Om terroristerna kommer

Med dragna automatvapen rusar tre tungt beväpnade poliser upp för en trappa. Med vapen och granater i händerna och hjälm och luva på huvudet springer de tyst upp flera våningar och fram till en dörr. Innanför håller en man på med sina sista förberedelser så att han senare på en offentligt plats kan spränga sig själv i luften. Poliserna ska överrumpla mannen och desarmera hans bomb.

Nationella insatsstyrkan övar på Polishögskolans område utanför Stockholm. Samtidigt, några meter bort i en annan byggnad, sitter Bertil Olofsson, chef för insatsstyrkan.

– Potentientiellt sett kan vi redan ha självmordsbombare här i Sverige. Vi vill inte bli tagna på sängen när första bomben smäller, säger han.

Det var terrorattackerna i London för snart tre år sedan då stadens tunnelbana utsattes för flera bombattacker som gjorde att Nationella insatsstyrkan började förbereda sig för självmordsbombare. Då togs en första kontakt med Storbritannien som själva har ett tätt samarbete med det land som är mest drabbat av självmordsbombare: Israel.

Det var inget politiskt beslut som låg bakom. Nationella insatsstyrkan är ensam om att ha som huvuduppgift inom den svenska polisen att operativt bekämpa terrorism. När insatsstyrkan bildades på 90-talet var uppdraget utformat efter den verklighet som rådde då.

– Att Sverige i dag är aktivt med fredsbevarande styrkor i väpnade konflikter i världen väcker ont blod hos många fanatiker och kan göra Sverige till ett mål, det måste vi ha i åtanke, säger Bertil Olofsson.

Justitieminister Beatrice Ask (m) vill inte kommentera om hon kände till Nationella insatsstyrkans nya hotbildsanalys, men säger att en minister ofta inte har någon detaljkunskap om olika myndigheters metodval. Vilket är helt rätt, tycker hon.

– Nationella insatsstyrkans uppgift är att bekämpa terrorism. Så deras ansvar är att avgöra hur de ska använda sina resurser, säger hon.

Men är det verkligen motiverat att ett litet land som Sverige förbereder sig för självmordsattacker?

– Det är en polismetodisk fråga. Självklart måste de hålla koll på vad som händer i omvärlden och Sverige är en del av världen säger Beatrice Ask (m).

Magnus Norell, terroristexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), tror inte att problemet med självmordsbombare i Sverige är särskilt stort men förstår polisen.

– Sverige är ett litet land och inte särskilt utsatt, men även vi kan drabbas, till exempel vid stora arrangemang. Det kan vara stora internationella konferenser om kontroversiella ämnen, till exempel den kommande givarkonferensen om Irak som hålls i Sverige, säger han.

Det finns svårigheter med att förbereda sig för självmordsbombare. Dels är det ofta sent när det kommer till polisens kännedom, dels handlar det om extremt ideologiskt motiverade personer som utför de här dåden.

Magnus Norell säger att det bästa sättet att stoppa en självmordsattack är underrättelseverksamhet. Han har aldrig varit med om att någon självmordsbombare vars bomb klickat varit intresserad av att förhandla.

– Det tar lång tid av övervägande att komma till den punkt när en person vill spränga sig själv och andra i luften. Men när de väl nått dit, är det mycket svårt att stoppa. Vad ska man förhandla om? De kräver ju inget i utbyte. De gånger en person stoppats innan ett attentat har utförts har det handlat om att den personen arresterats, eller, som en sista utväg, skjutits, säger Magnus Norell.

Bertil Olofsson förstår att det kan tyckas märkligt att ett litet land som Sverige gör den här satsningen.

– Vi inom Nationella insatsstyrkan har inte råd att tänka typiskt svenskt, »att vi som är så små och obetydliga aldrig drabbas av något ont«. Det vore förlamande för vår verksamhet om vi inte tog hotbilder i vår omvärld på allvar, säger han.