Moderat dödssynd

När ettusen niohundra moderater samlas för att diskutera politik i femtiotre seminarier har biträdande partisekreteraren Gunilla Sjöberg en särskild roll: slav på triumfvagnen. I lokalen Tunnbindaren längst bort i konferensanläggningens väldiga rymd har ett fyrtiotal personer samlats för att få veta mer.

De övriga drygt 1 800 moderaterna föredrar seminarier om bistånd, barn, sjukvård och Azerbajdzjan. I Tunnbindaren blir det mer brutala puckar.

»LÄTTJA, HÖGMOD, MÄTTNAD« står det i Gunilla Sjöbergs powerpointpresentation för partikamraterna om vad som kan förhindra en valseger för moderaterna 2014. Med versaler.

Det är knorren på hennes anförande om utmaningarna. Publiken ser allvarlig ut. På kvällen ska de jubla åt sin partiledare Fredrik Reinfeldt, som får cirkla runt i festsalen i över en timme för att tillfredsställa alla ombud som vill ta egna mobilbilder. Gunilla Sjöberg har en helt annan uppgift.

Utöver de riskabla dödssynderna lägger hon fram en lång rad val- och väljarfakta, både kända och opublicerade. Känt är att könsskillnaden är stor – de flesta moderatväljarna är män. Visserligen gick moderaterna från 25 till 27 procent bland de kvinnliga väljarna 2010. Men frammarschen var ännu större bland männen. Vidare: partiet gör sällan bra valspurter. Och förtroendet är inte heltäckande i väljarnas medvetande. Moderaterna »äger« frågor som ekonomi, företagande, jobb och skatter, men socialdemokraterna »äger« sjukvård, barn, äldre och pensioner, och miljöpartiet »äger« miljön.

Att sjukvården fortfarande räknas som socialdemokraternas egendom är värt att notera eftersom moderaterna hållit hög profil i frågan i många landsting i många år. Kanske är det därför som seminariet »Moderat sjukvårdspolitik ur lokalt och nationellt perspektiv« är stängt för media. Opinionsseminariet är uppenbarligen inte lika känsligt.

– Vi är ett endimensionellt parti med tydlig styrka på frågor som handlar om pengar. Vi måste öka vårt förtroende i frågor som inte handlar om pengar, säger Gunilla Sjöberg.

Publiken lyssnar, många antecknar. Gunilla Sjöberg sticker ner handen i analys-säcken och drar upp det allra jobbigaste.

– Vet ni vilket karaktärsdrag som moderaterna förknippas mest med?

Ingen vet.

– Jo, »överhetens parti«.

Alla suckar.

De får nästa kalldusch när Gunilla Sjöberg redovisar opinionssiffrorna för hösten 2011 – fast de var de bästa som borgerligheten någonsin har haft. Trots turbulensen i socialdemokraterna nådde alliansen inte över 50 procent.

– Vi fick till exempel inte 54-55 procent. Det är en viktig varningssignal.

Inventeringen fortsätter nästa dag med kommunala erfarenheter, och även här skymtar rädslan för backlash för den framgångsrike. Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman från moderatstyrda Vellinge visar hur partiet sjönk från 67 procent 2006 till 49,8 procent 2010. Hans analys är att en kompakt majoritet kan stoppa utvecklingsarbetet i ett parti, plus att andra partier börjar reta sig.

– Effekten blir att alla tycker det är kul att sätta krokben för oss. Kalla det jantelagen eller något. Det är ju lite tråkigt att det ska behövas ett dåligt val för att man ska fortsätta utvecklas, säger Ljungman.

En annan Vellingemoderat har tidigare noterat att partiet uppfattades som »arrogant och kaxigt«.

Kommunalrådet i Danderyd, Olle Rei-chenberg, vittnar om ett liknande fenomen. Där backade moderaterna från 50 till 42 procent 2010.

– När vi knackade dörr sa väljarna: »Ni får inte bli för stora!« Det är svårt att ha något bra svar på den frågan.

Under analyserna konstateras också att känslor spelar allt större roll i politiken. Moderaterna väcker större känslor av hoppfullhet hos väljarna än vad socialdemokraterna gör.

Men hur bygger man känslor?

En Uppsalamoderat reser sig och påpekar att allianssegern 2010 höll på att gå om intet när tv berättade om svårt sjuka Annika Holmqvist som mist sin sjukersättning.

– Valet 2010 hade Annikas ansikte. Vi är inte så bra på att ge frågor ett ansikte. Vi måste bli bättre på det, säger han.

Mitt i självspäkningen levereras också tröst och taktik. Bästa trösten för moderaterna är en helt ny mätning av väljarnas viktigaste framtidsfrågor. Resultatet presenteras i liggande staplar. »Jobben« får upp emot 40 procent. Tvåan »sjukvården« omkring 12 procent. Äger man jobben kan utgångsläget inte vara så dåligt, med eller utan Jante.

Taktiktipsen är konkreta.

– Minst en debattartikel i veckan. Minst två moderata studiebesök i veckan på olika ställen. Minst 40 utåtriktade kampanjer per år. Vid varje kommunfullmäktigemöte en motion från alliansen och en från moderaterna, säger kommunalrådet Elisabeth Unell från Västerås, där moderaterna gick framåt men förlorade makten.

Redan nu är det dags att tänka på vad man vill kunna säga i valrörelsen 2014, till exempel »vi har besökt alla förskolor«.

Ett annat råd är att akta sig för att hamna i konflikt med kommunala tjänstemän, »se till så att den politiska debatten inte blir mellan tjänstemännen och alliansen!«. Mer strategiskt är rådet från Gunilla Sjöberg att »satsa mycket mer på medlemsvärvning«. En kvinnlig Värmdömoderat får beröm när hon berättar att av 19 kandidater var 9 stycken kvinnor, varav flera småbarnsmammor som kunde stötta varandra.

I det större formatet handlar det bland annat om det som forskarna har döpt till »lilla valrörelsen«, perioden mellan 15 april och 15 maj när den ekonomiska vårpropositionen presenteras och möts av oppositionens svarsmotioner, en tid på året som dessutom inrymmer konfliktytan 1 maj. Enligt Gunilla Sjöberg är »lilla valrörelsen« mycket viktig. Det är oklart om hon menar enbart valår, men det svaret lär komma om en månad.

Och så. Till sist. Kampanjmetoderna. I Örebro släpps pressen inte in på de kampanjorienterade seminarierna. Men Gunilla Sjöberg lättar på förlåten när hon säger att det gäller att vara en kontrast till socialdemokraterna. En powerpointbild illustrerar hur hon menar.

»Vi lyssnar – dom skriker.«

»Vi utvecklar frågorna – dom har färdiga svar.«