»Migranterna väljer det land som är mest förmånligt«

Tick, tack, tick, tack. För varje sekund som går kan de tolv personerna på Migrationsverkets prognosavdelning, under ledning av Andres Delgado, följa hur världens flyktingar rör sig. Migranterna är under uppsikt mer eller mindre i realtid och varje dag lämnar enheten en rapport över läget till Migrationsverkets operativa ledning.

De dagliga prognoserna ligger sen till grund för de fyra eller fem prognoser som Migrationsverket presenterar för regeringen varje år. Utifrån dem planerar Migrationsverket sitt interna arbete. Hur många anställda som behövs, men också hur många boenden och hur många sängar. Och hur mycket pengar, förstås.

Tidigare i dag kom Migrationsverket med sin sista prognos för 2015. Och den innebar en markant höjning. I juli räknade Migrationsverket med att 74.000 personer skulle söka asyl i Sverige 2015. Siffran är redan idag uppe i över 100.000. Och för helåret räknar Migrationsverket nu med att mellan 140.000 och 190.000 söker asyl i landet. För 2016 ligger prognosen på mellan 100.000 och 170.000. Det ger ökade kostnader för nästa år på uppskattningsvis 29 miljarder kronor.

Migrationsverkets prognoser görs definitivt inte genom att sträcka upp fingret i luften och känna vart vinden blåser. Nej, inför varje prognos görs en noggrann analys av flyktingar och deras förutsättningar.

– Vi kallar det för ”Migrantens resa”, berättade Migrationsverkets omvärldsexpert Merjem Maslo, på en presskonferens häromåret.

Genom att följa migranten, steg för steg, kan Migrationsverket bedöma sannolikheten för att någon ska ta sig till Europa, och till just Sverige. Utgångspunkten är individen, men det är i samspel med systemet som bedömningarna blir rimliga.

Att en konflikt bryter ut i Syrien innebär inte per definition att det kommer fler personer hit. Det handlar lika mycket om hur förutsättningarna ser ut i närområdet, vilka möjligheter som finns att stanna i regionen, hur stora chanserna är att man får stanna i Europa, liksom hur olika länders lagar och regler ser ut. I synnerhet andra EU-länders asylpolitik har stor betydelse för om människor väljer att åka till just Sverige.

– Jag brukar säga vi är kommunicerande kärl med Tyskland, säger Christer Zettergren, omvärldschef på Migrationsverket, numera särskild rådgivare till Generaldirektören.

Om Tyskland höjer sin dagersättning till det dubbla väljer många fler Tyskland framför Sverige. Men även regler gällande väntetider, handläggningstider, typ av uppehållstillstånd och möjligheter till återförening med familjen har stor påverkan.

– Migranterna har förstås tillgång till information och i den mån de kan välja, väljer de det land som är mest förmånligt, säger Christer Zettergren.

Parametrarna i Migrationsverkets modeller kan också gälla sådant som vågorna på Medelhavet. Nu går vi mot kallar tider och vågorna blir högre. Det avskräcker folk från att sätta sig i båtar. I Israel finns en vågmätare som Migrationsverket hämtar information ifrån till sina prognoser.

Det är någorlunda enkelt att förutspå vilka effekterna blir av EU-ländernas politiska beslut. Det är desto svårare att bedöma hur världen ser ut i framtiden. Om man går några år tillbaka i tiden, närmare bestämt till 2011, kom den största svenska migrantgruppen från Serbien, en följd av viseringsfriheten, som innebar att serber inte längre behövde visum för att vistas inom Schengen. Då var det svårt att föreställa sig att flyktingströmmarna skulle se helt annorlunda ut några år senare. Sedan dess har det hänt mycket: den arabiska våren, kriget i Syrien och att IS utropade sitt kalifat har påverkat migrationen enormt. Men det är andra faktorer som avgör hur många som kommer till Sverige.

– När Mursi föll och militären tog över i Egypten, blev landets flyktingpolitik mycket mer restriktiv, säger Merjem Maslo.

Därför lämnade många syrier, som tidigare tagit sin tillflykt till landet. De sökte sig i stället till Europa. Det var alltså inte det faktum att konflikten blev mer akut som fick syrierna att ta sig hit, utan snarare att möjligheterna att stanna i regionen försämrades.

Mursis fall förklarar också delvis varför så många eritreaner kom till Sverige förra året, trots att det inte pågick, eller pågår, någon akut kris där. Många eritreaner var gästarbetare i de nordafrikanska länderna. När diktatorerna störtades tvingades de lämna. Inledningsvis sökte de sig till Saudiarabien, Israel, Sudan och andra grannländer för att jobba, men med tiden skärpte även de länderna sin migrationslagstiftning. De fick inte jobba kvar och för många eritreaner framstod till slut Europa som det mest attraktiva målet. Processen tog cirka tre år, därför dröjde det ända till förra året innan eritreanerna kom hit.

Näst efter syrier, är de största grupperna som kommer till Sverige afghaner och irakier. Förklaringen till att afghanerna kommer nu beror i stor utsträckning på att det blivit svårare för dem att leva i Iran. Där bor i dag cirka 2 miljoner afghaner, men iranska myndigheter förlänger inte längre uppehållstillstånden som förr. Med tanke på oroligheterna i hemlandet söker sig många då till Europa.  Irakierna flyr främst till följd av IS framfart. Dels lämnar minoritetsgrupper som hotas med döden om de inte konverterar, men det kommer också många unga män som hellre lämnar landet än slåss mot IS.

Människor är uppenbarligen i stort behov av skydd, ändå är det inte lätt att hitta.

– Det finns i stort sett inga lagliga vägar in i Europa för människor på flykt, berättade Merjam Maslo.

I stället får flyktingarna ta sig till Europa på olagligt vis. De flesta syrier kom från början huvudsakligen landvägen via Turkiet in i Grekland. Det resulterade i att Grekland stärkte sina gränskontroller. När flyktingarna då sökte fly via Bulgarien gjorde Bulgarien samma sak. Därför väljer nu många syriska flyktingar båtvägen från Turkiet till Grekland. Eller från Libyen till Italien. Libyen saknar en fungerande statsapparat vilket gör att förutsättningarna för smugglarna är goda.

De många olyckorna på Medelhavet, inte minst båtolyckan utanför Lampedusa, fick flera EU-länder, men framför allt Italien, att sätta in hjälpinsatser, Mare Nostrum. Det har talats om att den skulle ha haft en ”pull-effekt”. Att insatsen i sig gjorde att fler vågade ta risken, något bland annat Migrationsverket varit inne på. Men enligt människorättsorganisationen Amnesty stämmer inte det. De menar att fler personer försökt ta sig över Medelhavet efter att Mare Nostrum avslutades hösten 2014.

Vad som är en exakt följd av vad är svårt att avgöra. Men migrationsantalen just nu är historiskt höga. Hittills i år har 700.000 personer sökte asyl i Europa. Om procentsatserna på de som beviljas uppehållstillstånd är desamma som i dag, innebär det att 70.000 personer får asyl i år, räknat på att 165.000 personer söker asyl, alltså snittet av prognosen på mellan 140.000  och 190.000. Samtidigt pekar siffrorna mot att procentandelen av de som får asyl ökar. År 2016 kan det bli både fler eller färre som söker asyl, enligt Migrationsverket.