Makten finns mellan raderna
Bild: Ylva Sundgren
I ett trist mötesrum i Genève satt UD-statssekreteraren Ulrika Modéer och väntade på FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson.
Hon var där för att be om hans hjälp.
Hemma i Sverige hade flyktingströmmarna nått historiskt höga nivåer och finansminister Magdalena Andersson stod i begrepp att använda mer än halva biståndet till att betala för mottagningen. I prognoserna talades det om att det skulle behövas en avräkning på 60 procent för att klara av flyktingtrycket med en budget i balans.
Oron ökade hos biståndsorganet Sida och biståndsminister Isabella Lövin var pressad.
Ulrika Modéer tillhör inte toppskiktet av statssekreterare. Där är det finansdepartementets Max Elger och Stefan Löfvens högra hand Emma Lennartsson som regerar. Men hon har en särskild förmåga att navigera bland departementens interna strukturer och förhandla sig till politiska vinster. Dessutom har hon ett brett nätverk från sin tid som internationell chef på Diakonia.
Det var precis vad Lövin behövde.
S-veteranen Eliasson blev bestört när han fick höra att finansen var beredd att mer än halvera det svenska biståndet. Det skulle riskera Sveriges rykte internationellt som man jobbade så målinriktat för att stärka. Modéer bad Eliasson att ringa upp Magdalena Andersson och Stefan Löfven. Om det var någon som kunde få dem att ändra sig så var det han.
Ulrika Modéer är ett bra exempel på några som sticker ut i årets makthavarlista: Kvinnor som är experter framför allt, och som ser politiken ur ett krasst perspektiv där resultat går före partiorganisation.
I flera fall handlar det om just statssekreterare som har blivit mäktigare i takt med att politiken rör sig fortare och statsrådens åtaganden blivit fler. De företräder regeringen i utskotten och är både rådgivare och departementens administrativa chefer. En korsning mellan politiker och byråkrater.
Tidigare statsministern Göran Persson insåg tidigt vikten av dessa supertjänstemän.
– Bakom varje framgångsrikt statsråd står en duktig statssekreterare. Och bakom varje statsråd som gör fiasko står i regel en misslyckad statssekreterare, sa han i Erik Fichtelius dokumentär »Ordförande Persson«.
I dag är statsrådsberedningens statssekreterare mäktigare än på länge. Under de borgerligas fyrpartikoalition skedde mycket politikutveckling i samordningskansliet. Dagens beslutsprocess är betydligt rakare. Och Emma Lennartsson har ett finger med i det mesta. Hon sitter med på Socialdemokraternas verkställande utskott och har enligt samstämmiga källor stort inflytande över Stefan Löfvens beslutsfattande.
Men det är inte bara statssekreterarna som utmärker sig på listan. Här finns också politiskt inflytelserika personer som har gjort sig ett namn via sina tidigare roller i yrkeslivet eller akademin. Högt upp på listan finns en före detta myndighetschef, en forskare och så Isabella Lövin, journalisten med fiskeindustrins påverkan på haven som specialintresse.
Gemensamt är att de är auktoriteter inom sina respektive områden, och att de är kvinnor.
Ett av toppnamnen är EU- och handelsminister Ann Linde, som fram till i våras var statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman. När terrorn skakade Europa och flyktinginvandringen var som störst, sköt hans förtroendesiffror i höjden. Ygeman utstrålade trygghet. Mänsklighet. Bakom honom stod en chosefri skånska med en »no bullshit«-attityd och massor av erfarenhet.
Isabella Lövin har beskrivit det som en av sina största politiska vinster. Men vad det också berättar om är vilken makt som finns hos den som står bakom, sätter sig på ett plan med ett gäng mappar i knät, och driver igenom politik. Foto: Ulf Palm/TT
Ann Lindes starkaste gren är internationell politik, det har hon jobbat med sedan 1980-talet. Före valet var hon bland annat internationell sekreterare för Socialdemokraterna och skötte, tillsammans med sin nuvarande statssekreterare Oscar Stenström, partiets internationella kontakter. Radarparet är båda utbildade till ingenjörer, men Stefan Löfven noterade tidigt skillnaden mellan de två på en av många gemensamma resor. Det finns två sätt att gå på ett plan, konstaterade listans nummer ett. Antingen kliver man ombord som Ann Linde, ivrigt och först på trappan, eller eftertänksamt och sist i sällskapet, som Oscar Stenström.
Trots att Ann Linde nu har gått in helt i politikerrollen är det statssekreterartypen hon är.
– Jag är egentligen inte ministertypen. Det är ett helt annat ansvar att få med dig människor och peka ut riktningar. Du måste verkligen ha större tålamod än vad jag egentligen har, sade hon nyligen i en intervju med Fokus.
På andra sidan den politiska skalan finns en expert som i år har blivit en av borgerlighetens mäktigaste: ekonomilicentiaten Elisabeth Svantesson.
Redan när hon utsågs till arbetsmarknadsminister i den förra regeringen skröt moderater om hennes starka akademiska bakgrund. Svantesson, som var ordförande för arbetsmarknadsutskottet, hade forskat om nyanländas inträde på arbetsmarknaden.
En draghjälp för en jobbfixerad statsminister på nedgång.
– Hon har den kunskap som behövs för att ta matchen om jobben i valet 2014, konstaterade Fredrik Reinfeldt.
Det räckte som bekant inte. Reinfeldt försvann och Moderaterna fick en ny ledare. Svantessons gamla rapporter dammades av och hon utsågs till andra vice ordförande i Moderaterna. I höstens migrationsrace höll hon både i piska och tyglar, och sköt inte bara det egna partiet men också regeringen framför sig. I dag är hon en av oppositionsledaren Anna Kinberg Batras närmast förtrogna.
Tillbaka i ett mulet Genève gjorde förresten Jan Eliasson som han var ombedd. Han kontaktade Löfven. Dessutom ökade han i sin tur trycket på regeringen genom att be FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon att också höra av sig till den svenska statsministern och få honom att tänka om.
Offensiven gav resultat. Efter tuffa förhandlingar blev det till slut ett tak för biståndsavräkningarna på 30 procent.
Isabella Lövin har beskrivit det som en av sina största politiska vinster. Men vad det också berättar om är vilken makt som finns hos den som står bakom, sätter sig på ett plan med ett gäng mappar i knät, och driver igenom politik.
