När toppstyret ska städa

Varje månad gör Runar Filper samma resa till riksdagen. Klockan halv sex på morgonen styr han sin vita Peugeot från huset i Västra Ämtervik, mest omtalat för att inte vara Östra Ämtervik, där Selma Lagerlöf är begravd på andra sidan Mellanfryken. Runar Filper är inte landets kändaste sverigedemokrat, men han har eget passerkort och egna nycklar till riksdagskansliet. Han är riksombudsman, och har fått stor makt på sistone.

Resorna till Stockholm har alltid samma syfte. Han träffar de tre andra ombudsmännen. De redovisar vilka kommunföreningar som har startat. Pratar om hur organisationen ska byggas vidare, vilka utbildningar som behövs. Och så går de igenom konflikterna ute i landet. Var de kommer att behöva gripa in.

Runar Filpers område sträcker sig från Värmland över Örebro och Västmanland, genom Dalarna och upp till Jämtland och Västernorrland.

– Skogsrika marker. Det är där jag trivs bäst. Jag ligger på vägarna värre än en lastbilschaufför.

Däruppe i skogen har nästan inga sverigedemokrater politisk erfarenhet sedan tidigare. Det behövs hjälp. Runar Filper förklarar hur stadgarna fungerar, hur man skriver en motion. Sedan maj har han bildat fjorton nya kommunföreningar i Dalarna och Västmanland.

Problemen är större än under förra mandatperioden. När sverigedemokraterna kom in i riksdagen lämnade många av de erfarna politikerna kommuner och landsting och blev antingen ledamöter eller anställda på kansliet.

Tidningen Expo har räknat till 267 sverigedemokrater, både ersättare och ordinarie, som har lämnat sina uppdrag i kommunfullmäktige sedan valet. I flera lokala föreningar har det varit bråk. I maj rapporterade Expressen om en hemlig intern lista där partidistrikten betygsattes med ord som »katastrof«, »miserabelt« och »konfliktfyllda«. Tyckare drog paralleller till Ny demokratis fall. Under sommaren och hösten har det fortsatt.

Nu försöker sverigedemokraterna ändra bilden: från ett parti som håller på att falla sönder till ett som håller på att byggas upp.

Riksombudsmännen är ett sätt. Ett annat är det brev Jimmie Åkesson skickade till alla medlemmar för två veckor sedan, som uppmanade extremister, rasister och rättshaverister att lämna partiet. Annars skulle de bli föremål för medlemsutskottet, som hanterar uteslutningsärenden.

– Har man en ideologisk avvikelse, då är det varken bra för oss eller personen att den är kvar. Vi har ett ansvar för att folk ska förstå var gränserna går. Vi måste vara tydliga och informera, säger Marie Edenhager, som är ordförande i medlemsutskottet.

»Inte en dag för tidigt«, säger många i partiet om brevet. Men det finns också en oro att det egentligen mest handlar om yta. Han skickade brevet till tidningarna först, säger de, inte till oss.

Själva städandet är inte konfliktfritt. Att Runar Filper från Värmland är en av dem som ska medla har retat upp folk i hans distrikt. Där har han själv varit inblandad i bråk tidigare och bland annat anklagats för valfusk. Det kallar han illvilligt struntprat.

– Vi hade gärna ägnat mer tid åt politiken. Bråken tog mycket tid i valrörelsen, säger han.

Efter att ha medlat i bland annat Göteborg och Laholm har riksombudsmännen lämnat efter sig arga medlemmar, som i vissa fall hoppat av i protest.

– Jag är oerhört besviken på hur de skött det här. Jag vet inte om de kan konflikthantering överhuvudtaget, har en av dem sagt till Expressen.

Det är en sak att de som hoppat av eller tvingats lämna talar illa om ombudsmännen. Men förtroendevalda sverigedemokrater är också kritiska mot att de lägger sig i det lokala arbetet.

– Officiellt heter det att de är till för att hjälpa och stödja, men alla som kommer i kontakt med dem vet att huvudsyftet är att hålla partiledningen uppdaterad. De ska sopa rent inför valet, säger en källa i partiet.

Det är en ny strategi för partiet, att prata i medier om de interna problemen. Men en konflikt tonar partiet fortfarande ner. Den om ungdomsförbundets självständighet. Bland högt uppsatta sverigedemokrater talas det om den största krisen i partiet sedan Jimmie Åkesson, uppbackad av sina tre vänner Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof, kuppade ut Mikael Jansson från partiledarposten 2005.

Konflikten och städandet i partiet hänger ihop. Båda handlar om den nya, mer liberala inriktningen. Vid kongressen förra hösten ville partiledningen mildra nationalismen och göra socialkonservatism till huvudideologin, för att locka nya väljare.

Ungdomsförbundet ställde sig emot. Ungefär samtidigt skrev SDU en debattartikel om att man till skillnad från sverigedemokraterna ville erkänna Palestina som egen stat.

Det var första gången ungdomsförbundet gick emot moderpartiet. Det tolkades då som att partiet hade mognat. Men internt talas det om att partiledningen blev rasande, att det var därför Paula Bieler, politisk sekreterare till chefsideologen Mattias Karlsson, utmanade Gustav Kasselstrand om ordförandeposten i ungdomsförbundet i våras. Partiledningen, sa man, ville bli av med Gustav Kasselstrand. Ingen av de inblandade har bekräftat det, men klart är att partiledningen inte har samma kontroll över ungdomsförbundet som den hade när nuvarande ekonomisk-politiske talespersonen Erik Almqvist var ordförande. Eller som de har över kvinnoförbundet SD-Kvinnor, som styrs av partistyrelseledamöter och sekreterare och flickvänner till personer i ledningen.

