet aldrig blir verklighet. Forskningen på framing, eller kampen om den politiska dagordningen, visar att partierna försöker få till strid i frågor där de vet att en möjlig väljargrupp håller med i sak, men i dagsläget väljer ett annat parti för en annan sakfrågas skull. I skuggan av regeringsmakten stakar partierna ut riktningen och visar hur partiprogrammens ideologi skulle se ut i praktiken. Ett slags seriös opinionsbildning om man så vill.

Med det sagt är den mediala budgetprocessen i dag faktiskt inte helt olik en annan svensk tradition i förändring: Melodifestivalen.

För även om Gunnar Sträng slutade som finansminister typ tio år innan Lill Lindfors tappade kjolen i direktsändning hör de båda till en annan tid.

I Melodifestivalen kör Henrik Schyffert stand up i Norrköping och Ola Salo teamar upp med Gina Dirawi i Halmstad innan allt knyts ihop i Stockholm.

I budgettider söker riksdagspartierna på samma sätt maximal uppmärksamhet under så lång tid som möjligt. Regeringen skickar statsråd till berörda orter för att presentera budgetnyheter veckor i förväg. Oppositionen ordnar pressträff på pressträff.

Men trots det späckade Melodifestivalsprogrammet och låtar som redan blivit hits fick årets final en historiskt låg tittarsiffra.

Frågan är hur många som orkar bry sig om eventuella miljardregn över kommunerna någon gång efter valet 2018.