Makten, genast!

Dagarna före kristdemokraternas kongress i oktober var Sara Skyttedal orolig. Hon blottade sina rädslor för tolv-trettontusen internetkompisar.

»Rädd att champagnen tar slut imorgon. Om vi vinner får ni skicka fler flaskor med bud till Aros kongress i Västerås. Deal?«

Orosmomenten blev fler.

»Jag har alltså ingen minibar på rummet. Champagnen är rumsvarm. Total panik.«

Sedan fällde hon decemberöverenskommelsen, korkade upp sin Bollinger och höjde triumferande sitt plastglas och skålade det politiska kaoset till vuxenvärldens förskräckelse.

Är det inte förbjudet med alkohol i kongresslokalen, frågade någon? Fotografierna av Skyttedal kommer gå till historien som en ikonisk bild av politisk berusning, kommenterade en annan. Och så ropades det på åldersgränser för politiskt inflytande.

Det unika med Sara Skyttedal (ordförande för ungdomsförbundet vid 27, decemberöverenskommelsestörtare vid 29, ett år äldre än sin partiledare) var egentligen inte hennes ålder, utan att hon betedde sig som en trotsig tonåring och flamsade som en fjortis. Unga politiker som kommer upp sig brukar annars anstränga sig för att inte framstå som så unga som de är. De beter sig lillgammalt (Gustav Fridolin: i kongresstalarstolen vid 12, ungdomsförbundsledare vid 15, riksdagsledamot vid 19, språkrör vid 28, minister vid 31) eller byter klädstil med partiets gamlingar som förebild (Annie Lööf: inkryssad riksdagsledamot vid 23, valanalysansvarig vid 27, partiledare och näringsminister vid 28).

Ungdomarna tar över makten i Sverige. Det syns på Fokus makthavarlista, som aldrig haft så många åttiotalister. Det syns i riksdagen, som den här mandatperioden är den yngsta sedan demokratins införande. Får det några konsekvenser?

Sakpolitiskt har statsvetare kunnat se att politiker prioriterar olika beroende på vilka de är. Kvinnor prioriterar barnomsorg och skola över vägar och byggande. I fattigare länder väljer de vatten och infrastruktur över militär.

Ålder har inte undersökts i samma utsträckning, men det finns forskning som tyder på att den också spelar roll.

– Vi har jämfört pensionärer med småbarnsföräldrar och det är stor skillnad i prioriteringar. Småbarnsföräldrar vill satsa på barnomsorg och skola medan pensionärerna föredrar mindre av de områdena. Det syns väldigt tydligt, säger Johanna Rickne, nationalekonom på Institutet för näringslivsforskning.

De sakpolitiska skillnaderna syns främst på kommunal nivå, där de politiska prioriteringarna också är mer konkreta. Men i kommunerna blir politikerna bara äldre. De unga håller sig till rikspolitiken. De finns i partiernas toppskikt, partiledarna och människorna runt dem. Ebba Busch Thor har valt 28-åriga Andreas Carlson till gruppledare, Annie Lööfs ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström är också 28, Fridolin har en jämngammal partisekreterare i Anders Wallner. Det är unga som till skillnad från sina äldre företrädare inte kuvas av någon jantelag, och inte är rädda för att säga att de vill göra karriär.

– De yngre har långsiktiga karriärambitioner. Det ses ibland som något dåligt, men egentligen är det kanske värre med kvartalskarriärister, som gör lite snabba klipp och är lite populistiska. De med långsiktiga ambitioner måste odla en relation till sina väljare och ska be om nytt förtroende. De måste lyssna in och hantera sitt parti, säger Patrik Öhberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrev sin avhandling om politikers karriärambitioner.

Det där avspeglar sig också i de ungas beteende i riksdagen. När forskare har studerat voteringsbeteenden ser de att ju längre man suttit, desto mer benägen är man att rösta emot sitt parti. Amerikanska forskare har kommit fram till samma sak. Ålder spelar roll för hur politiker prioriterar, men man är inte ung och radikal, snarare ung och karriärdriven.

– Är man ung och vill göra karriär kör man inte sin egen linje, säger Patrik Öhberg.

Champagnekorkarna flyger alltså inte oftare i riksdagens kammare för att snittåldern sjunker.

Ändå verkar partierna just nu fixerade vid ungdomens löften och politiska talang. Och det är inte de mjäkiga, lojala unga som går upp i topp, utan de som tagit interna strider och representerat radikala falanger. De senaste partiledarskiftena har haft tre åttiotalister (Fridolin, Lööf och så Ebba Busch Thor: kommunalråd vid 23, partiledare vid 28) som får en 45-årig Anna Kinberg Batra att se gammal ut.

– Man har sett även internationellt att kvinnor och unga ofta får chansen när det gått dåligt ett tag eller när partiet är på väg att åka ur. Man har en känsla av att något måste göras och då ska kvinna och ung signalera förändring. De kliver sällan in när det är som bäst utan när det är på väg att gå åt helvete, säger Patrik Öhberg.

