Planerar för attack

Först var det Gävle. I hundra år hade socialdemokraterna styrt staden, när alliansen vid årsskiftet övertog makten med stöd av sverigedemokraterna. I Dagens Industri kunde man läsa att det var sanktionerat från högsta ort.

En testballong från den moderata partiledningen.

Partisekreteraren Tomas Tobé, hemmahörande på Gävleborgs riksdagsbänk, förnekade bestämt att så var fallet.

Sedan var det moderata ungdomsförbundet. Den mest flyktingliberala kraften i partiet. Som i ett utspel den 12 december, signerat ordförande Rasmus Törnblom, krävde att alliansen skulle fälla regeringen. Vilket förvånade många, inklusive ungdomsförbundets andre vice ordförande Bodil Sidén.

»Det innebär i klartext att både ta makten med hjälp av, och regera med stöd av, sverigedemokraterna«, skrev hon i en debattartikel och lämnade sitt uppdrag i protest.

Genast började spekulationerna. Var mufs omsvängning ett beställningsjobb från partiledningen? Eller hade ungmoderaterna bara insett att verkligheten sprungit ifrån dem och nu desperat försökte komma in i debatten igen?

Det var hur som helst ett tecken på att det rör på sig i moderaterna. Sedan decemberöverenskommelsen föll i höstas, och regeringsbudgeten därmed inte längre är fredad, har pressen på att partiledaren Anna Kinberg Batra på allvar ska utmana statsminister Stefan Löfven steg för steg växt.

Regeringens rekordlåga förtroendesiffror har ytterligare eldat på otåligheten inom moderaterna.

I veckan var så ungdomsförbundet ute igen, och uppmanade sitt parti att väcka misstroendeförklaring mot utrikesminister Margot Wallström. Denna gång uppbackad av tre partidistrikt, bland dem de tunga Skånemoderaterna.

– Det är inte rätt läge och situation, svarade Kinberg Batra till nyhetsbyrån TT.

Men hon uteslöt inte att använda misstroendevapnet. Hon sa endast att det inte var aktuellt i dagsläget.

Kinberg Batra har nämligen en plan för hur Löfven ska sänkas – och den börjar inte med en lägenhetsaffär.

Fokus har talat med ett tiotal högt uppsatta moderater och kan berätta att frågan om att fälla regeringen var uppe till diskussion i partiets förtroenderåd, det organ som leder riksdagsgruppens arbete, strax före jul.

– För ett par månader sedan hade ingen tänkt det här, men nu är vi i ett läge där vi diskuterar det här för fullt i moderaterna. Det har skett en väldigt snabb omsvängning, inte minst i synen på att regera med passivt stöd av sd, säger en m-källa.

Det som under Fredrik Reinfeldt var en principiell sak har på kort tid blivit en rent strategisk fråga.

Inom partiet hörs inga röster som förespråkar öppet samarbete med sverigedemokraterna. Däremot har den exceptionella opinionsklättringen som Jimmie Åkessons parti gjort – och som enligt veckans partisympatisiffror inte verkar ha avstannat – fått många moderater att inta en mer realpolitisk syn. Det har gått upp för många att det faktiskt finns en borgerlig majoritet i många centrala frågor, om man räknar in sverigedemokraternas röster.

Och de inser också hur lätt Stefan Lövens regering faktiskt går att sänka.

Enligt uppgifter till Fokus råder enighet i partitoppen om hur man ska gå till väga.

På moderaternas partihögkvarter finns en lista med så kallade tillkännagivanden som riksdagen har röstat igenom under mandatperioden, men som regeringen har ignorerat eller motsatt sig. Tanken är att väcka misstroendeförklaring mot statsråd som är ansvariga för respektive fråga, vilket brukar sluta med att ministern avgår innan det hinner bli omröstning i kammaren. 

Överst på listan ska socialförsäkringsminister Annika Strandhäll stå, på grund av slopandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, som träder i kraft den 1 februari. Trots att allianspartierna och sverigedemokraterna klart och tydligt har motsatt sig detta.

Blir ministeravhoppen tillräckligt många eller tunga leder de snart till regeringskris. Löfven tvingas då kasta in handduken och låta talmannen vaska fram en ny statsministerkandidat, eller själv utlysa nyval.

