Miljöpartiet sätter hoppet till kärnkraften

Ett annus horribilis går mot sitt slut för Miljöpartiet. Språkröret Märta Stenevi utreds som ett arbetsmiljöproblem och nya manliga språkröret Daniel Helldén valdes med minsta möjliga marginal, en enda röst. Samtidigt är det realpolitiska läget för partiet knepigare än på länge.

Socialdemokraterna har vänt 180 grader i migrationsfrågan. Dessutom utnyttjade S Miljöpartiets avhopp från regeringen år 2021 till att även svänga om kärnkraften. Men MP står fast. I SVT:s 30 minuter den 7 december drog Daniel Helldén upp röda linjer mot den gamla koalitionspartnern. Han gjorde klart att det inte blir någon ny kärnkraft från en framtida regering som MP stödjer, däremot blir det en mjukare asyl- och migrationspolitik.

Sånt går inte hem i stugorna 2023 och Miljöpartiet har nu bara 3,9% av väljarna bakom sig (Demoskop/Aftonbladet 6/12). Men vad är ett litet parti till för, om inte att representera just minoritetsåsikter? Det var åtminstone vad statsvetare sa om SD på den tiden när partiet var ensamt om migrationskritik. Annars kan legitimiteten för det politiska systemet urholkas.

Och Miljöpartiets energipolitiska talesperson Linus Lakso låter obekymrad när han talar om det nya politiska läget inom hans sakområde.

– Ja, vi har lite olika syn på kärnkraften, säger han om Socialdemokraterna.

Men situationen är ny på nästan alla sätt. Regeringen Kristersson rullar ut den största kärnkraftsoffensiv som skådats i Sverige på nära ett halvsekel. Svunnen är tiden då frågan splittrade de borgerliga. Kärnkraft är idag ett trätoämne mest inom vänstern och opinionsläget i frågan ter sig tryggt för Tidöpartierna. 1986 ville 75 procent av befolkningen avskaffa kärnkraften på sikt. Idag vill 56 procent behålla den, den högsta siffran i SOM-mätningarnas historia. 42 procent av medborgarna vill dessutom satsa mer på kärnkraften. Men det är en högerregering som vill att skattebetalarnas pengar används för att bygga ut kärntekniken, inte vänstern.  Det öppnar stora träffytor för kritik från oppositionen mot Tidöpartierna.

– Jag ser inte kärnkraften som en fråga som skiljer oss åt just nu. Och vi pratar med varandra, säger Linus Lakso med syftning på övriga oppositionspartier.

Kärnfrågan är om Socialdemokraterna går med på selektiva stöd till kärnkraften, vilket MP ”absolut inte” vill ha. Hittills har även S sagt nej, och på detta nej vilar alltså regeringsalternativet till vänster. Vänsterpartiet vill likt MP inte ha kärnkraft alls på sikt medan Centerpartiet har samma linje som Socialdemokraterna. Det vill säga, fler reaktorer är okej. Men inte på fler platser än idag. Och, återigen, inga subventioner.

Vattenfall färdigställer just nu en förstudie om att bygga ut kärnkraftverket vid Ringhals. Eljätten har redan köpt marken som behövs. Vattenfall kan antingen bygga en ny stor reaktor eller två mindre, så kallade SMR. Varenda stavelse i den pågående energipolitiska offensiven har konsekvensanalyserats av Vattenfall, inklusive de kreditgarantier på 400 miljarder kronor som regeringen har utlovat till den som bygger kärnkraft. Men garantierna i sig gör inte så stor skillnad, enligt Pär Holmberg vid Institutet för Näringslivsforskning. Han har doktorsexamen i både nationalekonomi och elkraftsteknik.

– Det är därför som regeringen vill utreda ytterligare stöd till kärnkraften, säger han.

I klartext handlar det om exakt hur skattebetalarna ska dela den ekonomiska risken med kärnkraftsindustrin. Och det är just den punkten som håller ihop oppositionen – att skattebetalarna ska slippa stå för notan.

– Man kan nog räkna med att det tar ett år innan den utredningen är klar, och ytterligare ett halvår innan riskdelnings- och finansieringsmodellen är beslutad, säger Pär Holmberg.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska säga sitt, och myndighetens prövning blir inte klar förrän valåret 2026.

 Hans slutsats är:

– Jag har svårt att tro att bindande beställningar av nya reaktorer läggs innan prövningen är klar. Min bedömning är att Sverige inte kommer hinna skriva bindande avtal om nya kärnkraftsreaktorer före nästa val, säger Holmberg.

– Om de skulle lyckas blir det nog med just Vattenfall. Och avtal med dem är nog enkla att bryta, eftersom det är ett statligt bolag. Det spelar ingen större roll om Vattenfall skulle få skadestånd från staten för avtalsbrott. Det är ju statens pengar oavsett.

Och bryta dem är just vad Miljöpartiet vill göra, enligt vad språkröret Helldén sa där i SVT:s 30 minuter. Precis lagom till valrörelsen kommer det alltså att klarna vad ny kärnkraft kommer att kosta skattebetalarna. En kostnad som då måste ställas mot alla andra vallöften som partierna utfärdar.

Utan att lyfta ett finger– och framför allt utan att ändra sig – kan Miljöpartiet lugnt vänta in grälen och framstå som riksdagens mest sparsamma parti. Allt Socialdemokraterna behöver göra är att skjuta upp sin egen eventuella omsvängning om subventioner till sista ögonblicket.

För Miljöpartiet återstår alltid den finska lösningen. Att precis som Finlands miljöpartister i slutänden ändra sig och acceptera kärnkraft. Konstigare saker har hänt.

***

Läs även: Sverige klarar sig utan ny kärnkraft

Läs även: Högt pris för grön omställning