Övertron på regeringsdugligheten

Råd utdelades i veckan. Till den nuvarande alliansen från den tidigare. Så vinner man val. Maud Olofsson stod på ett seminarium i riksdagen och sa att den som vill axla regeringsmakten måste vara förberedd. Reinfeldt, bredvid, såg ut att minnas hur han i valrörelsen 2014 gång på gång spelade ut kortet »regeringsduglighet«, ständigt påminde om att Löfven inte var förberedd.

De tycktes ha förträngt att alliansen förlorade valet.

I boken »Svenska valkampanjer 1866–1988«, av statsvetaren Peter Esaiason, hittar man inga exempel på att »vara förberedd« skulle vara en -valvinnarformel. Däremot gott om exempel på livfulla valrörelser där politikerna struntat i strategernas råd om hur man navigerar i det politiska spelet, och i stället formerat sig i frågor som berör väljarna. Som 1887, då en protektionistisk våg gick över Europa, och frågan om Sverige skulle fortsätta med frihandelspolitik, eller följa trenden och införa tullar på jordbruks- och industri-produkter engagerade alla. Tullar nu, ropade industri-pampar och storbönder. -Frihandel och billig mat, -krävde stadsbor och småföretagare. Frihandels-vännerna såg ut att vinna, men en av deras galjonsfigurer, en gjutare vid namn Olof Larsson, kallad ångköks-Olle, avslöjades- med att inte ha -betalat sin -kommunalskatt på 11 kronor och 58 öre. Skandalen fällde frihandeln och en viss Gillis Bildt blev statsminister och införde tullarna.

Socialdemokraterna inledde 1932 sin epok som statsbärare med att skippa klasskamps-retoriken och gå till val på stöd till arbetslösa och ökad frihandel. Fälldin tog över 1976 efter att ha fångat upp att folkhemmet behövde lite mindre av storskaliga och centralstyrda lösningar. Förberedelserna tog han i efterhand.

Det verkar vara så man vinner val. Är det bara strategerna som inte snappat det?