– Vi letar hela tiden letar efter kloka sätt att få en annan regering. Val ska vi ha senast 2018, men har vi en möjlighet innan dess så är det klart att vi ska bidra till det. Möjligheten finns ju med alla dessa tillkännagivanden, säger en person i moderaternas förtroenderåd.

De tjänstemän som anställdes på moderaternas högkvarter när Löfven utlyste extraval i december 2014 har blivit kvar för att förbereda ett maktskifte.

Att Kinberg Batra och hennes innersta krets – Tomas Tobé, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson – än så länge väntar med att sjösätta planen beror på att den långsiktiga moderatstrategin handlar om att bygga förtroende.

Runt partiledaren talar man på allvar om att Kinberg Batra har potential att bli en ny Margaret Thatcher eller Angela Merkel. En landsmoder som inte är rädd att fatta tuffa beslut. Men i så fall måste hon visa att hon är ansvarfull.

Hon vill därför inte greppa vilket halmstrå som helst för att ta makten, även om det så dimper ner en tacksam ministeraffär. Att kasta in Sverige i en regeringskris på grund av Wallströms lägenhet vore allt annat än statsmannamässigt. Vilket Kinberg Batra är högst medveten om. Hon vet också att om hon skulle ta över som statsminister nu och misslyckas med att leverera så kommer hon aldrig att få chansen igen.

Ska hon driva fram ett nyval så måste hon ha ett färdigt regeringsalternativ.

Det är framför allt det som gör att
hon fortfarande väntar med att fälla Löfven.

Allianssamarbetet är just nu nere på en bottennivå. De borgerliga partierna har efter valförlusten 2014 profilerat sig gentemot varandra och den uppkomna flyktingkrisen har blottat en djup spricka. Centerpartiets liberala linje står i skarp kontrast till de tre övriga partiernas mer restriktiva flyktingpolitik.

– Det som ingen moderat vill säga är att om vi hade suttit vid regeringsmakten i dag hade vi haft samma problem som regeringen Löfven. De har miljöpartiet, vi har centerpartiet. Om flyktingkrisen ebbar ut blir det mycket enklare, säger en moderat riksdagsledamot.

Vad moderaterna kallt räknar med är att situationen snart normaliseras igen. Det skulle då bli ett betydligt mer gynnsamt läge att regera. Om den politiska dagordningen förflyttas från migration till integration blir det också lättare att forma en gemensam allianspolitik, eftersom partierna redan ligger relativt nära varandra i frågor om arbetsmarknad, bostadsmarknad och utbildning.

Opinions- och förtroendemätningarna pekar dessutom i rätt riktning för oppositionen.

För moderaterna handlar det nu mest om att vänta in rätt tidpunkt.

– Sannolikheten är stor att vi lägger misstroendevotum mot något statsråd i vår eller senast i höst, säger en m-källa.

Man kan inte vänta mycket längre än så. Inte om man faktiskt vill hinna regera före valet 2018. Såvida inte misstroendeförklaringar snarare används som ett sätt att bedriva valrörelse, där man försöker skadeskjuta motståndaren utan att fälla bytet.

Det finns nämligen en plan B också, enligt vad Fokus erfar, om Stefan Löfven fortfarande är statsminister våren 2018. Moderatledningen vill i så fall lägga fram en gemensam vårbudget med alla fyra allianspartier.

Den har fördelen att Kinberg Batra skulle kunna spela hårt på ansvarstagandet. Säga att hon ger väljarna ett tydligt regeringsalternativ med en utarbetat ekonomisk politik. Precis som alliansen presenterade en gemensam budgetmotion våren 2006.

Skillnaden skulle vara att den med största säkerhet skulle röstas igenom med hjälp av sverigedemokraterna.

– Det är ingen hemlighet att många av våra väljare vill att vi ska gå den vägen. Inte heller högt uppsatta politiker skulle ha något jätteproblem med det, säger en moderat riksdagsledamot.

Frågan är om Kinberg Batra kan få med sig resten av allianspartierna på en sådan manöver, och i så fall till vilket pris?

Och om Stefan Löfven skulle acceptera ett nederlag som tvingade regeringskansliet att börja arbeta fram en ny höstbudget utifrån riktlinjer som alliansen dragit upp?

Eller om han helt enkelt skulle avgå strax före valet.

Anna Kinberg Batra skulle vilket som få som hon vill.