Omtvistad psykvård

Historien, den som kommit att kallas Sveriges största rättsskandal genom tiderna, är känd för de flesta. För mer än 20 år sedan skrevs Sture Bergwall in på Säters rättspsykiatriska klinik efter att ha begått ett bankrån. Efter en tid på sjukhuset började Thomas Quick, som han då kallade sig, erkänna mord och dömdes till slut för åtta stycken.

2008 började han ta tillbaka sina erkännanden och i somras friades Sture Bergwall från det allra sista mordet.

Förra måndagen inleddes förhandlingarna om huruvida han ska skrivas ut från Säter eller inte. Det gavs inget entydigt svar i rättssalen. Två experter var kallade av domstolen. Den ena sa nej till utskrivning, men ansåg att Bergwall borde flyttas från Säter. Den andre sa ja till utskrivning och uttalade sig kritiskt om vården. Vladislav Ruchkin, överläkare vid Säters rättspsykiatriska klinik, sa nej. Thomas Olsson, Bergwalls advokat, tvekade i sin tur inte en sekund över att vården genast borde avbrytas. Till sist beslutade rätten att låta Rättsmedicinalverket göra en ny utredning av Bergwalls psykiska hälsa eftersom man inte ansåg sig ha tillräckligt med underlag för att avgöra målet på ett rättssäkert sätt.

Samtidigt som historien om Sture Bergwall rullar vidare pågår ett arbete på socialdepartementet med att se över lagen om rättspsykiatrisk vård. Sverige har i dag en unik lagstiftning när det handlar om psykiskt störda lagförbrytare – alla medborgare döms för sina brott, men påföljden anpassas efter brottslingens psykiska tillstånd. Är brottslingen psykiskt sjuk ska denne dömas till vård, är brottslingen frisk ska denne dömas till fängelse. Sedan lagen kom till för femtio år sedan har den varit omdiskuterad. Kritiker menar att en person med en så störd verklighetsuppfattning att denne inte vet vad den gör, rimligtvis inte borde bli straffad.

Förra året publicerades Psykiatrilagsutredningens 1 142 sidor långa förslag som ger kritikerna rätt, det vill säga att man inte längre skulle kunna döma en person till rättspsykiatrisk vård. Bedöms personen vara otillräknelig, det vill säga att man inte har begripit vad man har gjort, ska personen inte kunna dömas i en domstol. I stället ska psykiskt sjuka personer vårdas tills de blir friska och sedan slussas över till en särskild skyddsenhet om de fortfarande anses för farliga för att släppas ut i samhället. Likaså ska en person som avtjänat sitt straff i fängelse men ändå anses vara i behov av vård kunna överföras till en särskild skyddsenhet.

Förslaget har varit ute på remiss och reaktionerna är blandade. En återkommande kritik är att förslaget riskerar att leda till diskriminering av dem som lider av en psykisk störning.

– Man föreslår särskilda samhällsskyddsåtgärder för bara psykiskt störda. Det bygger på den felaktiga uppfattningen att psykiskt sjuka är farligare än andra dömda, säger Henrik Anckarsäter, professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet.

Forskning visar att det inte finns något vetenskapligt stöd för att allvarligt psykiskt störda generellt skulle vara farligare än friska personer. Inte heller är återfallsrisken högre för psykiskt störda, snarare tvärtom. Flera undersökningar har visat att återfallsrisken är högre efter fängelsestraff eller ungdomsvård än efter rättspsykiatrisk vård. Snarare är det faktorer som missbruk, tidig brottsdebut och tidigare våldshandlingar som enligt aktuell forskning bäst förutsäger återfall i våldsbrott.

Ing-Marie Wieselgren är psykiatrisamordnare vid Sveriges Kommuner och Landsting – en av de remissinstanser som ställt sig mer positiva till förslaget. Hon instämmer i Anckarsäters kritik men menar samtidigt att psykiskt störda lagförbrytare redan diskrimineras i dagens rättssystem eftersom påföljden inte står i proportion till straffvärdet. En frisk person blir frisläppt när strafftiden upphör medan en psykiskt sjuk person som begått ett brott som ger ett års fängelse kan tvingas till flera års vård inom rättspsykiatrin.

– Med dagens system kan läkaren säga att en person är redo för att skrivas ut men åklagaren kan hävda att det är alldeles för tidigt. I dag håller vi kvar personer inom rättspsykiatrin, inte för patientens egen skull utan för samhällsskyddet. Då är det bättre att införa särskilda samhällsåtgärder där personer som inte behöver vård med ändå anses farliga kan vistas, säger Ing-Marie Wieselgren.

Än finns ingen tidsplan för om eller när den nya psykiatrilagen ska införas. Men så länge det finns personer som Sture Bergwall, som hållits kvar på Säters rättspsykiatriska klinik i över två decennier, lär debatten om rättspsykiatrin fortsätta.