Minst lämpad kommun tog emot flest

När nyanlända flyktingar under hösten 2015 rullade in i Hällefors i Bergslagen såg de först skog, slitna hus och en sönder­slagen och sedan länge övergiven hamburgerkiosk. Till höger låg en Statoilmack, mer skog och åldrande eternitkåkar. En bit ner fanns en skola och hyreshus i tvåvångslängor. De nyanlända fick veta att det var i längorna de skulle bo. Där låg »flyktingbostäderna«. Godsvagnar med timmer gnisslade förbi på järnvägen varje dag. Vissa veckodagar stannade fjärrtåget mellan Falun och Göteborg till på perrongen.

En dag kom beskedet att vals­verket, en gång ortens stolthet, skulle läggas ner. De nyanlända fick lära sig var socialbyrån fanns, och upptäckte snabbt de tre pizze­riorna. Några av dem noterade att det fanns ett andligt liv i samhället; en kyrka från 1600-talet i Svenska kyrkans regi, men också en plats som under ledning av några polacker höll en katolsk mässa en gång i månaden. I en av bostadslängorna fanns en moské. Somalierna gick dit varje dag.

Hällefors var en av de orter som tog emot flest flyktingar under 2015, inte i absoluta tal, men i förhållande till sin folkmängd.

– Och också i förhållande till hur många man kunde förvänta sig att Hällefors skulle kunna ta emot, säger Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi på Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Tillsammans med kollegan Sofia Wixe har hon tagit fram ett integrationsindex för svenska kommuner som fångar hur bra kommunerna var på integration vid tidpunkten då flyktingarna kom.

Mellander och Wixe konstaterar att svensk flyktingmottagning 2015 ställdes inför större utmaningar än någonsin tidigare i modern tid. 163 000 människor sökte asyl, mer än 1,5 procent av Sveriges befolkning. Mottagandet sattes under press. Praktiska frågor prioriterades, som var de asylsökande skulle placeras geografiskt och hur de skulle få tak över huvudet.

– Det ledde till att mindre kommuner som fortfarande hade lediga bostäder att tillgå tog emot flest nyanlända i relation till sin befolkning, säger Charlotta Mellander.

Men 2017 är läget ett annat.

– Nu är det integrationen som diskuteras. Det handlar inte bara om att ta emot individer i nöd, utan också om att de ska kunna få möjligheter till en bra framtid, säger Charlotta Mellander.

De möjligheterna är knappast goda, enligt forskarnas index, som visar att glesbygdskommunerna där många placerades har dåliga utsikter för att lyckas, eftersom de är avfolkningsbygder med svaga arbetsmarknader.

– När en plats krymper så finns det inte så många krafter som underlättar för integration. Det är alltså en inte alltför vild gissning att landet kommer att ställas inför en ganska tuff integrationsuppgift framöver.

Siffror från omvärldsanalysföretaget Arena för tillväxt visar att många av de som kommit till Sverige när de flyttar andra gången och själva får välja var de vill bo, flyttar till starkare arbetsmarknads­regioner.

– När det gäller placering och integration av nyanlända bör vi framöver titta mer på vilka förutsättningar och möjligheter som ges av geografin, säger Charlotta Mellander.

Att valsverket i Hällefors tidigare i år meddelade att man drar tillbaka sitt nedläggningshot lär knappast förändra förutsättningarna för de många nyanlända som kom till samhället 2015. Störst chans att integreras har de om de flyttar någon annan­stans.

Fakta | integrationsindex* 2017

Orter med högst index
Lerum
Gnesta
Kungsbacka
Lomma
Håbo
Österåker
Vaxholm
Ekerö
Vallentuna
Mörbylånga

Orter med lägst index
Storfors
Åsele
Övertorneå
Vilhelmina
Töreboda
Bollnäs
Ånge
Borlänge
Ronneby
Lessebo

* Indexet från Internationella Handels­högskolan i Jönköping väger faktorer som segregation, andel förvärvsarbetande­ och lönekvoten hos individer med utländsk bakgrund.