”Målsägandena verkar tagna på sängen”

Återigen tar Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson, före detta socialdemokratiskt kommunalråd i Göteborg, plats som anklagad i en rättegång. Denna gång i Hovrätten för Västra Sverige. Anledningen är att Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK, överklagat den tingsrättsdom som i början av 2020 friade Hermansson från anklagelserna om grovt förtal i början. Tingsrätten hänvisade till den vidsträckta svenska yttrandefriheten. 

Denna tisdag i september 2021 är det samma uppställning som i tingsrätten. Samma målsäganden och svaranden mittemot varandra. Men till skillnad från i tingsrätten är det denna gång en hovrättspresident, två hovrättsråd och två nämndemän som ska avgöra målet. 

Dessutom är det många fler säkerhetsvakter i lokalerna. Medan vi väntar på att målet ska ropas upp, kommer små karavaner av åtalade i andra mål på väg in i sina respektive rättegångssalar, eskorterade med handbojor av beväpnade vakter. 

Jag undrar vad Hermansson känner när hon ser dem? 

När den svenska yttrandefriheten än en gång prövas i en domstol inleder Silas Aliki, de båda muslimska kvinnornas advokat från Folkets juristbyrå, med att säga att hennes klienter inte vill att målet ska handla om yttrandefriheten. Istället vill hon att målet ska handla om huruvida det var ”försvarligt” av Ann-Sofie Hermansson att kalla Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil för extremister.

Det var det Hermansson gjorde i ett antal inlägg på sin personliga blogg Soffan@gbg på våren 2018.

Advokat Silas Aliki gör som i tingsrätten. Idkar högläsning ur Ann-Sofie Hermanssons sex blogginlägg. Jag hör hur "Soffan" skrivit: 

”Att vi måste sätta gränser mot extremismen. Göteborgs Stad måste skydda värdegrunden. Skattepengar ska inte göda extremismen. Vi ska inte ge ekonomiska bidrag till extremister.”

Efter detta går Silas Aliki över till att redovisa vad som hände hennes två klienter efter den friande domen i tingsrätten.

Förutom en del hatbrev, som visas på de tre stora skärmarna i rättegångssalen, tar hon också upp några av de artiklar som skrevs på ledarsidor och i krönikör. Artiklar från bland annat Svenska Dagbladet och Sydsvenskan, där skribenterna ställde sig bakom den friande domen.

Silas Aliki menar att Ann-Sofie Hermansson genom att kalla Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil för extremister har kriminaliserat de båda kvinnorna och utsatt dem för allmänhetens förakt. Det är därför Silas vill veta om Hermansson hade fog och gjort tillräckligt med research för att kalla dem för extremister. 

Dessutom anser Silas att domen i tingsrätten är felaktig. 

Jag undrar i mitt stilla sinne om Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi gjorde tillräckligt med research när de kallade Nalin Pekgul, Amineh Kakabahve och Sara Mohammad för islamofober och rasister? 

Men så blir det dags för Ann-Sofie Hermanssons advokat Allan Stutzinsky att träda in på scenen. Han gör det med att berätta om hur Munir Awad, som bjudits in av Fatima Doubakil till ett seminarium förberedde attentatet mot Jyllandsposten och dess journalister 2010: 

– Polisen hade troligen span på Munir Awad, samtidigt som han var på Fatimas seminarium.

Därefter redovisar advokat Stutzinsky under en lång stund på de tre stora skärmarna alla de uttalanden som de två muslimska kvinnor gjort mot Säpo, mot antiterrorlagar, mot domstolar, ministrar, staten och mot journalister. 

Det går en andning genom rättegångssal A. 

Hovrättspresidenten avbryter och ställer frågan till Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil om de är rätt citerade. 

En lätt förvirring uppstår hos målsägandena, som verkar tagna på sängen. De ber att återkomma med svar. 

Hovrättsrättegången fortsätter den 8:e och 9:e september med nya vittnen.