Personfixering i parlamentet

Ingen kunde stoppa fader Mitro. I det senaste valet till Europaparlamentet fick den finländske ortodoxe kändisprästen flest personröster av alla på den socialdemokratiska listan. Mitro Repo lyckades samla ihop 71 829 röster – drygt 25 000 fler än Liisa Jaakonsaari, karriärpolitikern som fick partiets andra mandat i Europaparlamentet.

I Finland är personval regel. Partiernas kandidater rangordnas inte på förhand och därför blir kända namn viktiga att ha med. Rallyförare, längdskidåkare och andra profiler drar röster till partierna och etablerar sig med jämna mellanrum som politiker.

Svenska val har däremot alltid handlat mer om parti än person.

Vid riksdagsval brukar inte mer än en dryg femtedel av väljarna kryssa för någon enskild kandidat i listan på valsedeln. Men valen till Europaparlamentet är en annan femma. Senast, år 2009, kryssade 60 procent för en specifik kandidat. Enskilda politiker kan här agera dragplåster för partiet på ett helt annat sätt än i ett riksdagsval.

I fredags spikade folkpartiet sin lista. Liksom moderaterna, socialdemokraterna och miljöpartiet placerar man välkända politiker i toppen. Marit Paulsen, som kandiderar för ännu en mandatperiod, är den överlägset mest kända av alla svenska kandidater till Europaparlamentet. Hon har dragit röster till folkpartiet i EU-val sedan 1999. Miljöpartiet, som presenterade sin lista i onsdags, har fiskeriprofilen Isabella Lövin och det tidigare språkröret Peter Eriksson som första- respektive andranamn.

Det unika med Europaparlamentsval är att inte ens hälften av väljarna upplever att det spelar stor roll vem som vinner eller förlorar. I den senaste valundersökningen framgår även att bara 28 procent tycker att skillnaderna mellan partierna är mycket eller ganska stora.

Ett sådant utgångsläge öppnar upp för enskilda kandidater att locka till sig väljare. Om den som röstar känner att det kvittar vilket parti som vinner valet kan hen vara mer benägen att rösta på en kandidat man känner igen.

I de första valen till Europaparlamentet var inställningen till Sveriges EU-medlemskap en känslig fråga som dominerade urvalet av kandidater hos många partier. Det fanns ett behov av att kontrollera urvalsprocessen så att personer med rätt uppfattning hamnade på listorna, förklarar Magnus Blomgren, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.

–I dag är den konflikten inte lika avgörande. I stället har frågan om kändisskap och kandidaternas person blivit viktigare.

Ett parti som bryter trenden är sverigedemokraterna som toppar sin lista med två personer som är helt okända för allmänheten. Deras val av kandidater visar icke desto mindre att person går före politik – de tänker bara tvärtom mot de etablerade partierna. Här är tanken att kandidaternas alldaglighet ska skapa igenkänning hos väljarna. Och feministiskt initiativ skapade förra helgen uppmärksamhet när de lanserade den relativt okända människo-rättsaktivisten Soraya Post som sitt förstanamn på listan till EU-valet.

Den kanske största förnyelsen inför årets val står kristdemokraterna för. De sätter sitt hopp till den tidigare journalisten Lars Adaktusson. Han är ett välkänt ansikte för många och påminner med sin bakgrund mer om fader Mitro än om Marit Paulsen.

– Vi har inte sett kandidater med en så pass annorlunda bakgrund och plattform förut, säger Magnus Blomgren.

Det är något som väljarna kan få vänja sig vid.