Plastförbudet – pest eller kolera

Kampen mot nedskräpning av land och hav trappas upp. I slutet av förra året enades EU-länderna om ett förbud mot olika produkter i engångsplast, bland annat plastbestick, plasttallrikar och plastsugrör. Målet är att komma till rätta med de 40 miljarder engångsbestick, 16 miljarder kaffekoppar och 36,4 miljarder sugrör som varje år förbrukas inom EU.

De positiva reaktionerna har inte låtit vänta på sig och EU har applåderats för att agera både snabbt och tydligt.

Förbudet gäller dock bara engångsartiklar av plast – inte engångsartiklar överlag. Således kommer engångsartiklarna fortfarande att existera – de kommer bara att bestå av ett annat material.

Mest troligt är att engångsplasten, som tillverkas av fossila råvaror, helt enkelt byts ut mot biobaserad och komposterbar plast, som tillverkas av restprodukter från skog eller jordbruk.

– Det finns redan i dag, men har ofta inte samma egenskaper som den vanliga plasten. Den stora utmaningen är att göra artiklar av nedbrytbar plast som inte är skör och går sönder när man använder den, säger Aleksandar Matic, professor i fysik som jobbar med material-vetenskap vid Chalmers.

Stabiliteten är dock bara en av utmaningarna. Enligt en utredning gjord av regeringen 2018 är nedbrytbara plaster nämligen inte alls anpassade för att förmultna i naturen utan bryts endast ner i en kontrollerad industriell miljö.

– Problemet är att när man tänker nedbrytbar så tänker man på en äppelskrutt som förmultnar på ett par dagar. Men ute i naturen råder inte de förutsättningar som behövs för att plasten ska brytas ner, säger Åsa Stenmarck, forskare på IVL och regeringens särskilda utredare.

Nedbrytbar plast bryts förvisso ner fortare i naturen än vanlig plast, men den hinner, enligt Åsa Stenmarck, ändå ställa till med problem för levande organismer innan den har försvunnit.

I utredningen konstaterar forskarna också att genom att använda olika begrepp i marknadsföringen av plasten, till exempel »bioplast« och »bionedbrytbar«, luras konsumenter att tro att den bryts ner i naturen. Detta kan i sin tur bidra till ökad nedskräpning och miljöförstöring. Enligt en marknadsundersökning som genomfördes av Novus och Konsumentföreningen Stockholm 2017 svarade till exempel 39 procent att de tror att biobaserad plast försvinner om den hamnar i naturen.

Än så länge är användningen av nedbrytbar plast relativt måttlig i Sverige, men den förväntas öka i och med EU:s engångsplastförbud.

– Det är ännu inte jättevanligt, men vi fångade upp att fler och fler anser det vara en god idé att lösa plastproblematiken, till exempel nedskräpning, med just nedbrytbar plast. Vi vill hindra denna tankevurpa, säger Åsa Stenmarck.

Ett annat alternativ till fossilbaserad engångsplast är artiklar gjorda av kompositmaterial, vilket består av fiber från exempelvis träråvara som hålls samman av ett bindemedel. I Sverige var man tidigt inne på att utvinna och göra produkter från skogsråvaror, men implementeringen har hittills varit relativt liten. Nu har dock trenden vänt och i dag finns flera initiativ som har som mål att ta fram nya material från skogsråvara och på så sätt höja värdet på skogsprodukter.

– Får vi en lagstiftning där plast förbjuds kommer det att framtvinga nya material, vilket kan bli en bra business för Sverige eftersom vi var tidiga med den här forskningen. Skogsbolagen har satsat supermycket och investerat i forskning och det är en konkurrensfördel, säger Aleksandar Matic.

Eftersom träfiber utvinns från trädets toppar och grenar konkurrerar framtagningen inte heller med utvinningen av virke, menar han.

Fördelarna med kompositmaterial är att det har mindre miljöpåverkan under sin livscykel jämfört med fossilbaserade material.

– Svårigheten är om man ska ha något som ska hålla relativt länge. Då blir det ofta så stabilt att det blir svårt att bryta ner.

Förbudet mot engångsplast tros även öka produktionen av engångsartiklar gjorda av papper. Förra året meddelade till exempel McDonalds att man skulle byta ut sina sugrör av plast till sugrör av papper på samtliga 1 300 restauranger i Storbritannien. Problemet är bara att papperssugrör är betydligt mindre slitstarka är de i plast och löses upp efter några minuter i vätska, vilket innebär att man måste använda fler om man vill få i sig hela drycken.

Ofta används också klorinbaserade blekmedel för att färga pappret, vilket resulterar i att giftiga kemikalier läcker ut i vatten, luft och jord.

Inte heller från nedbrytningssynpunkt är papper bättre då, när det ruttnar kan ge ifrån sig växthusgasen metan, som är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid.

Ett annat alternativ till plast, komposit och papper är trä. Det kommer rimligtvis inte att lanseras träsugrör, men redan i dag finns det kedjor som använder sig av träbestick. Ett av de bättre alternativen, enligt Magnus Norgren, professor i kemiteknik vid Mittuniversitetet. Åtminstone sett till klimatvänlighet.

– Om man bara tittar på råvaran har trä ett mindre nettoutsläpp av koldioxid än plast.

Det blir dock problem när trä, som har en lång cykel i och med att träd växer långsamt, används för att göra föremål med en kort cykel, till exempel engångsbestick. Det innebär att fler måste planteras mer, vilket förvisso binder koldioxid ¬ som frigörs när vi processar.

Eftersom trenden är att överge fossilbaserad plast till förmån för förnyelsebara råvaror kommer det i framtiden att bli en kamp om vad de förnyelsebara råvarorna ska användas till.

– Ju mer vi använder förnybara saker desto mer måste vi prioritera. Men det problemet finns inte ännu. Just nu driver vi bara på för att utveckla nya material och metoder.

Magnus Norgren tycker att man i stället för att förbjuda plast borde ifrågasätta vad som egentligen är skräp. Dock menar han att EU ännu inte verkar redo för att ta en sådan debatt, så tills vidare hoppas han att förbudet ska leda till att de nya materialen blir så miljövänliga som möjligt.

– Kapitalismen är både en förbannelse och en räddning, beroende på vilka politiska styrsignaler som finns. <