Närhetens behag

Väldigt många av de boende i kommunerna som är bäst i Sverige på kategorin arbete, arbetar någon helt annanstans. Det låter konstigt, men blir mer begripligt när man spaltar upp siffrorna.

Åtta av de tio kommuner som toppar listan är kranskommuner, där invånarna pendlar till Stockholm eller Malmö för att tjäna sitt dagliga bröd. Medelinkoms­ten och utbildningsnivån är hög, arbetslösheten låg, och arbetsolyckorna få.

– En del kommuner i storstäderna har inga starka incitament för att upplåta mark för företag eller för att locka till sig arbetsgivare. De klarar sig väldigt bra på att vara attraktiva boendekommuner, säger Jan Torége som fördjupat sig i pendlingsfrågor på Sverige Kommuner och Landsting (SKL).

Samtidigt upplevs kranskommunerna, enligt undersökningen, som positiva till företagsetableringar. De behöver bara inte anstränga sig så mycket för att bli attraktiva, deras läge skapar ett naturligt intresse. Glesbygden är mycket mer beroende av nyetableringar och har samtidigt svårare att locka dem till sig.

Om man tittar på pendlandet ur ett nationalekonomiskt perspektiv så är det en strategi för en kommun att knyta upp sig mot en större arbetsmarknad. Fler människor kan söka varje arbete, och arbetsgivarna har större chans att hitta lämpliga personer att anställa. Man matchar helt enkelt efterfrågan och utbud.

Om man drar pendling till sin ytterlighet kan det dock leda till boendesegregation och sociala problem. I vissa länder förflyttar sig hela storstadsbefolkningen under en arbetsdag. De högutbildade lämnar sina områden, som i stället intas av anställda inom tjänste- och vårdsektorn. De har själva ingen ekonomisk möjlighet att bo i samma kvarter.

Sverge ligger ännu inte i riskzonen för att hamna i den situationen.