Ordning och oreda

Under ett bord, där en storblommig gardin hänger ner från bordskivan till golvet, gömmer sig två flickor med varsin Ipad. Till vänster, i två ärtgröna höga ljudisolerade soffor, sitter några pojkar och läser. På golvet bredvid, i en hög av mjuka kuddar, ligger ytterligare några elever och diskuterar hur de ska lösa arbetsuppgiften de fått av sin lärare.

Klockan är strax efter tio och en grupp elever från årskurs 4–6 har lektionstimme på Skapaskolan i Huddinge.

– Vem vill sitta i ett rum med 28 skolbänkar riktade åt samma håll? Det är en konstig arbetsmiljö, den bygger inte på hur vi människor känner oss trygga och får arbetslust. Den bjuder inte in till interaktion, utan andas passivitet, säger skolans grundare och verksamhetschef Christer Holger.

För en utomstående kan miljön uppfattas som rörig. Men Christer Holger menar att oordningen är skenbar.

– Hela grundtanken är att skapa en annan typ av ordning. Där eleverna kan söka sig till en plats där de trivs i stället för att känna sig otrygga i ett vanligt klassrum där de inte har några valmöjligheter.

Allt började för sju år sedan då it-konsulten Christer Holger byggde en skolsajt åt Dagens Nyheter. I samma veva började han fundera över internet och lärande. I och med att information blivit så lättillgänglig så borde ju även förutsättningarna för skolans funktion och arbetsmetoder förändras, resonerade han.

– Tidigare var läroböcker och lärare i stort sett den enda vägen att få in kunskap och information i klassrummet och det präglade skolans arbetsform och lokaler. Med internet får vi en vattenkran av information rakt in i klassrummet. Därmed kan man bedriva undervisningen på helt andra sätt, säger han.

Drömmen om att starta en ny sorts skola, med inriktning på it och hälsa, växte fram. Christer Holger samlade ihop ett gäng lärare som delades hans vision och tog Huddinge kommun till sin hjälp för att hitta en lämplig plats. Och så, hösten 2013, invigdes Skapaskolan.

Vid en närmare anblick är det emellertid inte inriktningen på it och hälsa som gör skolan speciell. Utan snarare utformningen av klassrummen.

Till en början var själva skolmiljön inget Christer Holger hade reflekterat särskilt mycket över. Men det visade sig att en av lärarna var bekant med en amerikansk arkitekt, Peter Lippman, som studerat och designat lärmiljöer i nästan 20 år.

– Arkitekter har sällan kunskap om vad som faktiskt sker i ett klassrum och hur lärandet fungerar, säger Peter Lippman, som haft en nyckelroll i arbetet med att utforma lärmiljöerna i Skapaskolan.

Han har inte mycket till övers för det vanliga klassrummet, med en kateder längst fram och bänkar i räta rader. En sådan miljö är anpassad till att läraren talar till eleverna som i sin tur tar in kunskapen. Men undervisningen består av betydligt fler moment än så. Ibland sitter eleverna i smågrupper och diskuterar, ibland två och två för att lösa en särskild uppgift. Eller så arbetar de helt själva.

– Generellt har vi byggt och designat skolor och sedan bett eleverna att rätta sig efter de miljöerna. I stället för att ställa sig frågan: Hur lär sig barn och hur kan vi bäst anpassa miljön efter deras lärande?

För att anpassa lärmiljön till dagens undervisning krävs att rummet inrymmer – förutom en samlingsplats – flera mindre miljöer, eller »breakout spaces« som Peter Lippman kallar dem. Det kan vara ett bord med fyra stolar, en soffgrupp eller en kuddhörna. Då kan eleverna själva välja vilken plats de vill arbeta på.

Peter Lippman anser också att många modernare skolmiljöer, med stora öppna ytor, är problematiska. De kan visserligen vara snygga rent estetiskt men ger samtidigt en känsla av otrygghet. Han drar en liknelse med ett vattenhål på savannen.

– Ett djur vill gärna dricka men tvingas samtidigt vara på helspänn. Faror lurar från alla håll i ett öppet landskap. Vi människor fungerar likadant, vi känner oss otrygga på stora öppna ytor, säger han.

Just trygghet är något Peter Lippman ofta återkommer till. För att människor ska kunna fokusera på sitt skolarbete behöver de känna sig trygga. Den känslan infinner sig oftast på mindre ytor. Eller i hörn, där väggarna skyddar.

En mer varierad miljö gör också att eleverna rör på sig mer, något som bidrar till att eleverna känner sig mindre trötta och därmed mer benägna att ta in kunskap.

– När elever känner sig trötta brukar läraren säga: Ställ dig upp och gå runt lite. Då är det bättre att förebygga tröttheten genom att låta eleverna röra sig omkring i klassrummet på ett naturligt sätt, säger han.

Men någon bestämd modell över hur ett klassrum ska se ut finns inte, menar Peter Lippman. Hur lärmiljön ska utformas beror på hur verksamheten fungerar, hur lärarna arbetar och hur eleverna beter sig.

Därför är det viktigt att arkitekten som ska designa skolan har en dialog med både lärare och elever.

– Arkitekten måste förstå hur läraren har tänkt bedriva undervisningen. Och läraren måste i sin tur förstå vad arkitekten gör. Annars riskerar stora delar av ytorna förbli oanvända, säger han.

Tre år har gått sedan Skapaskolan startade sin verksamhet. Och nu pågår arbetet med att rita och designa en ny skola från grunden, tillsammans med Peter Lippman och arkitektbyrån Marge.

– Vi har suttit med på lektioner och haft workshops med lärare. Vi har pratat om hur deras vardag i klassrummen ser ut och vilka behov de ser, säger Susanne Ramel, arkitekt på Marge.

Än så länge finns inga färdiga ritningar över hur skolan ska se ut. Men enligt Susanne Ramel innebär samarbetet med Peter Lippman och dialogen med lärarna att hon och hennes medarbetare har förutsättningar att designa något helt annat än dagens befintliga skolor.

2017 är det tänkt att skolan, för 480 elever från förskoleklass till årskurs 9, ska stå färdig i Huddinge.

– Jag har insett hur radikala vi faktiskt är. Nybyggda skolor inrymmer visserligen kreativa lösningar men de hamnar ofta utanför lärmiljön. Många bygger till exempel en läktare vid entrén. Vi bygger en mitt i klassrummet, säger Christer Holger.

Fakta | Peter Lippmans filosofi

Utforma klassrummen efter hur lärare och elever faktiskt arbetar – inte efter invanda föreställningar.

Stora ytor är snygga – men otrygga. Hörn och små miljöer skapar trygghet.

Möblera om och prova. Fungerar det inte är det bara att testa på något annat sätt.