Kasselstrand vann. Med trettionio röster mot tio. Han planerar att fortsätta stå fri från moderpartiet.

– Ett ungdomsförbund är ett ungdomsförbund, säger han i dag.

– Vi har andra synsätt emellanåt. De har mer fokus på islam, vi mer på invandringen generellt. Vi har en mer offensiv djurskyddspolitik och är för förbud av minknäring. Vi ser olika på Israel och Palestina.

På en del håll i landet är SDU mer aktivt än partiet. När Gustav Kasselstrand började fanns det fem lokalföreningar, nu finns det sexton.

För sverigedemokraterna betyder en spricka till ungdomsförbundet mer än för andra partier. Avståndet till makten är kortare. Det var via SDU som Jimmie Åkesson och hans förnyargäng tog över partiet. I ålder skiljer det åtta år mellan Åkesson och Kasselstrand.

Ungdomsförbundet kopplas ihop med det som brukar kallas bunkerfalangen, som förlorade mot förnyarna för sju år sedan. Det är göteborgarna med förre partiledaren, numera riksdagsledamoten, Mikael Jansson. Det är personer från Uppsala och Stockholms län. De ser Gustav Kasselstrand och SDU som det nya hoppet. Smarta, unga, vältaliga män som förnyarna, men som politiskt står närmare den förra generationens sverigedemokrater. Det som många trodde att Jimmie Åkesson rensade ut 2005 är alltså på väg tillbaka.

I medierna diskuteras det om efterträdare i de flesta partier. Hur länge kan Lööf och Hägglund sitta kvar? Vem kommer ta över efter Reinfeldt? Men inte om sverigedemokraterna, som har haft sin partiledare sedan 2005. Det är länge, nuförtiden.

Internt har man börjat prata om att Gustav Kasselstrand växer sig starkare, samlar allierade och kommer att utmana Jimmie Åkesson. Inte före valet. Men kanske året efter.

Gustav Kasselstrand skrattar åt de teorierna. Han säger att hans fokus ligger på valet 2014. Skolvalet alltså. Det tänker han vinna åt sverigedemokraterna.

– Min ambition är att vara SDU-ordförande, vi kommer att vara partiets yttersta ansikte. Det är vi som kommer synas på skolor, träffa unga killar och tjejer och få dem att rösta på sverigedemokraterna. Det är en stor och tung och utmanande uppgift och förhoppningsvis blir jag den som organiserar detta.

Finns det skarp kritik mot Jimmie Åkesson, den ledare som till slut lyckades föra partiet till riksdagen? Javisst. Mot toppstyret och den höga lönen. Förutom den från riksdagen får han också betalt av partiet. Den kritiken är gammal.

Nu börjar det höras en annan. Som handlar om att Jimmie Åkesson har verkat trött i partiledardebatterna. Att han var blek när han mötte integrationsminister Erik Ullenhag i »SVT Debatt«. Men den hörs inte utåt.

Samma sak med kritiken mot brevet om nolltolerans mot extremism. Hur, frågar sig en del i partiet, kan man skicka ut ett sådant brev utan att städa i parti-toppen först?

– Det är ju floskler. Det är ett skämt. Internt skrattade folk när det här damp ner i deras låda. Tala om sådant när partitoppar som Björn Söder och bröderna Ekeroth gör likadant, säger Dragan Klaric, som lämnade partiet 2010.

De som håller med honom tänker till exempel på Björns Söders senaste uppmärksammade Facebook-status: »Enligt en granskning av SR nekades zigenare att hyra bil vid flera bensinmackar i landet. Det kanske finns en anledning till att de nekas?«

– Det var samma sak med det där om Loreen efter Melodifestivalen. Varför kan han inte bara låta bli att kommentera sådant? Varför måste han provocera, frågar en högt uppsatt sverigedemokrat som liksom många vill vara anonym.

De vågar inte prata med tidningar. De vågar inte ens skriva sin kritik på Facebook. I stället beskriver de hur chattar, sms och telefonsamtal sätts i gång när Åkesson eller Söder är i tv eller har gjort något utspel. Inte för att man vill hålla det internt, som partiledningen brukar säga, utan för att man är rädd för konsekvenserna om man kritiserar officiellt.

Björn Söder beskrivs ofta som aggresiv, men också som en strukturerad person med mycket koll. Bland en grupp sverigedemokrater brukar det sägas att Söder är den med den verkliga makten. Jimmie Åkesson är ansiktet utåt, den välstrukna. Mattias Karlsson, Martin Kinnunen och Rickard Jomshof sysslar med ideologi, strategi och kommunikation. Björn Söder bygger parti.

Det är han som bossar över de fyra riksombudsmännen. I andra partier brukar ombudsmän vara distriktens sätt att påverka ledningen. I sverigedemokraterna är de tvärtom, enligt kritikerna, ledningens verktyg för att toppstyra.

Det är inte så konstigt att ett nytt parti som vuxit fort får ägna tid åt att resa runt och styra upp olika saker lokalt. Fråga bara miljöpartiet. Men något säger det om ett parti om dess medlemmar måste undervisas i var gränsen går för vad man får säga på internet. Och om den som är ytterst ansvarig för att lära ut det själv kritiseras för det han säger.

Fakta | Möte i helgen

I helgen möts 350 sverige-demokrater på partiets kommun- och landstingskonferens i Västerås. Två av partiets riksombudsmän, chefen Håkan Borg och Stefan Jacobsson, är föreslagna till ordförande och vice ordförande för mötet. Vanligtvis ägnar de sin arbetstid åt att bygga upp partiet och lösa lokala konflikter tillsammans med de andra två riksombudsmännen Runar Filper och Elisabeth Nirholt.