MP vill tillbaka till rötterna – hon är sista aktivisten

Hon ville inte berätta varifrån hon kom. Sa att hon var uppvuxen »söder om Malmö«. I stället för att medge för sina vänner att hon kom från Vellinge, Sveriges mest flyktingskeptiska kommun. Uppväxten i golfbanornas och betongmoderaternas förlovade land fick Maria Ferm att skämmas.

2007 bestämde Moderaterna i Vellinge ännu en gång att man inte skulle skriva avtal med Migrationsverket. På julafton tog sig Maria Ferm ner till sin barndoms grannby på Näset, det välbärgade Skanör. Hon skämdes inte längre. Nu skulle hon göra motstånd, och få sina forna grannar att skriva på en protestlista.

– Min bästa julafton någonsin. Sextio personer skrev på, berättade hon för Sydsvenskans Niklas Orrenius.

På juldagen gick färden någon kilometer norrut, till Höllviken, där »vanligt folk« på Näset bor. Till slut hade hon 227 underskrifter. I en kommun med 35 000 invånare.

Året efter lät Sverigedemokraterna sitt flyktingkritiska budskap eka över torget i kommunens huvudort. Maria Ferm, nu språkrör för Grön Ungdom, ställde upp i debatt mot SDU-ordföranden Erik Almqvist. Det mesta han sa möttes av applåder. Maria Ferm hånades av publiken. Vellingeborna klappade händerna när Almqvist sa att det Maria sa lät fint, »men allt kostar pengar«.

Hon lämnade torget direkt efter debatten, fanns ingen anledning att vara kvar när ändå ingen lyssnade.

Under partiets 35-åriga historia har man i första hand alltid varit ett miljöparti, förutom under förra mandatperioden. – Regeringskälla

Sortin skulle kunna ha inneburit ett slut för en politisk karriär. Men för Maria Ferm, som vågade säga emot SD, var det bara början. Tillsammans med Gustav Fridolin, partisekreteraren Anders Wallner och ungdomsförbundet drev hon på för ett ideologiskt skifte inom Miljöpartiet. Där migration och jämställdhet blev så centrala frågor att en del ansåg att partiets traditionella inriktning på miljöfrågorna, tog för mycket plats.

– Under partiets 35-åriga historia har man i första hand alltid varit ett miljöparti, förutom under förra mandatperioden. Det var exceptionellt, säger en miljöpartistisk regeringskälla.

Inför valet 2010 sammanställde den gröna tankesmedjan Cogito en rapport om erfarenheterna från andra gröna partier i regeringsställning. Man tittade särskilt på »Die Grüne« i Tyskland. Bakom rapporten låg partigrundaren Per Gahrton och Angela Aylward. Den uppdaterades hösten 2014 när Åsa Romson och Gustav Fridolin satt och förhandlade med Stefan Löfven om att bilda regering ihop.

Ett av de sammanfattande råden partiledarduon följde var att MP skulle ha sex ministerposter varav en som miljöminister. Så här fyra år senare visar det sig att de även skulle följa ett annat centralt råd: att stanna i regeringen.

Sämre var det med uppmaningen att förankra det löpande regeringsarbetet i partiet, genom en stark interndemokratisk beslutsprocess.

Migrationsöverenskommelsen 2015 var enormt svår att leva med. – Paulo Silva, tidigare stabschef.

I november 2015 stod Sverige inför ett flyktingmottagande av aldrig tidigare skådat mått. Pressen på regeringen att göra något ökade för varje dag. Och när beslutet att stänga gränsen fattades på Rosenbad fanns det för regeringspartiet MP inte tid att förankra åtstramningarna internt. Åsa Romson grät. Telefonen till partiledningen gick varm. MP rasade i opinionen.

– I MP är det ett fundament med solidaritet med människor som kommer hit från andra länder, så migrationsöverenskommelsen 2015 var enormt svår att leva med, säger partiets tidigare stabschef Paulo Silva.

– Bland våra medlemmar är det nog åtstramningarna i flyktingpolitiken som man nämner mest i dag, säger Inger Schörling, MP:s gruppledare i riksdagen 1988–91, senare Europaparlamentariker som i dag sitter i fullmäktige i Gävle.

Partifolket drömmer sig tillbaka till valrörelsen 2010 och löftena om att modernisera Sverige.

När miljöpartister pratar politik är det alltmer sällan migration som diskuteras. För att inte tala om språkrörets Fridolins utbildningspolitiska käpphästar. Folk är trötta. Kompromisserna i regeringen har slitit på partiet. MP har i dag svårt att fylla kommunlistorna på många platser i landet och företrädarna är utleda på att behöva prata om allt utom miljön.

Partifolket drömmer sig tillbaka till valrörelsen 2010 och löftena om att modernisera Sverige. Vad hände egentligen med vindkraftverk och snabbtåg? Frågor för landets framtid fanns i det gröna samhällsbygget. Om partiet ska överleva det stundande valet, betonar gräsrötterna, så måste partiet hitta tillbaka till just sina rötter. I miljöfrågan finns dokumenterade framgångar från regeringskansliet.

Inför kongressen pratar Per Bolund – han som ofta pekas ut som en trygg mittenkandidat till språkrörsplatsen – helst om solceller och partiets expansiva miljöbudget. Som har ökat med 100 procent sedan Alliansens tid. Partiledningen sägs även vara beredd på att bli överkörd i en fråga som rör klimatet: dubblerad flygskatt. Egentligen är det en ganska marginell sak som få tror ger någon större effekt på själva flygandet. Men den är viktig internt och väcker inget ont blod hos väljarna. Dessutom retar den gallfeber på de borgerliga partierna.

