Mycket väsen för ingenting

Den 18 januari var det knappt två grader i Stockholm. Ändå stod Warren från Uppsala naken på Mynttorget vid riksdagshuset. Plagg för plagg hade han argumenterat mot tvångssteriliseringar vid könsbyte. Warren avslutade: »Today I have only one word to say to kristdemokraterna … Shame. Shame. Shame.« Jonas Sjöstedt från vänsterpartiet, miljöpartisten Åsa Romson och socialdemokraternas Lena Hallengren var tre av de 400 som deltog i manifestationen. Men också centerns Fredrick Federley och den folkpartistiska riksdagsledamoten Anna Steele. Alliansen som hållit samman i de mest varierande frågor visade en spricka.

Plötsligt märktes kristdemokraterna i samhällsdebatten, men det i en så kallad underlivsfråga som egentligen väldigt få satt högt på sin dagordning. Inte ens kristdemokraterna själva.

Sedan en offentlig utredning 2007 har en ny lag som bland annat reglerar steriliseringen legat på is, eftersom kristdemokraterna sagt att den bör utredas mer noggrant. De har fram tills nu fått stöd av alliansen.

Det har varit en medialt stor fråga, men inte politiskt. Mycket på grund av att den berör väldigt få människor personligen. Förra året fick 51 personer en ny könstillhörighet fastställd av Socialstyrelsens rättsliga råd. Inom kristdemokraterna säger man också att det här är en fråga som blivit uppblåst i media.

– Jag skulle säga att för de flesta kristdemokrater är det här en politisk ickefråga, säger Magnus Jacobsson, kristdemokratiskt kommunalråd i Uddevalla.

Några dagar efter manifestationen på Mynttorget meddelade också Göran Hägglund via en debattartikel i Dagens Nyheter att de ville slopa kravet på sterilisering vid könsbyte. Det kanske inte var en fråga värd att skapa alliansosämja för.

Ett par veckor senare, den 28 februari, var det dags igen. Den här gången publicerades debattartikeln i Svenska Dagbladet som var undertecknad av alla i alliansen förutom kristdemokraterna. De vill tillåta att ensamstående kvinnor får rätt till assisterad befruktning i Sverige. Återigen blev partiet tillplattat i en underlivsfråga.

Också det här är en fråga som direkt berör väldigt få människor. Det finns inga siffror på hur många ensamstående kvinnor som vänt sig utomlands för assisterad befruktning, men uppskattningsvis rör det sig om ett par hundra.

Trots det verkar motståndet något starkare från kristdemokraterna. Göran Hägglund tycker att det är ett »riktigt dumt förslag«.

För ett parti som guppar kring fyra procentsspärren i alla opinionsundersökningar kan det vara problematiskt att framstå som ett parti med avvikande åsikter, i redan avvikande frågor. De som brukar kallas för den kristna högern inom partiet har ändå fört en högljudd debatt kring frågorna. Något som Erik Slottner, vice gruppledare i Stockholms stad, inte tycker om.

– Jag tycker det är väldigt olyckligt. Det är frågor som väldigt få skulle rösta på oss för. Jag tror det kan skrämma i väg väljare, inte nödvändigtvis för att de inte håller med oss i de här frågorna, utan för att det verkar som att vi är kufiska och bara sysslar med den här typen av frågor.

Underlivet inget för kyrkorna

Kristdemokraterna driver sin politik på religiös grund. Men inget av de religiösa samfunden i Sverige ser de så kallade underlivsfrågorna som särskilt relevanta.

Det här frågade vi:

1. Hur ställer ni er till könsbyte och sterilisering?

2. Ska ensamstående kvinnor kunna insemineras?

3. Är det här relevanta frågor för er?

Cristina Grenholm
Kyrkosekreterare, Svenska kyrkan.

1. Vi värnar alla människors rätt att finna sig själva. 2007 var kyrkostyrelsen för sterilisering. Men kunskapen har ökat och Anders Wejryd har uttalat sig emot.

2. Vi vill ha barnen i fokus. Det viktigaste är ansvarsfullt föräldraskap och det kan man utöva på olika sätt. Samtidigt värnar vi äktenskapet som en god samlevnadsform.

3. Sexualmoral är inte i centrum för tron. Men vi följer med i samhällsdebatten och diskuterar de här frågorna en del. Det är viktigt att informera sig och våga tänka nytt när det behövs. Det viktigaste är att alla är älskade av Gud oavsett hur man lever.

Omar Mustafa
Ordförande, Islamiska förbundet i Sverige.

1. Det har vi aldrig talat om. Det är en ickefråga för oss.

2. Det har vi heller aldrig talat om.

3. De har inte alls stor relevans för oss. Det finns andra frågor som tar all vår tid, som är betydligt mer akuta och aktuella.

Lena Posner-Körösi
Ordförande, Judiska församlingen i Stockholm.

1. Om människor vill genomgå könsbyte är väl det okej. Finns inget formellt förhållningssätt. Men vi har en grundsyn att människor ska få välja att leva sina liv så som de vill, så länge det inte skadar någon annan.

2. Det är ingen issue. Det är verkligen inte det. Som judisk församling är frågan inte ens på dagordningen. Folk ska få göra som de vill.

3. Nej, inte så. Men vi som judar vet vad det innebär att vara diskriminerade, vi förstår inte varför andra grupper ska vara diskriminerade i lag.

Pelle Hörnmark
Föreståndare, Pingstkyrkan.

1. Könsbyte är inget som vi uppmuntrar till. När det gäller steriliseringsfrågan så krävs det så mycket kunskap för att kunna svara på den. Vi har inte haft den uppe till diskussion.

2. Det vi tror och praktiserar handlar om att värna familjen. Vi tror att barn mår bättre av att leva med en mamma och en pappa.

3. Våra medlemmar lever i samma samhälle som alla andra, så visst kommer de upp till samtal med jämna mellanrum. Det finns olika åsikter om hur viktiga de är.

Helena D’Arcy
Ordförande, Respekt - en katolsk rörelse för livet.

1. Könsbyte kan inte godtas av kyrkan. Det finns katolska transpersoner i Sverige, men de kommer av kyrkan alltid att ses som sitt ursprungliga kön. Vill man byta kön måste man vilja göra det fullt ut. Män har inte livmödrar.

2. Kyrkan är inte för assisterad befruktning över huvud taget. Barnet har rätt att komma till som en gåva på naturlig väg och inte som en fabricerad produkt.

3. Nja, det skulle i så fall vara assisterad befruktning av ensamstående. Frågor som gäller könsbyte är av oerhörd relevans för den det gäller, men inte för katoliker i stort.