Plockar körsbären ur kakan

Fotografen Arvida Byström låter sin konst ta steget från internettill att hängas upp på fysiska väggar. Inte för att hon egentligengör skillnad på den uppkopplade och nedkopplade världen.

Det spelar ingen roll hur många gånger någon upprepar att ålder bara är en siffra. Om man kommer ihåg tiden innan internet är man svårdiskutabelt gammal. Och ännu äldre kommer man att verka ju fler som föds in i den självklart uppkopplade generationen. Internet är en tidsmarkör. Fotografen och konstnären Arvida Byström – född 1991 – kan själv inte minnas en värld utan uppkoppling.

– Jag tror inte att det funnits en tid utan internet för mig. Alltså det fanns ju en tid då jag inte var online – innan jag var 7–8 år – men min pappa jobbade med datorer så vi har alltid haft bredband hemma. För mig har internet varit helt avgörande. Jag hade aldrig varit den som jag är i dag om internet inte hade funnits.

Arvida Byströms liv har löpt parallellt med nätets utveckling. Från de första stapplande nätsidorna via sociala nätverk som Helgon och Lunarstorm vidare till plattformar som Tumblr och Instagram. Som tonåring med social ångest – hon säger att hon varit deprimerad under största delen av sitt liv – var nätet ett ställe att hitta kompisar som var precis som hon. Men det var inte bara ett subkulturellt sammanhang som erbjöds på internet – det var också nycklarna till en kreativ värld.

– Det var där jag insåg att jag ville bli fotograf. Det första internet och den konstvåg som man brukar prata om som net.art gick ju över till att bli internet 2.0 som var mycket mer bildbaserat. När jag steg in i den världen förstod jag att bilder var viktiga. Alla som var populära och hade många kompisar på Lunarstorm tog också väldigt bra bilder. Via Tumblr kom jag sedan in i ett gäng med konstnärer och fotografer. För mig har internet varit ett viktigt sätt att knyta an till folk och få både kompisar och input.

Hon brukar ibland kallas för internetkonstnär – det amerikanska livsstilsmagasinet Nylon utnämnde henne till »the coolest internet-age artist of the moment« – men Arvida Byström värjer sig egentligen mot beskrivningen. Inte så mycket för sin egen skull; för den generation som liksom hon är uppvuxen med internet är ett sådant prefix inte förminskande eftersom världen online är lika levande som den offline. Däremot anser hon att hon inte riktigt uppfyller kriterierna för att kunna kallas för internetkonstnär.

– Nätet har varit väldigt viktigt för mig och jag leker ju på sätt och vis med det mediet. Men det finns de som gör det ännu mer och där internet är hela mediet. Jag kommer från fotohållet och skiftar mer. För mig är det att göra internetkonstnärer mindre än vad de är om jag skulle kalla mig för det.

Det är ett år sedan Arvida Byström flyttade hem från Los Angeles där hon bott i två år. Innan dess pendlade hon ett tag mellan LA och London som hon också hade som bas under två år. Nu bor hon hos sina föräldrar och säger att hon lägger alla sina pengar på utställningen »Cherry picking« som öppnar den 25 maj på galleri Steinsland Berliner på Södermalm i Stockholm. Den som scrollat genom Arvida Byströms Instagram har då och då stött på just bilder på körsbär i olika kontexter. Allt började egentligen med ett foto som hon såg på ett gäng persikor som klätts i minitrosor.

– Det är roligt hur människor lägger så extremt mycket symbolik i saker där det egentligen inte finns. Det är samma sak med körsbäret som också är väldigt laddat med femininitet. De kan kopplas till en cis-kvinnokropp, med sexualitet och oskuld. Att utställningen heter »cherry picking« är också för att det är så man jobbar som konstnär. Man tar delar av verkligheten som man tycker är intressanta för att kritisera eller upphöja. Men det kan också ha en negativ klang om det används i fel forum. Att ta ut en liten del av fakta för att vända till sin egen fördel.

Hennes bilder har publicerats i internationella tidningar som Lula och Vice, hon har plåtat Pamela Anderson i en kampanj för Missguided och gjort reklam för bland andra HM där hon fotade Zara Larsson med en iPhone-kamera. Arvida Byström har också gjort musikvideor för Little Jinder, jobbat med Gucci, varit modell för Adidas och gett ut boken »Pics or it didn’t happen« tillsammans med den amerikanska konstnären Molly Soda. I den samlade de bilder som av olika anledningar plockats bort från Instagram. Att vara konstnär med internet som plattform betyder i vissa avseenden att man måste anpassa sig till regler som sätts upp av multinationella företag.

– Jag har ju en feminin estetik – det är mycket trosor och sånt på mina bilder – och då måste jag hela tiden fundera på hur mycket könshår som syns. Vad som är lagom mycket så att inte bilderna ska bli nedtagna. Jag tar bilder på olika sätt beroende på om de är för Instagram eller Tumblr. Tumblr är mycket friare. Men censur och begränsningar kan också skapa en ny kreativitet. Det blir en estetik som skapas kring att själv censurera en bild. Men egentligen fungerar online-världen ju på samma sätt som världen offline. Man kan inte göra vad som helst där heller.

Det pratas ju om att det digitala tar över våra liv – får du panik när nätet ligger nere?

– Inte på ett personligt plan. När jag var 16 och hade en online crush och mina föräldrar hade tidsinställt så att internet gick ner klockan 24 – då var det förfärligt. Men nu är jag bra på att lägga undan telefonen. När jag bodde med mitt ex i L.A kunde vi åka och campa utan internetuppkoppling och det var så skönt. Internet är så mycket mitt jobb nu. Varje dag loggar jag ut från instagram eftersom jag inte kan vara ständigt uppkopplad där. Jag måste jobba med annat också.

Du har som konstnär bott i Stockholm, London och Los Angeles – spelar platsen där du bor någon roll för dig?

– Jag tycker om USA väldigt mycket. Jag hade många brittiska internetkompisar när jag bodde i London men när jag flyttade till USA var jag mer connectad med mina internetkompisar offline. Det var väldigt roligt. Jag vet inte om det var att folk blivit tillräckligt gamla eller om det finns mer plats för sådant där men det är mysigt när det blir en sense of community som också är offline. <

1991

Föds den 4 oktober. Växer upp på Värmdö utanför Stockholm.

2001

Börjar fotografera.

2012

Publicerar den uppmärksammade mensfotografisviten »There will be blood« i tidningen Vice.

2013

Flyttar till London. Arbetar som fotograf och konstnär samt öppnar galleriet GAL tillsammans med vännen Hanna Antonsson.

2015

Flyttar till Los Angeles. Videon »Selfie stick aerobic« – ett samarbete med Maja Malou Lyse – blir både viral och populär på internationella konstmuseer.

2017

Flyttar tillbaka till Stockholm.

2018

Öppnar separatutställningen »Cherry picking« den 25 maj på Galleri Steinsland Berliner. Utställningen pågår till den 23 juni.