Odells lärjungar

Först 40 minuter in på Göran Hägglunds tal på kristdemokraternas riksting i somras kom de riktigt varma ovationerna. Men publiken gladde sig egentligen inte mest över vad Göran Hägglund faktiskt sa, utan åt att han tog i när han tillrättavisade sina kritiker.

Bristen på handlingskraft ligger bakom diskussionerna om kristdemokraternas partiledare, då som nu. Hägglund kritiseras ömsom för att inte vara tillräckligt inkluderande och lyssnande, ömsom för att lyssna för mycket på för många. Alliansens minsta parti har inte fått igenom sina krav, och opinionssiffrorna ligger oftare under riksdagsspärren än över. Partifolket har goda skäl att vara nervösa.

Förra fredagen krävde 19 kristdemokrater Göran Hägglunds avgång. Inget konstigt i det. Det märkliga var att två falanger i partiet, den kristna högern och de marknadsliberala nykonservativa, förenat sig i gemensam sak. Två distrikt som nominerade partiets andre vice ordförande Mats Odell, som antog utmaningen om partiledarposten.

Frågan är vilken av falangerna, som har väldigt skilda politiska ståndpunkter, som skulle få mest gehör hos Odell om han skulle gå vinnande ur striden. De nykonservativa önskar en breddning av partiet som de hoppas att Mats Odell skulle kunna genomföra. Det finns en längtan efter en traditionell högerpolitik på det ekonomiska området och Mats Odell hyllas bland annat av en grupp som bytt parti från moderaterna till kristdemokraterna.

Inom partiet finns en förvåning över att Odell även omhuldas av den konfessionella falangen, eftersom han inte är känd för att driva moralkonservativa frågor. Det kan handla om att de känner sig tryggare med pingstvännen Mats Odell, eller att de inte har någon stark kandidat. Inom falangen finns riksdagsledamoten Annelie Enochson som är en av dem som drivit frågan om ett partiledarbyte. »För tio år sedan hade vi en partiledare som svarade ja på frågan om Jesus kan gå på vattnet. I dag är det nog bara Mats Odell som vågar stå för det«, sa hon till Svenska Dagbladet i somras.

– Vi vill ha ett visionärt inkluderande ledarskap, det tror vi att Mats Odell kan göra bättre än Göran Hägglund, säger Annelie Enochson i dag.

Få av dem som Fokus talat med tror dock att Odell skulle gå den kristna högern till mötes. Många är trötta på de fördomar som finns om partiet som fundamentalistiska abortmotståndare och homofober, och skulle önska att partiledningen tog i med hårdhandskarna mot sådana utspel.

– Jag är väldigt orolig för hur bilden av partiet skulle påverkas om Hägglund får avgå. Risken är stor att det utåt uppfattas som om de mer konfessionella och moralkonservativa har vunnit en strid. Det vore mycket olyckligt och det är ett av flera argument för att behålla Hägglund som partiledare, säger Erik Slottner, vice gruppledare i Stockholms stadshus.

Frågan är vad Mats Odell skulle kunna tillföra som förnyare. Han har länge haft en topposition inom partiet och varit delansvarig för politiken som förts under nedgången. Det som skulle kunna hända till Odells fördel är att fler inom kristdemokraterna som vill se en högervridning av politiken sällar sig till upprorsskaran. Men en källa inom partiet menar att det finns en beröringsskräck för att ställa sig på samma planhalva som den kristna högern.

Göran Hägglund har fortfarande siffrorna på sin sida. Frågan är om han orkar hålla ut till nästa riksting den 28 januari. Och även om han då vinner: Har han något riktigt mandat kvar?