Partipolitiken är satt på paus

Pressrummet på Bella Venezia var halvfullt. Bolund var först in, den allvarlige Källström sist. Den här dagen fanns ingen tid för centerpartistisk optimism. Mellan dem gick Mats Persson och Magdalena Andersson, båda sammanbitna. Eniga, men mycket allvarliga.

Trots att handeln öppnade för mindre än en timme sedan hade Stockholmsbörsen redan rasat med 5 procent. Anders Borg hade krävt ett krispaket på 30 miljarder. Moderaterna hade varit inne på samma sak.

Mitt i allt sitter fyra partier som mer eller mindre frivilligt råkat hamnat i ett samarbete med varandra och nu låg ansvaret på dem att försöka lugna ett land som var så uppe i varv att till och med toalettpapperet tagit slut.

Fem dagar tidigare slopades karensdagen. Sedan föll börsen, flygbranschen varslade och turistnäringen kollapsade. En karensdag hit eller dit – börsen brydde sig inte nämnvärt om det. Den fortsatte att rasa, smittan fortsatte att spridas och oron spred sig till stormarknaderna.

Magdalena Andersson tog ton:

– Det är lika bra att vara tydlig. Sverige har en tung och påfrestande tid framför sig. Hela samhället kommer att påverkas ekonomiskt. Det gäller företag, organisationer, privatpersoner och offentlig verksamhet. Men eftersom det här påverkar hela vårt land ska vi ta också oss igenom detta tillsammans.

Nu pratade hon om Sverige, men hon hade lika gärna kunnat prata om januaripartiernas styre.

Bara fem dagar tidigare bar Per Bolund och Magdalena Andersson partisymbolerna på kavajslaget. Mats Persson och Emil Källström bar inget märke alls. Nu hade alla fyra Sverigeflaggan fäst på kavajslaget. Förhandlingarna om paketet hade gått smidigt, det fanns en enighet om insatserna bland riksdagspartierna.

Men alla vill ha mer. Svenskt Näringsliv vill ha stimulanser, LO vill ha skyddade villkor för löntagarna. Börsen vill rädda det som räddas kan. Ingves gör sitt. Oppositionen har krävt krispaket och Vänsterpartiet har krävt högre A-kassa.

Mitt i alltihop kom en reporter från en kvällstidning och ställde en fråga om hamstrandet av toalettpapper. Frågan föll inte Magdalena Andersson i smaken. Hon hade jobbat stenhårt hela helgen med det här paketet, sa hon irriterat, och tillade att hamstringsfrågorna är något för andra politiker att hantera.

Som minst handlar det om 10 miljarder kronor, men som mest trettio gånger så mycket. Historiska siffror under en historisk tid.

Staten, staten, staten. Alla var överens. För en gångs skull stod hela riksdagen bakom ett regeringsförslag, från vänster till höger. Jimmie Åkesson kallade förslaget för »balanserat«, Jonas Sjöstedt använde orden »utmärkt och nödvändigt« men varnade företagen för att dela ut pengarna till sina aktieägare. Inte ens Moderaterna såg krisen som ett tillfälle för konflikt. Elisabeth Svantesson pratade om att riksdagen måste stå tillsammans och »visa enighet« även om hon också sa att mer insatser behövs. Jakob Forssmed (KD) sa samma sak.

 Ambitionen att visa enighet har sipprat ner till partierna. Tjänstemän i oppositionspartier har uppmanats att inte söka konflikter i nuläget, inte heller om propositioner från regeringshåll. Det finns ingen anledning att bråka om ­något som varken väljarna eller medierna bryr sig om i nuläget, resonerar partierna. ­Politikutvecklingen är satt på paus, säger tjänstemännen. Det är inte som att det kommer att finnas särskilt mycket pengar över till annat än ren krishantering inför vårbudgetmotionerna. Vänsterpartiet gör ungefär samma sak, men lägger egna ­förslag utöver regeringens egna kris­paket.

Samsynen till trots: ändå fortsatte börsen att falla senare under dagen.

Riksbanken har stödköpt värdepapper för 300 miljarder. Gymnasieskolorna stängs, universiteten och högskolorna likaså. Skolminister Anna Ekström inskärper att eleverna inte har fått något lov nu, utan att de ska plugga på hemifrån. Hon hyllas av både moderater och socialdemokrater.

När partiledarna dagen efter möttes via Skype säger alla partiledare att samtalen var bra. Den enda som kurrade var Jimmie Åkesson, som tyckte att högstadieeleverna också ska stanna hemma. Resten av partiledarna var nöjda med att det är experterna på myndigheter och inte politikerna som tar den typen av beslut. Alla partier förutom Åkesson manade återigen till enighet i krisen.

Inte ens den stridbara Ebba Busch tog längre konflikter med regeringen.I stället berömde hon Stefan Löfven för mötet och lade ut klipp på hur man tvättar händerna mest effektivt och uppmanade alla att ringa till sina äldre, även om hon krävde tydlighet från myndigheterna.

På den nivån ligger kritiken numera. Ingen kritik mot andra politiker, i stället åsikter om »tydlighet« och »kommunikation« från myndighetshåll. Regeringen och partiledarna försöker rädda det som räddas kan i krisen.

På nivån under går allt långsammare.

Riksdagsledamöter från januariavtalspartierna får också jobba hemifrån. Partierna rättar alla in sig i ledet. Det avspeglar sig i utskottsarbetet också, alla sammanträden under tisdagen inleddes med dragningar om viruset och de ekonomiska effekterna. På tisdagen begränsades antalet fysiska möten mellan januariavtalspartierna. Verksamheten stängs ner till ett minimum. De flesta ärenden i utskotten skjuts på framtiden när det handlar om alla ärenden som inte rör coronavirusets effekter.

I riksdagsomröstningarna sitter 55 ledamöter och tar beslut som formar hela landets framtid. En riksdagsledamot från ett parti inom januariavtalet beskriver situationen som märklig. I drabbade områden som skol- och socialutskottet jobbar man nästan mer än någonsin. Andra gör ingenting alls.

Nu handlar det om liv, inte partipolitiska konflikter.

LÄS OCKSÅ: Covid-19 drabbar riksdagen – endast 55 ledamöter på plats