Olika inför lagen

Likhet inför lagen är en av rättssamhällets mest grundläggande principer. Trots det döms invandrare tre gånger så ofta till fängelse än andra, och till längre straff – än strängare om offret är infödd svensk. De häktas oftare under polisutredningen och de blir oftare nekade rättspsykiatrisk undersökning. I veckan presenterades den del av utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som handlar om rättsväsendet. Och resultaten är nedslående.

– Vi har redan tidigare fått indikationer på att det ser ut så här. Men från etablissemangets sida är man traditionell och ifrågasätter resultaten och hittar andra förklaringar än diskriminering till att det ser ut som det gör, säger Masoud Kamali, professor i sociologi och ansvarig för den statliga utredningen.

När de boende i segregerade områden själva fick ge sin syn på Sveriges rättsväsende är bilden mörk. En kvinna berättar om hur hennes son stoppats på sin cykel och av polisen blivit tillsagd att visa kvitto på att det var hans. »Vem cyklar runt med kvitto i fickan?« frågar hon sig. Berättelsen är en av många som kom fram i de fokusgruppsstudier Masoud Kamali genomförde med boende i de tre storstadsregionernas segregerade förorter. Materialet ingår som underlag till utredningen, och vittnar om diskriminering och stereotypa föreställningar om invandrare hos både polis, domare, åklagare och advokater.

Tidigare har det inte funnits mycket forskning på området i Sverige, som ligger långt efter till exempel USA och Storbritannien. Men nu har ett flertal studier visat på samma resultat. Framför allt är det invandrare från länder utanför Europa, som missgynnas.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi och redaktör för antologin, är inte särskilt överraskad av resultaten.

– Diskriminering är ett världsfenomen, så varför skulle det inte förekomma i Sverige? Det man kan förundras över, eller kanske snarare beklaga, är att vi varit så sena att inse det. Vi har gått runt och tänkt att här i Sverige är vi alla lika inför lagen.

Fördomar kan förklaras på olika sätt, men förklaringen till att de uppstår är att de bygger på det allmänmänskliga behovet att dela in människor i grupper. Något helt naturligt som alla människor ägnar sig åt för att kunna förstå sin omgivning. Men konsekvensen blir att det skapas stereotypa bilder av olika människor och folkgrupper som påverkar hur vi agerar.

– Landets domstolar är inte isolerade öar. Även en åklagare ser på en invandrare och ser att »du är inte som oss«. Och visst, man tränar objektivitet men objektivitet är en myt, säger Masoud Kamali.

Risken för diskriminering är störst där utrymmet för egna bedömningar är stort. Forskningen om diskriminering inom polisen är ännu bristfällig men enligt Jerzy Sarnecki är det troligen i själva, då polisen ska fatta en massa beslut, som diskrimineringen är som störst.

Polisen är också den grupp som fick hårdast kritik under de förhör som Masoud Kamali genomförde. Man vittnar om hur polisen förutsätter att det är invandrare som begått brottet när de polisanmäler händelser och om hur polisen inte kommer när de ringer. En somalisk kvinna berättar hur hennes son jagats av ett gäng på trettio svenskar. Sonen häktades men ingen av de ungdomar som jagat honom.

»Racial profiling« är ett begrepp som ofta förekommer i USA och Storbritannien. Det innebär lite förenklat att etniska minoriteter oftare misstänks och kontrolleras för vissa brott, just för att de tillhör den grupp de gör. Arbetsmetoden försvaras med att det är effektivt, men studier i USA visar att så inte alltid är fallet. Där­emot finns det risk att metoden i sig leder till att invandrare överrepresenteras i brottsstatistiken.

I Sverige har Tove Pettersson studerat polisingripanden vid eget bruk av narkotika. Även här kontrolleras personer med utomeuropeisk bakgrund oftare, men har mer sällan narkotika på sig.

– Om man letar efter brott på ett visst ställe hittar man dem. Gör man nykterhetskontroller vid Gottsunda, där de flesta ändå är muslimer som inte dricker, hittar man säkert några fall. Och så har man bevis på att det är lönt att göra kontroller just där i stället för vid golfbanan där man kanske skulle få fler träffar. Så är cirkeln sluten, säger Masoud Kamali.

Fotnot: Fokus har bett Thomas Bodström kommentera artikeln, men eftersom utredningen ännu inte offentliggjorts vid Fokus pressläggning ville han inte göra det.