Marknadsförd maktfaktor

Utanför polishuset i Skövde vajade flaggorna på halv stång. Därinne hade ett tjugotal journalister samlats. Framme vid podiet satt kommenderingschefen Helena Trolläng och insatschefen Martin Fredman. Sent kvällen innan hade den 17-åriga Lisa Holm hittats död.

De två poliserna började berätta om den gångna veckan. Att de tidigt, redan natten till måndag, anat att det handlade om olaga frihetsberövande och därför inlett ett omfattande sökarbete. Att man dag efter dag gjorde nya fynd och därför beslutade att flytta eftersökningarna söderut. Och att volontärer från organisationen Missing People på fredagen kom i kontakt med några personer i samband med att ytterligare ett fynd gjordes, vilket ledde fram till att polisen hittade Lisa Holms kropp och tre personer greps och senare häktades.

Poliserna framme vid podiet berömde Missing People för deras insatser. Insatschefen förklarade att de hade skött sig exemplariskt. Kommenderingschefen tackade för all hjälp.

– Detta är inget dussinärende. Det här är något som påverkar väldigt många männi-skor djupare än vad vi normalt ser, avslutade Helena Trolläng presskonferensen.

Det visade sig inte minst när det kom till antalet frivilliga. Fler än 2 000 volontärer från Missing People hjälpte till att leta efter Lisa Holm, vilket gör sökinsatsen till den största sedan organisationen grundades.

Historien om Missing people började i september 2010, då 19-årige Rasmus försvann efter en kräftskiva.

På söndagen läste göteborgaren Peder Schillerström om fallet i tidningen och han noterade att Rasmus försvunnit från samma industriområde i Hisings Backa som hans eget företag låg. Märkligt, tänkte han. Hur kan en person försvinna spårlöst därifrån?

Peder Schillerström och hans sambo bestämde sig för att åka dit. På platsen fanns lappar med de anhörigas kontaktuppgifter. Så de ringde och erbjöd sig att hjälpa till att leta efter Rasmus. Men efter några timmar utan resultat gav de upp och åkte hem.

Veckan därpå ringde Rasmus syster. Ville Peder och hans sambo träffas och fortsätta leta? De bestämde att mötas upp vid McDonalds klockan tio dagen därpå.

Det visade sig att Peder Schillerström och hans sambo inte var ensamma om att vilja hjälpa till i sökandet. Ett tiotal andra personer hade också dykt upp på mötesplatsen. Peder Schillerström tog kommandot. Han delade upp gruppen i tre patruller med varsitt sökområde, såg till att alla bytte telefonnummer med varandra och bestämde tid för återsamling.

– Den enkla strukturen använder sig Missing People av än i dag, säger Peder Schillerström.

Även den här gången letade de förgäves. Två veckor senare hittades Rasmus död i hamnen. Polisen befarade att han hade drunknat, inget tydde på att han blivit utsatt för brott.

Ett halvår senare inträffade ett nytt försvinnande. Det handlade om 24-årige Tony som även han försvunnit spårlöst efter en fest. Peder Schillerström, hans sambo och två andra som hjälpte till i sökandet efter Rasmus bestämde sig för att dra i gång en egen sökinsats. De startade en facebookgrupp och hörde av sig till vänner och bekanta. Engagemanget gick inte att ta miste på. Över 300 frivilliga dök upp vid samlingsplatsen på Heden i Göteborg.

Det var då Peder Schillerström och några till bestämde sig för att försöka bygga upp en nationell organisation. Det fick bära eller brista.

Den 12 januari 2012 registrerades organisationen Missing People Sweden. En månad tidigare hade tidningarna rapporterat om Marina Johansson, som hade försvunnit spårlöst från sitt hem i Spekeröd i juli 2010. I hennes säng hade polisen hittat en stor mängd blod samt ett kulhål i väggen. Marinas ex-sambo åtalades för mord men hade nu friats i både tings- och hovrätt. Marinas kropp hade nämligen aldrig återfunnits.

Grundarna av Missing People bestämde sig för att leta efter Marinas kropp. Dels för att man ville hjälpa de anhöriga. Dels för att själva få uppmärksamhet. För att bygga en rikstäckande organisation behövdes pengar och Peder Schillerström visste att publicitet skulle leda till fler sponsorer.

– Det var viktigt att komma i gång med intäkterna. Annars riskerade allt att falla.

Tillsammans började grundarna planera sökinsatsen. De diskuterade fram och tillbaka hur det hela skulle ha kunnat gå till. Förmodligen hade gärningsmannen, efter att ha mördat Marina Johansson i sovrummet, stoppat kroppen i sin bil, kört en bit och dumpat liket ute i skogen. De tog fram kartor och skissade på intressanta sökområden. Längre än 50 meter in från vägkanten skulle knappast vara nödvändigt att leta, att bära en kropp genom den täta terrängen var nog inte det lättaste. Timmerbilsvägar utan närliggande fastigheter fick högst prioritet. Huvudleder fick lägsta prioritet.

Parallellt jobbade Peder Schillerström och de andra med att sprida information om sökinsatsen. De kontaktade lokala föreningar och klubbar, ringde till journalister och uppdaterade facebookkontot flitigt.

Den 14 april 2012, dagen då sökinsatsen skulle äga rum, öste regnet ner. Bara 120 frivilliga dök upp. Det var en stor besvikelse för Missing People som hade räknat med fler än tusen. De som var på plats delades in i tre sökpatruller, två större och en mindre. Redan efter ett par timmar kom besked via radio att den mindre patrullen hade gjort ett fynd. Gömt under en unggran låg en vit plastpresenning. Innehållet kändes mjukt och en i patrullen sprättade upp presenningen lite grann. Den visade sig innehålla – förutom en madrass och kläder som nästan förmultnat – Marina Johanssons kvarlevor.