– För att vi ska ha en chans att få upp klimatfrågan behöver vi intressanta konflikter. Flygskatten är en sådan fråga där de gång på gång nappar på betet, säger en MP-riksdagsledamot.

Det finns också spelteoretiska vinningar i miljöfrågan. Paulo Silva noterar att Moderaternas Ulf Kristersson allt oftare berömmer MP för vad man gjort på miljöområdet. Han ser möjligheten att partiet rör sig från en vänsterposition tillbaka mot mitten. I 27 kommuner och landsting samregerar MP redan i dag med borgerliga partier, i 65 med rödgröna partier och i 49 i blocköverskridande samarbeten.

– Jag kan tänka mig att Moderaterna är beredda att behålla en hel del av de miljö- och klimatreformer som genomförts för att samarbeta med MP, vilket också kan vara attraktivt för MP, säger Paulo Silva.

– Jag tror inte att MP skulle gå direkt in i en alliansstyrd regering, men att man kan tänka sig att vara samarbetsparti för att stänga dörren för SD. Jag har också svårt att se att Moderaterna skulle sänka flygskatten framför att sänka skatten på arbete, fortsätter han.

2010 gick de tre rödgröna partierna till val ihop. Men redan strax efter valet satte sig språkrören i hemliga möten med Fredrik Reinfeldt om en migrationsöverenskommelse för att bromsa SD:s inflytande. Den handlade också i hög grad om arbetskraftsinvandring.

– Men i dag är allt fokus på flyktingpolitik. MP har inte tagit strid för öppenhet, och svenska företags medarbetare utvisas. Partiet har misslyckats med att förmedla det positiva med migration. I stället har man låst fast sig i frågor om tiggeri och det som många ser som problem med migration, säger Paulo Silva.

Maria Ferm har investerat hela sitt politiska kapital i migrationsfrågan.

Frågar man runt bland miljöpartister heter det att partiets ungdomsförbund det senaste decenniet har blivit mindre intresserat av klimat och blivit mer för feminism och migration. Mycket på grund av Maria Ferm och hennes generations ungpolitiker. När Per Gahrton och Angela Aylward skrev rapporter om grön maktpolitik diskuterade Maria Ferm intersektionalism och mänskliga rättigheter. Hon har, som en partikollega säger, investerat hela sitt politiska kapital i migrationsfrågan.

När Miljöpartiet förhandlade fram migrationsöverenskommelsen med Alliansen var Maria Ferm en av frontfigurerna. Det var också hon som stoltast sträckte på sig när förhandlingsframgångarna lyftes upp i ljuset under kampanjen »Öppna dörrar« året efter. Och det var Maria Ferm som tog många av fajterna med en socialdemokrati som under mandatperioden försökte strama upp regeringens migrationspolitik.

– Man kan bli uppgiven när man märker att det finns motgångar och att vindarna inte blåser åt rätt håll, säger hon.

– Men det skulle vara mycket tyngre att ge upp än att fortsätta kämpa. Det går att genomföra förbättringar om man är envis och jobbar under betydligt längre tid än man tänkt från början.

Hon berättar om tiden efter 2015. Då många var upprörda över åtstramningen som regeringen genomförde. När partiledningen resonerade om att det var bäst att stanna kvar i regeringen för att förhindra mer restriktiv politik i framtiden, var det svårt för de besvikna partivännerna att hänga med.

– Men där tror jag det är lite skillnad nu, med tanke på att det finns svart på vitt på vad vi har arbetat för de senaste åren. Det är en lång lista på saker som inte blivit av annars, säger Maria Ferm.

Miljöfrågan har alltid kommit först. Det finns inga miljöpartister som säger något annat när en mikrofon sticks under näsan på dem. Men kanske är det första gången på länge som de faktiskt tror på det. Samtidigt tycker många att den gröna våren i partiet inte ska hindra att migrationsfrågan lyfts fram i valrörelsen.

I SCB:s väljarundersökningar går det att se flöden mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, och inom MP pratas det nu om det vakuum som skapas bakom partier som allt mer drar åt svångremmen i migrationsfrågan.

– Där kommer vi att kunna ha en roll. Hade du frågat mig för ett år sedan hade jag inte varit lika säker, men efter framgångarna med ensamkommandelagen är det uppenbart att vi har spelat roll, säger en centralt placerad källa.

Humanism och medmänsklighet kommer att vara viktigt för oss att lyfta. – Maria Ferm

Maria Ferm, hon som stod och huttrade i jakt på namnunderskrifter på självaste julafton, pratar inte gärna om mänskliga rättigheter i samma mening som valtaktik. Ibland måste man, trots att det bedöms som otaktiskt, bara göra vissa saker, poängterar hon. Men. Efter att man i valrörelsen talat om miljön ska MP tydliggöra att det var de som kämpade för humanism i regeringsförhandlingarna.

– Men också att vi vill fortsätta kämpa, för frågor som familjeåterförening.

Tror du att det är nu, kanske rent av först nu, som ni kan växa i ett val med migrationsfrågan?

– Humanism och medmänsklighet kommer att vara viktigt för oss att lyfta. Men ingången i diskussionen om migration i valrörelsen, är jag rädd, kommer att handla om hårdare tag. Och det är inte bra för någon, säger hon.

Före valet 2014 drog Miljöpartiet ideologiskt åt vänster. Därefter satte man sig i regering med sossar och gjorde upp budgetar med vänsterpartister. Maria Ferm tycker, trots det, inte att MP självt har gått åt vänster. Hon pratar gärna om grön skatteväxling och småföretagande. Och vikten av arbetskraftsinvandring, som i förhandlingarna med Reinfeldt var nyckeln till samarbete med de borgerliga.

– Här har vi väldigt liknande syn på Sveriges ekonomi och företags möjligheter att konkurrera. Men också på individers möjlighet att kunna arbeta internationellt.