Ny demokrati

I partiet kom beskedet inte som någon överraskning. Det hade märkts att partiledaren varit deppig och nere. Han hade varit frånvarande från möten och knappt hälsat i korridorerna.

Så meddelade partiledaren till slut att han inte orkade längre. I ett öppet brev, som publicerades på hans facebooksida, förklarade Jimmie Åkesson att han sjukskriver sig på obestämd tid.

Det var inte bara partiledaren som lämnade sin plats. Partiet tappade både sin stabs­chef Linus Bylund och presschefen Martin Kinnunen, som båda har kommit in i riksdagen. Flera av partiets tjänstemän har lämnat sina uppdrag av samma anledning. Björn Söder utsågs till andre vice talman, och därmed blev även partisekreterarposten vakant.

Det ryktas om att Richard Jomshof tar över efter Söder. Hur de andra posterna ska fyllas är oklart.
Sverigedemokraterna har nämligen haft svårt att värva nytt folk till riksorganisationen. Och enligt flera sverigedemokrater råder det kaos. De 49 riksdagsledamöterna får dela på ett tjugotal tjänstemän.
– Många kontorsutrymmen gapar tomma om man säger så, säger en sverige­demokrat.
Partiet är i akut behov av nytt folk. Men i vägen står sverigedemokraternas mest omskrivna konflikt: den mellan bunker­falangen och förnyarna.

Förnyarna började sin omvandling av partiet för snart tio år sedan, när den då 25-åriga SDU-ordföranden från Sölvesborg såg sin chans att ta över partiledarposten. Med sig hade Jimmie Åkesson sina vänner Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson. Ambitionen var att partiet skulle bli folkligare och växa. Begreppet nationalism omvärderades och den gamla partisymbolen, den brinnande facklan, ersattes av en blåsippa. De hårdföra nationalisterna i bunkerfalangen tvingades att dra sig tillbaka. Åkessons tre följande efterträdare i ungdomsförbundet var lojala mot partiledningen och belönades med viktiga poster.

Men våren 2011 utsågs Gustav Kasselstrand som ny SDU-ledare och han har gång på gång retat upp partiledningen. 2012 försökte man kuppa ut Kasselstrand från ordförandeposten. Det misslyckades, men partiledningen kunde ändå trycka tillbaka en del av bunkerfalangen genom nolltolerans och uteslutningar.

Den liberala linjen blev ännu tydligare när riksdagslistan skulle spikas på partiets valkonferens i mars. Thoralf Alfsson, som valet 2010 kom in riksdagen, fanns inte med. Inte heller Gustav Kasselstrand. Trots protester gick valberedningens förslag igenom. Därmed var bunkerfalangen ännu en gång bekämpad.
Men det intressanta med valberedningens lista är inte vilka sverigedemokrater som petades. För i samma veva som bunkerfalangen trycktes tillbaka lyftes nya ansikten fram. Paula Bieler, Hanna Wigh, Aron Emilsson och Oscar Sjöstedt för att nämna några.

De är unga, lojala och har klättrat snabbt. Hanna Wigh gick med i partiet 2007 och efter valet 2010 blev hon både gruppledare för sverigedemokraterna i Falköping och distriktsordförande i Skaraborg. Ett år senare valdes hon in i partistyrelsen. När Jimmie Åkesson deklarerade nolltolerans, fick Wigh hjälpa till att städa. Enligt Expressenjournalisten David Baas bok »Bevara Sverige svenskt«, fick hon omgående uppdraget att rensa ut bunkerfalangen kring Patrik Ehn och vann på så vis partiledningens förtroende.

Även Paula Bieler har gjort en snabb karriär. Hon blev aktiv i partiet när hon pluggade i Uppsala 2009. Två år senare värvades hon av Mattias Karlsson, och blev hans politiska sekreterare. Så småningom valdes hon in i partistyrelsen och blev chefredaktör för SD-kuriren.

I partikretsar ses hon som lojal mot partiledningen. Något som bekräftades när hon tog på sig uppgiften att försöka kuppa ut Kasselstrand.

Därtill har hon flera gånger retat upp den konservativa delen av partiet. Som när hon kritiserade högerextrema sajter eller försvarade homosexuellas rätt till adoption.

På sätt och vis har det uppstått en ny generation sverigedemokrater. De som vill fortsätta Jimmie Åkessons förnyelse, kanske mer än vad partiledaren själv vill. När partistyrelsen sammanträder brukar bunkerfalangen opponera sig mot uteslutningarna. Det sägs att Bieler och Wigh också brukar opponera sig, men av helt andra skäl. De vill gå längre, och utesluta fler.

Den nya, mer liberala generationen kan bli intressant för de borgerliga strateger som funderar på hur man ska hantera partiet. Ska man utestänga eller ska man göra som i Norge och Danmark och börja samarbeta?

I veckan skrev PM Nilsson en ledare i Dagens industri, om att företag borde söka kontakt med sverigedemokraterna. Hans första argument var att partiet har makt i de valda församlingarna. Hans andra argument löd: »Sverigedemokraterna är ett parti i förändring och därmed påverkbara«.