Upptäckten blev Missing Peoples stora genombrott. Tidningarna skrev spaltmeter om den frivilliga sökgruppen från Göteborg och polisen delade ut en medalj som tack för insatsen. I samma veva började sponsorpengar strömma in. Tio månader efter organisationen grundades, i oktober 2012, hade elva lokalavdelningar startats runt om i landet och organisationen hade deltagit i ytterligare ett femtiotal skallgångskedjor och sökinsatser. Och på facebook hade över 25 000 gillat Missing People.

Senare samma år gjorde organisationen flera insatser som uppmärksammades av media. I oktober hittade Missing People en försvunnen 41-åring död i bagageutrymmet i hans bil som stod parkerad i Billdal söder om Göteborg. I november försvann 9-åriga Anna från vägen hem till skolan. 850 personer från Missing People gick skallgång hela dagen tills en patrull hittade henne välbehållen klockan tre på natten tillsammans med den man som hade fört bort henne.

Men framgången har också kantats av konflikter.

I början av 2013 inleddes ett samarbete med ett telemarketingföretag, något som två av organisationens grundare motsatte sig. På hösten hoppade de båda av i protest, då de ansåg att de inte fått tillräcklig insyn i organisationens ekonomi. Redovisningen granskades av oberoende revisorer men inga ekonomiska oegentligheter hittades.

– Vi fick ändå dåligt rykte och sponsorerna flydde. Konflikten har följt oss under ett par års tid, säger Peder Schillerström som i samband med detta klev av som ordförande och numera sitter i styrelsen.

Och hösten 2014 uteslöts talespersonen för Missing People i Kalmar efter en konflikt med ledningen. Organisationen har ännu inte lyckats värva någon ny ledning.

– Vi lägger stor vikt vid att få rätt personer, förklarade pressansvarige Kenneth Söderlund för nättidningen Nyheter24.

Missing People har under åren arbetat med lokala polismyndigheter och sedan november 2012 har man haft regelbunden kontakt med Rikspolisstyrelsen, som numera ingår i Polismyndigheten. Bland annat bjuds Missing People in till övningstillfällen och informationsmöten där polisen berättar hur de arbetar, vilka sökmetoder som används, hur lagen om skydd mot olyckor fungerar och vikten av sekretess.

Poliskommissarien Urpo Mäkinen arbetar som samordnare för efterforskning av försvunna personer. Han förklarar att frivilliginsatserna är viktiga.

– Vi kommer själva aldrig ha resurser nog att ha så många på plats. Och ju fler som kan leta desto bättre.

Urpo Mäkinen är noga med att poängtera att Missing People är långt ifrån den enda organisationen som engagerar sig när personer försvinner. Hemvärnet, Frivilliga motorcykelkåren, Lottakåren och idrottsklubbar är några av de aktörer som brukar hjälpa polisen.

– Missing People är inte ensamma på arenan. Men de är väldigt duktiga på att marknadsföra sig.

Peder Schillerström säger att organisationen inte självmant hör av sig till tidningarna när de gjort ett fynd. Däremot har man en tät kontakt med media och även om man inte uppmuntrar volontärerna att dela med sig av information, kan man inte förhindra att det sker.

– Det betyder enormt mycket pr-mässigt att vi syns i media. Det ger ett hopp om att vår organisation kan göra skillnad. Hade det aldrig framkommit att vi gjort fynd, skulle det förmodligen dyka upp allt färre frivilliga till våra sökinsatser, säger Peder Schillerström.

Att Missing Peoples insatser har betydelse är det ingen tvekan om. Särskilt när det kommer till »cold cases«, fall som inte klarats upp och inte längre utreds. Exempelvis fallet med Marina Johansson.

Samtidigt, förklarar Urpo Mäkinen, har frivilliga insatser sina begränsningar.

– Om det är iskallt och spöregnar kanske ingen dyker upp. Vi från polisen letar ju oavsett väder.

Poliserna Martin Fredman och Helena Trolläng leder presskonferensen.

FAKTA | Polisens arbetsmetod

Polisen letar efter försvunna personer enligt metoden INL: informationsinhämtning, närsök och ledstångssök. Under INL-skedet anträffas ungefär 75 procent av alla försvunna.

Informationsinhämtning

Påbörjas vid samtalet till ledningscentralen, då operatören försöker få fram så mycket information som möjligt. Sedan intervjuas familj, släkt och vänner för att skapa en heltäckande bild av personen. Polisen kan få upplysningar om »hot spots« som leder dem till rätt plats.

Närsök

Innebär att polisen mycket noga söker igenom den plats där personen befann sig eller senast sågs. Ofta anträffas den försvunna, främst äldre, dementa och barn, väldigt nära denna plats.

Ledstångssök

Ett snabbt sök längs vägar, stigar, kraft-ledningsgator, bäckraviner och andra formationer i terrängen som är lätta att följa för den som kommit vilse. Omkring var tredje försvunnen återfinns på detta sätt. Hundpatruller och externa resurser som frivillig-organisationer kan också sättas in. 

Källa: Polisen/Urpo Mäkinen

FAKTA | Försvunna personer

• Varje år anmäls runt 14 000 personer försvunna i Sverige.

• Mellan 300 och 350 räddningsinsatser genomförs varje år, då polis
misstänker att personen svävar i akut och uppenbar livsfara.

• Nästan alla av dem som försvunnit kommer till rätta under pågående insats.

• Försvinnanden är vanligare på sommaren eftersom folk rör sig mer utomhus.

Källa: Polisen