Maktfaktor på tillväxt

Moderata ungdomsförbundet har ett succébudskap som bäst greppas vid riktigt, riktigt unga år: Människan är född fri att stoppa förbjudna grejer i munnen. Hembränt, till exempel. Och kött.

Därför är det logiskt att ungmoderater börjar sin berättelse om vad som hände i slutet på 00-talet med följande: Den nya ordföranden åt inte hamburgare. Och han drack inte sprit. Det var något nytt och modernt som låg bakom den där vändningen.

Vilken vändning då? I början av 2000-talet kämpade de politiska ungdomsförbunden sedan många år med sjunkande medlemstal. Men så från och med 2007 har muf-medlemmarna ökat i antal varje år, och i den senaste inrapporterade siffran – 2012 – är de tillbaka över 10 000-strecket, något som inte hänt något av de andra förbunden sedan början av 1990-talet.

Uppgången var inte helt lätt att begripa. Sympatierna för moderaterna bland unga är lägre än bland andra åldersgrupper. Samtidigt har antalet medlemmar i moderpartiet sjunkit. Varför var det då fler unga som ville gå med i ungdomsförbundet?

Niklas Wykman, hamburgervägraren, valdes till ordförande för moderata ungdomsförbundet 2006. Han var en annorlunda prick, tyckte somliga. Varken säljakt eller kungssången tyckte han om. Hade det inte varit för att lantisarna ute i småstadsdistrikten gillade honom från tiden i moderat skolungdom, hade han inte blivit ordförande.

Den nya ledningen förkastade ungdomsförbundets tidigare roll som ideologisk vakthund gentemot moderpartiet. Muf skulle ta tydligare avstamp i de ungas situation, och för att kunna göra det måste medlemsbasen breddas. Den grabbiga stämningen skulle bort och tjejer, förortsbor och personer med rötter utanför Sverige skulle in. Principfrågor som fri invandring, hårdare straff och slopat alkoholmonopol begravdes. I stället startades arbetsgrupper utifrån teman som jämställdhet, miljö och ungas arbetsvillkor i offentlig sektor. De nya unga moderaterna åt fortfarande stödlunch på caféer utan kollektivavtal, men de reste också runt i landet och bjöd på knäckebröd för att prata om ett mer inkluderande svenskhetsbegrepp.

Åtta år senare betraktas detta projekt som ett paradigmskifte i ungdomsförbundets historia. Breddningstanken har blivit en del av självbilden. Kampanjmottot »värva alla« var väl inövat redan före helgens utbildning.

Till det kommer den viktiga faktorn att Muf blivit regeringens ungdomsförbund. Närheten till regeringsmakten är en klar fördel för den som vill locka unga, något även SSU har haft erfarenhet av.

Vad betyder då tillväxten för moderaterna i valet 2014? Att de höjda medlemssiffrorna skulle påverka valets utgång är osannolikt. Däremot har de blivit en maktfaktor att räkna med i den strid som väntar efter en eventuell valförlust. 2013 stod Moderata ungdomsförbundet för en fjärdedel av moderaternas medlemmar. Det har fått ungdomsförbundet att pressa på för att lika många av moderaternas förtroendevalda ska vara under 30. Inför det här valet har de fått stöd av såväl statsministern och partisekreteraren som finansministern. På partiets riksdagslista i Stockholm är tre av tio på valbar plats muffare jämfört med noll vid förra valet.

Med tanke på Mufs ideologiska uppmjukning kanske det inte kommer att innebära någon ungdomlig radikalisering av partiets politik. Men det kan mycket väl bli de unga som avgör vilka som vinner ledningen i moderpartiet. Den som var med förra gången moderaterna förlorade ett riksdagsval minns kanske att det var en Muf-ordförande som drev fram Bo Lundgrens avgång.

Fakta | Medlemmar i ungdomsförbunden