När ungdomar har valts till ledare de senaste åren har partierna motiverat det med deras kommunikationsförmåga. De går genom rutan, kan formulera tydliga budskap och navigera i det nya mediesamhället. Det handlar väldigt lite om politiska prioriteringar. Men kanske är det riskabelt i sig att kommunikativ förmåga prioriteras så högt. Förmågan att vara tydlig kan också handla om vem som har möjlighet att vara det, och vem som inte har det. Ett ungdomsförbunds ledare behöver inte ta hänsyn till samma saker som en partiledare.

Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski (ledarskribent vid 21, chef över Sveriges mest inflytelserika ledarsida vid 30 och chefredaktör vid 35) skrev efter decemberöverenskommelsens fall att kristdemokraterna och centerpartiet har tagits över av sina ungdomsförbund.

»Ungdomsförbund livnär sig på att vara tydliga, att jämka samman åsikter med politiska motståndare ligger inte naturligen för dem. Det är ofta en styrka när man ska kommunicera, men i ett komplicerat politiskt läge är förmågan att kompromissa avgörande.«

Andra har varnat för att partierna bränner ut sina politiska talanger innan de fått möjlighet att nå toppen av sin förmåga.

Den som egentligen sticker ut i svensk politik är den statsminister som säger sig älska att förhandla och kompromissa. Stefan Löfven blev partiledare vid 55 och riksdagsledamot och statsminister vid 57. Han är den äldsta tillträdande statsministern i landet sedan Felix Hamrin 1932. Sedan Arvid Lindman har ingen statsminister varit över 40 år vid sitt riksdagsinträde.

– Löfven skulle heller inte signalera förändring utan stabilitet. Socialdemokraterna hade försökt förändringsvägen med två andra och det fungerade inte, säger Patrik Öhberg.

Frågan är vem partiet, som gång på gång sänker sina opinionssiffror, väljer nästa gång. Det som skulle signalera mest nytänkande vore en partiledare som uppnått pensionsålder. I dag lika otänkbart i Sverige som våra åttiotalister är i många andra länder.

Emil Källström

Ekonomisk-politisk talesperson (c)

Född 1987

Väg till makten: Var nitton år när han kom in i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik. Kryssade sig in i riksdagen som 23-åring. Äkta centeradel från Norrland – personlig vän med Thorbjörn Fälldin, och pappa Anders är vd för Lantbrukarnas riksförbund – men har propagerat för att Stureplanscentern behövs i hela landet och satt med i utskällda idéprogramsgruppen. Fick förra hösten revansch med nyckelposition hos fyra år äldre Annie Lööf.

Plats på listan: 79

Alice Teodorescu

Politisk redaktör Göteborgs-Posten

Född 1984

Väg till makten: Familjen flydde Ceaușescudiktaturen när hon var fem år gammal. Erfarenheterna har gjort henne till övertygad borgerlig debattör. Hon tog i januari över Göteborgs-Postens ledarsida och ökade direkt uppmärksamheten först genom att redaktionen slutade i protest mot hennes konservativa profil, sedan med nyrekryteringar och genom att vara tidigt ute i migrationsdebattens högersväng.

Plats på listan: 92

Anders Wallner

Partisekreterare (mp)

Född 1983

Väg till makten: Hoppade från rollen som Maria Wetterstrands pressekreterare direkt till partisekreterarposten samtidigt som jämngamla Fridolin blev språkrör. Ohotad på sin position trots intern kritik mot strategin i valrörelsen. Duktig på att entusiasmera sina partikamrater och åker nu landet runt och försöker få otåliga miljöpartister att se partiets regeringsframgångar och ha överseende med kompromisserna.

Plats på listan: 80

Paula Bieler

Riksdagsledamot (sd)

Född 1988

Väg till makten: Var politisk sekreterare till Mattias Karlsson under förra mandatperioden och blev 2012 känd som den första i raden av alla som utmanade ungdomsförbundets Gustav Kasselstrand och förlorade. Bieler har sedan dess fortsatt klättra ända upp i partistyrelsen. Kan konsten att prata med journalister och har som chefredaktör för SD-kuriren en unik möjlighet att tala till partiets medlemmar.

Plats på listan: 50

Andreas Carlsson

Gruppledare (kd)

Född 1987

Väg till makten: Stod på Mats Odells sida i striden mot Hägglund 2011 och blev året efter ordförande hemma i tunga Jönköpingsdistriktet. I riksdagsvalet kryssade han sig förbi två statsråd, Maria Larsson och Stefan Attefall, och beskrevs som drottningmakare när ett år yngre Ebba Busch Thor i april valdes till partiledare. Blev sedan inlyft som gruppledare när Busch Thor sparkade snällliberala Emma Henriksson.

Plats på listan: 65